Oahhh, fn det är ett nytt år I morgon, sammanfatta Maria…………sammanfatta!

Få se då…

I världen: Så mycket, så mycket men tycker ändå det är dumt av Japanerna att bygga så många kärnkraftverk på så ostadig grund.

I Sverige: Kajsa Bergkvist ligger på Aftonbladets topplista över mest lästa artiklar… Varför? Jo hon är nämligen lesbisk eller kanske inte utan bi… Skandal, hur har hon kunnat hoppa så högt???

I Umeå: Måste ju vara beslutet att IKEA ska komma hit. Minns ni hur jobbigt det var när t o m Haparanda ansågs mer attraktivt än Umeå. Men nu kan även vi, snart, stoltsera med ett företag som gillar att kraftsamla och bl a anser att ” Vinst ger dem resurser”.

I Stöcke: Här kan vi däremot stoltsera med att inget speciellt har hänt, som vanligt, och det känns ju tryggt.

Hos oss: En ny tvättmaskin förebådar kommande haverier i maskinparken.  Men 13 år får väl ändå anses vara hygglig livslängd på vitvaror. Tror vi ska försöka hålla oss till tysk kvalitet även i fortsättningen.

Jag: Åkt vuxenkarusell på Grönan, två ggr t o m! En riktig skräll eftersom det säkert är 25 år sen sist.

Låter detta sammanfatta ett händelserikt år och hoppas 2012 kommer bli minst lika spännande och intressant.

Gott nytt år på er alla /Maria

Tänkte mig ut en stund och tomta runt i morgon kväll….

Eller tänkte och tänkte, det gör jag väl allt som oftast utan att jag tänker på det….förrän efteråt, men nu ska jag ut på riktigt och "hjälpa till". Det blir liksom nått nyttigt av det hela.

Oj vad alla barn ska längta efter mig…eller tomten förstås…men det är bara för att de inte vet att det finns en tomtemor. Jo de vet nog att hon finns men mer "som i bakgrunden", eller vid spisen helt enkelt.

Men jag tror det börjar bli vanligare och vanligare. Familjer börjar inse fördelarna med kvinnliga tomtar. Barnen blir inte lika rädda, det går inte lika mycket whiskey och dessutom är de lika duktiga på att dela ut klappar.

Har ju ryckt ut några gånger genom åren när det inte funnits nog "kariga" tomteunderlag. Gulligast var när min egen tomtenissa, kanske tre år, konstaterade att tomtemor hade likadant halsband som hennes mamma.

Nu lite julmys, Top Gun, TC och Danger Zone…

God Jul till er alla / Maria

…Kan man bli besviken på ett oväder?

 Klart man kan bli arg och rädd och lessen när ovädret drar fram, men besviken?

Men jag tror det har hänt mig. Det är i alla fall den enda förklaringen jag har på min känsla.

I går morse lärde jag mig ett nytt ord, "monsterstorm", minns inte i vilken tidning det stod, men förmodligen var det Aftonbladet. Ytterligare ett nytt sörländskt ord som speglar deras nervösa och sensationstörstande själar.

Själv svalde jag hela betet och såg fram emot en spännande dag, låta mig imponeras av vädrets makter och få utbrista, -Gud vad det blåser…! (Ett uttryck vi ofta använder efter att min svägerska upprepade gånger förvånat fällde orden gång på gång i ett riktigt blåsväder)

Det är nog därför jag går runt här i dag och känner mig lurad. Jag lät mig inte imponeras och läser skeptiskt mina facebookvänners uppdateringar. Vadå oväder? Visst, det tog i lite extra när jag korsade Vasaplan vid stans största övergångställe, vid Äpplet ni vet. Fick hålla i julklappspåsarna lite extra men i övrigt så vet jag inte…

Och idag…regn och skit…de flera dm snö som skulle komma motsvarar 5 cm blask…

Så absolut, om jag får svara på min egen fråga, så kan man bli besviken på oväder.

Passande nog, fick jag den här frågan på fb i går:

Stämmer detta:

NORRLAND:
Klass 1 varning = ta fram " bro´sopen ",
Klass 2 = ta fram snö skyffeln..
Klass 3 = kan vara lite snö på vägen…

SÖRLÄNNINGARNA:
Klass 1 varning = TOTALT SNÖKAOS, STANNA INNE, SJUKSKRIV DIG, RING KATASTROFHJÄLPEN, SKRIV DITT TESTAMENTE !!!

Killen bor i Falköping och verkar vara nått på spåren…

Vill bara tillägga att jag absolut inte vill att någon ska göra illa sig eller hamna i nöd bara för att jag ska bli nöjd. Nä ett lagomt oväder som ökar pulsen lite räcker gott…

Kram…

Har idag fått veta att jag har ett julproblem. Tydligen så klagar jag på samma sak varje år.

Usch, riktigt trist alltså, som en gnällkärring. Julen som jag tycker så mycket om. Men jag kan ju inte annat än hålla med. Känner mig träffad och att förneka det uppenbara är bara löjligt.

Tydligen så är jag dessutom stressframkallade när det gäller just den här specifika julprocessen. Vilket då kanske förklarar varför jag så ofta blir drabbad. För att inte tänka på den som drabbas av min irriterande stressövervakning.

Tänk vad bra att man får veta och inte går runt och tror man är bra när man i självaverket bara ställer till det.

Men visst fn kan affärerna se till att bara anställa folk som duger till att slå in paket. Borde vara ett anställningsvillkor som vilket som helst.

Typ, ”Meriterade om du kan blippa ean-koder samt slå in paket.”

Att blippa ean-koder klarar ju alla som handlat på ICA eller COOP men att slå in paket kan faktiskt vara lite trixigt.

Annars får de väl se till att ha någon slags internutbildning inför julen.

Inte låta personalen lära sig när köerna ringlar genom hela butiken.

I vissa butiker är de kloka nog att inse kundernas begränsade tid just kring jul och skickar med papper eller kartonger som kunden själv får knöla runt prylarna hemma i lugn och ro.

Det värsta är när någon tillfälligt hoppat in för att ”hjälpa till i julruschen” och visar sig vara totalt sämst på att slå in paket. Sådana gånger får jag stålsätta mig för att inte hoppa över disken, slita papperet ur händerna på den stackars klåparen och själv tejpa fast det runt kartongen.

Brukar, när jag väntar i kön, betrakta framförvarande kunders paketinslagning och snabbt påpeka, om det är en värdelös inslagare, att jag minsann inte har köpt någon julklapp, för den frågan brukar man ofta få och sen är eländet igång.

Kan bara tänka mig hur ordinarie personal känner för en sån hjälp…Grrrr…

Nä fram för tidsgränser när det gäller paketinslagning. Klarar man inte gränsen får man träna och komma tillbaka nästa år och söka jobb.

Nu visar det sig att mitt eviga klagande på paketinslagare gett ringar på vattnet här hemma och en familjemedlem knappt vågar nämna eller vara i min närhet när den tänkt sig slå in ett paket med risk för att få sig en slev av mitt ogillande. Han, hops, den ”familjemedlemmen” känner att kraven är så höga att den hellre låter bli.

Mycket tragiskt… 

Men så är det ju med saker man själv tycker är lätta eller självklara. Att andra kan ha svårt för något så simpelt? 

Men jag tror att han ska försöka slappna av, min irritation riktar sig mer till klantiga butiksbiträden som inte har något bakom en julruschdisk att göra. De kan väl stå och räkna läppstift, rekommendera bh:ar, snacka kablar eller annat de är bra på. 

Mitt tips till alla, butiker och framför allt de biträden som vet med sig att de inte kan slå in paket, gör inte det.

Le glatt och skicka med papper, erbjud inte ens inslagning om inte kunden frågar speciellt. Och om de frågar, säg att tyvärr det gör vi inte, men du kan få vårt snoffsiga papper med dig hem.

God Jul önskar Maria

Om man mest funderar över standarden på toaletterna på uteställena, tror ni man har tagit sig ett steg vidare i livet då eller kanske börjat backa?

Jag blir nästan rädd för mig själv! 

Klart att jag alltid gillat fräscha toaletter men inte låtit dem vara något jag recenserat när jag kommit hem. Gjorde det inte i helgen heller men det var nära.

 -De hade så trevliga och städade toaletter på det där stället.

-Vadå maten, sällskapet och musiken? Ja ja, det var också bra…

Men det här är kanske nått som ligger i tiden? Varje anständigt hem ska ha en tipptopp toa. Då går man hem i kvarteret.

Varenda tidning man slår upp har tips och råd för oss toaägare och varje varuhus av rang har speciella avdelningar för just toalettartiklar.

Och man kan väl i och för sig konstatera att det hänt något av en revolution inom området de senaste 50 åren.

Förstå vilket enormt steg från lyckan i att få slippa frysa arslet av sig på ett utedass till dagens luxuösa spa-rum där man bakom bubblande badkar, korgstolar, bastu och duschväggar oftast hittar en toalett…också.

Men lite som förr kan det tyckas ändå känner jag.

På dassen fanns det ofta flera hål så man inte behövde sitta ensam i mörkret. Idag kan någon ta ett bad samtidigt som någon bastar och en tredje duschar och den fjärde gör… vad den vill på toan…

Jag kan förstå tanken med en toa nära en bastu men ändå, lite märkligt är det. Helst vill man väl vara ensam? Men om man nån gång måste uppsöka ett av dessa spa-rum ensam känns det också märkligt. Så stort och tjusigt för nått så privat och oglamoröst…  

Hur som helst åter till ämnet…

Restaurangägarna verkar ha snappat upp det här folkliga intresset för just toaletter.

Och det är allt bra skönt att kunna beställa en öl utan att panikångesten över det ofrånkomliga dyker upp redan vid första klunken. De har även förstått de flesta människors behov av ensamhet trots allt trams om att tjejer/kvinnor måste gå samtidigt och ”pudra näsan”. Borta är de flesta bås med florstunna väggar där det är öppet både upptill och nertill. Tack!

Några som tidigt insåg värdet i detta var mackägarna i Trehörningsjö. I deras kombinerade mack/krog finns (eller fanns, länge sen jag var där) en toalett som förmodligen lockade kunder från landets alla hörn. Kakel och klinker, guldkranar och en mörk mörk himmel fylld av stjärnor. På en mack! Barnen fick se till att hålla sig tills man kom fram… Ett riktigt försäljningstrick. Om inte bensin så fick de säkert sälja en massa godis och annat till alla nödiga.

En annan toa, som för alltid kommer glimta förbi som ett vackert minne hos mig, finns på en krog vid det lilla Gåstorget i Gamla stan. Fönstersmygen är säkert en meter djup och i skenet från levande ljus kan man känna sig riktigt nöjd med den som tittar tillbaka på en i spegeln. 

Så där nu har jag recenserat toaletter i alla fall men har bestämt mig för att i fortsättningen ska fokus läggas på annat.

Tack för ordet…

Shit, jag glömde ju nämna det gulliga lilla hålet på mormor och morfars utedass. Nere på trappsteget med ett litet lock. inte för att jag någonsin vågade sätta mig där men gulligt var det…

Om jag någonsin skulle få frågan om jag ville leda ett parti, vilket som helst, skulle jag börja med att läsa på ordentligt om partiets grundvärderingar och se om det stämde överens med mina egna. Om de gjorde det skulle jag sätta mig ner och fundera på om jag kanske trots att jag tycker som dem inte alltid följt mina egna och deras värderingar.  

Ponera att miljöpartiet plötsligt skulle knacka på min dörr och säga, -Maria, vi vill att du blir vårt språkrör? Inte för att du har nån direkt mustasch att skryta med i politiska kretsar men vi tror ändå att du är rätt person att företräda vårt parti. Vi vill ha en vanlig människa som vårt ansikte utåt. 

Här kommer deras ideologi…                

• Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
• Solidaritet med kommande generationer
• Solidaritet med världens alla människor

Håller med fullständigt förstås, låter ju fantastiskt.

I media och på partistämman eller kongressen eller var tusan de nu presenterar sina nya språkrör skulle jag genast erkänna att jag ibland slänger värmeljushållare i vanliga soporna, att jag 1989 hällde jag K-sprit i tanken för att bilen skulle klara Co-värdet på besiktningen, att jag brukar tvätta bilen på garageuppfarten, ibland slänger kuvert i pappersinsamlingen, köper onödiga saker (ganska ofta) samt brukar ha lampor och ljus tända bara för att det är mysigt. Att min man så sent som för ett år sedan slängde en ölburk i ett dike, trots att han är aktivt miljöansvarig på sin arbetsplats, kanske också bör nämnas men att jag snabbt var där och rättade till hans tillfälligt dåliga omdöme och läste lusen av honom. Trots allt detta skulle jag vilja påstå att jag är en sann miljöpartist för jag håller faktiskt med om alla deras grundvärderingar. Jag vet att jag gjort fel men är dock bara en vanlig människa som fr o m nu kommer att ändra mitt beteende.

Tänk om en viss partiledare varit lika klok som jag. Men gissar att vi då kanske inte sett honom där uppe i sossetoppen.

Inte om man läser deras ideologi…

·        Ett centralt mål är att skapa ett samhälle som ger alla människor samma möjligheter. Socialdemokrater menar att de stora skillnader i inkomster, förmögenheter och makt som finns mellan människor utgör ett hinder för att varje individ ska nå sin potential.

·        Ett av de viktigaste målen är därför att inkomsterna ska fördelas jämnare.

-Jag har kört för fort. (Löjligt erkännande eftersom alla gör det)

-Jag har sysslat med bidragsfusk och det handlar om stora pengar. (Här kan det bli trixigt att få förtroende av övriga socialdemokrater eftersom bidrag borde vara ett sätt att fördela och jämna ut inkomster. Inte att roffa åt sig själv som är tvärt emot socialdemokratins grundvärderingar.

Men det kanske helt enkelt är så att herr Juholt var den som hade minst antal spöken i garderoben. Och valberedningen kanske tänkte, -Vad fn, alla försöker väl hitta de kryphål som finns, socialdemokrat eller inte…

Att han inte skulle känt till partiets grundläggande värderingar låter otroligt. Tror inte han var en helt vanlig politiskt oengagerad människa, som jag, när han fick frågan om partiledarrollen utan borde, som en sann socialdemokrat, varit tacksam över den fantastiska möjligheten till ett bidrag för dubbelt boende och inte utnyttjat systemet.

Korkboll!

…på mig och mitt lilla jävla fika. Det är jag med, så nu tänkte jag ge mig på att gnälla om nått annat. Vad sägs om Uncle Ben`s "boil in bag"? Det helt enormt fantastiska förbättrade sättet att koka ris på???

Kineserna måste ju tycka att den där Farbror Ben är en riktigt stollig gubbe och att vi som köper den gamle tokens ris inte kan vara riktigt kloka.

Jag har i alla tider kokat ris efter de små enkla regler som gäller vid riskok och fnyst åt onödiga hushållsmaskiner typ riskokare. Hur svårt är det?

Dubbelt så mycket vatten som ris, salt, sjud 20 min, häll upp i en skål (kanske överkurs, till vardags funkar att bara ställa fram pannan också), klart, bara att hugga in. Inte sååå avancerat….

Därför blir jag impad och nyfiken men skeptisk när någon tycks ha kommit på ett ännu enklare sätt.

Och döm om min förvåning, eller förvåning är ju helt fel ord, fick bekräftelse på att mina tvivel var befogade, känns mycket mer på sin plats.

Att koka upp "rikligt med vatten" som det står på förpackningen tar  längre tid än det exakta decilitrarna man måttade upp "förr i tiden". Fiska upp påsarna med en gaffel och låta dem rinna av lovar jag är mycket krångligare än att låta allt vatten koka in. Och var tusan ska de rinna av? Jo i ett durkslag kanske…som innebär mer disk!

Smått irriterad, som jag hann bli på allt fjoll, läste jag vidare i instruktionerna om påsarnas finurligt perforerade kanter. Låter praktiskt och bra istället för att krångla med sax eller kniv. Här har dom tänkt till. Att påsarna och riset håller en temperatur på strax under 100 grader är inget som nämns som försvårande omständigheter vid öppnandet. Det kan jag säga att det är, trots att det inte ser ut så på förpackningen. För att inte bränna mig höll jag påsarna med så liten fingertoppsyta som möjligt vilket innebar att jag hann tappa dem ett antal ggr och svära minst dubbelt så många innan jag skakat ut allt ris i skålen.

Arg som ett bi men mest full i skratt åt det otroligt fåniga nya sättet att koka ris på kunde jag äntligen ställa fram maten. Diskbänken såg ut som ett sjöslag. Panna, durkslag, små sönderrivna plastpåsar och en gaffel under allt ris jag spillt i ilskan över ännu ett bevis på den männskliga dumheten.

Till saken hör att jag är av den sorten som inte läser saker i förväg utan tampas med problemen när de dyker upp. Som t ex när jag försökte lösa problemet, "nå durkslaget i skåpet långt bort" med en påse ris balanserandes på en gaffel, utan att söla ner hela golvet.

Har alltid varit dig trogen Ben, varför gör du så här??? Snyft…

Bra inlägg i dag i VK under ordet fritt.  (André Lundström)

Funderar på var problemet ligger i det ”lilla fikat” (som skapat så stor debatt) och kommit fram till att det som i min värld motsvarar, att man brer en extra macka på morgonen, värmer en extra kopp o´boy och slänger med en frukt i ryggan, i verkligheten förvandlats till något mycket mer avancerat.

Det krävs plötsligt en massa planering, av oss föräldrar, för att ungarna ska ta en promenad och kika på spindlar eller annat otyg i skogen.

Föräldrar tycker inte om sånt, inte den här föräldern i a f. (skriver ju detta utifrån mig själv och gissar och hoppas att jag inte är unik)

Men det märkliga är att det är vi själva som satt oss i denna situation. Vet inte när det hände men helt plötsligt har limpsmörgåsen förvandlats till kycklingbaguette och termosen med o´boy har ändrat innehåll och förpackning och heter numera Coca Cola. Den lilla frukten motsvarar yoghurt med chokladbitar eller tutti-frutti flarn.

Föräldrar åker i panik in och handlar kl. tio på kvällen för att de missat att barnen har utflykt dagen efter. Jag gissar nämligen att det inte är så många som har kycklingbaguetter hemma i kylskåpet varje dag. Allt för att deras barn inte ska bli mobbade p g a det lilla fikat.

En tävling om vem som har det bästa fikat helt enkelt.

Det är detta som fått det lilla fikat att bli stora rubriker.

Vem tusan orkar hålla på så om man har flera barn som ska på små utflykter varje vecka under hösten och våren.

Sen har vi ju så klart kostnadsaspekten på det hela. Skillnaden mellan min idé om litet fika som kanske går lös på 5-10 kr och lyxfikat torde ligga på runt 50 kr. Alltså blir det några hundra varje termin/barn. Varenda kotte kan ju räkna ut att skolans tanke med litet fika ska vara just en liten munsbit för att höja motivationen och orken till skogspromenader. Inte en extra lyxmåltid.

Detta har diskuterats på föräldramöten jag varit på och jag blir bara trött och grips av en lust att dumförklara föräldrar högt och tydligt.

Sakfrågan i sig håller jag med om. Ska Sverige ha en avgiftsfri skola, ska det vara lika för alla. Men att ge sig på struntsaker gör mig galen.

Då kanske skolan ska plocka bort skid och skridskoåkning från schemat. Och tillhandahålla gympaskor till alla barn.

Gissar att de som klagar mest nu och är arga är de som ställt till alltihop. Baguetteföräldrarna alltså!

Men vilka får skulden? Jo de föräldrar som inte orkar eller har kuraget att tala om för sina barn vad litet fika innebär. De ger sig på skolan som ser som enda utväg att förbjuda.

Nu är det ju så att jag är en skogsmulle och ett sjuttiotalsbarn som är van vid saft i ketchupflaska, limpsmörgås och sittunderlag i form av en tidning i en plastpåse när höstvindarna gjorde det för kallt att sitta direkt på marken. Kan vara lite färgad av detta som jag aldrig upplevde som tragiskt och hemskt utan som ett roligt minne.

Hade inte tänkt ge mig på detta ämne eftersom jag tycker det är så urbota dumt och som så många andra tyckt en massa saker kring, men kunde inte låta bli.

Kram, ha en bra helg!

Japp, då har VK åter igen en artikel kring Djurskyddet i Västerbotten. Och det är så klart de stackars små katterna som är på tapeten. I tidningen, en bild på en liten unge som det riktigt syns på hur synd det är om den.

Katter som får ungar lite här och där och som måste räddas till varje pris.

Men de kommer att få jobbigt djurskyddarna. Hur ska de kunna placera ut alla dessa i lämpliga hem när deras krav är skyhöga.

För ett antal år sedan föll vi för trycket och lovade våra barn en katt. Djurskyddet annonserade varje dag att de hade katter som behövde nya hem. Jag tänkte att det vore ju bra att kunna göra en god gärning i samband med införskaffandet av det levade gosedjuret och ringde dit.

Men si, det visade sig att vi tydligen var högst olämpliga kattägare.

DS, -Hur bor ni?

JAG, -På landet…i ett lugnt villakvarter med en stor åker bakom huset.

DS, -Finns där någon väg?

JAG, -Ja, en liten grusväg och gatan vi bor på förstås.

DS, -Hm…Har ni barn?

JAG, -Ja, 2 st.

DS, -Aha, hur gamla är dom?

JAG, -Fem och elva…

DS, -Jaha ja, nja jag vet inte jag om ni är så lämpliga? Den kan ju bli överkörd och barn är inte alltid så bra på att handskas med en katt.

Paff som jag blev, eftersom jag trodde vi var varje katts drömfamilj och bor på ett ställe där de kan smyga runt och praktisera sin favorit sysselsättning, jaga råttor, vilket jag också nämnde, mumlade jag sen bara ett, -Nähä, och ifrågasatte aldrig hennes åsikter. Inte heller frågade jag hur hon tyckte att en katt skulle leva och bo.

Det där med att katten skulle ha möjlighet till jakt avfärdade hon bara med att de kunde innebära att katten fick mask och på henne lät det som att det var en riktigt allvarlig åkomma som jag nog inte skulle klara av att bota.

Efteråt blev började jag fundera kring hennes ställningstagande. Man kan ju undra hur de ska hitta familjer åt alla katter de håller på att rädda. De går på knäna och deras gloria bara växer och växer. Nån på VK tycks aldrig växa upp och skickar en stackars praktikant som får åka dit och skriva en snyfthistoria några gånger per år.

För mig kunde hon dra åt pipan med sina märkvärdiga åsikter och katter.

Antingen verkar man ska ha dem som innekatter (det är ju toppen för en katt) eller så ska man bo vid vägs ände tycks det…

Min personliga åsikt är att, oönskade katter gör man pinan kort för. Så har det varit i alla tider och det är barmhärtigast. Kan man inte själv ta bort dem finns det alltid någon annan som kan hjälpa dig. Annars får man väl gå till en veterinär.

Det är självklart synd om dem och de kommer att gå en plågsam död till mötes när vintern kommer om ingen hittar dem. Men sunt förnuft och lite skinn på näsan skulle lösa många katters erbarmliga liv här på jorden.

Nu för tiden tror folk att de gör en god gärning genom att lämna in dem till djurskyddet. Löjligt!  Men tidningarna får ju nått att fylla ut sidorna med förstås 😉

Katter är fina och skulle gärna ha en igen om inte de hårade så förbannat och jag inte lyckades få astma av den förra…

Jag klarade av att avmaska den och vi tog också vårt ansvar och kastrerade den stackarn. Sen fick han flytta till en gård i Yttersjö. Men tänk om han får mask!!! Det finns säkert råttor där…

Semestern är slut. I morgon är det åter äntligen dags att börja göra rätt för sig.

Är så less på att sitta i solen och dricka kaffe i flera timmar varje morgon. Det enda man kan roa sig med under dessa timmar, förutom att försöka lösa dagens anagramkorsord i VK, är att fundera på vilken strand, mat och bikini man ska välja för dagen.

Tänk så skönt att få slippa alla sandstränder som innebär kycklingsallader, vattenmeloner och bullar kryddade med sand, barn som inte kan låta bli att kliva med sina sandiga fötter på filten och förvånat tittar på en när man för 10 gången, suckande, försent påminner dem om det.

Drömmer mardrömmar om hur hemskt det är att, varm som en kamin, plåga sig ut i vattnet, på tå, innan man vågat sig ner under ytan. För bada måste man ju när det är så ”härligt”.

Den förbannade solen har lyst i princip varje dag under hela min ledighet. Badlakan ner i väska och badlakan upp på strecket, ner i väska, upp på strecket…

Minns ni hur skönt det var när vi bara hade Polman. Nu är det ett jäkla tjafs om kommande väder. Ett gäng vädersighter gör att vi kan schemalägga hela veckan. Timme för timme får vi veta hur dagarna kommer utveckla sig. Snacka om stress. Kl 2 kommer molnen, då måste vi skynda oss iväg så vi hinner hem innan regnet förstör dagen. Men kl 5 ska det vara sol igen, då hinner vi städa och laga mat under tiden.

Och på tal om mat, vi har ännu inte kommit till hur grymt utled jag är på att sitta ute och äta. För det ”måste” man ju när det är fint väder.

Att man redan bränt sina bleka skandinaviska axlar efter den hel dag på stranden spelar ingen roll.

Fram med maten på den stekheta altanen och jaga flugor som är överlyckliga över alla godsaker vi ställer fram.

Och ölen! Hur gott är det inte med en iskall i värmen? Men genast har man dryckes kompisar man inte önskar. Ner i glaset ska de dessutom! Köper en trisslott efter varje semester och hoppas turen att inte svalt en geting och blivit stucken i halsen ska hålla i sig.

Om man är hemma en solig semesterdag måste ju alla dörrar stå öppna för att inte huset ska förvandlas till en jättebastu. Men vad händer då? Jo, flugor, fjärilar och nu sist två småfåglar förirrar sig in och är så klart för dumma för att förstå att det är precis samma väg ut. Det går inte att flyga genom ett fönster….herregud…suck!

Och hur duktig man än varit med flugsmällan, innan man lagt sig, så lyckas det alltid finnas en (!) kvar som någon gång under natten hittat mig och gör allt för att förstöra min sömn. Och det brukar för det mesta ta en timme innan jag inser att den f-n inte kommer att ge sig och jag ilsket måste se till att få ihjäl den lilla busen.

Skönt att det är ett helt år till nästa plågsamma semester.

Eller…hm…hur tänkte jag nu? Givetvis menar jag precis tvärt om, men nu orkar jag inte skriva om allt…