Just när man trodde att man skulle drabbas av en enorm kick av vårljuset konstaterar jag att effekten idag är precis den motsatta. Kan man fåöverdoser av ljus? Någon sorts anti-effekt? Eller somnade jag bara för sent igår till tv-ljudet och besvikelsens suckar över att New York Rangers föll påstraffläggning och missar slutspelet i NHL- hockeyn? Henke Lundqvist vaknar nog lika trött och down som jag idag.

Jag var mer eller mindre inställd på att det var kört i hockeyn tills 44 sekunder återstod i Leksand. Då tändes hoppet när Patrik Carlsson slog in ledningsmålet. Precis exakt då var faktiskt Leksand i Elitserien. Rögle-Södertälje stod mirakulöst nog 2-2, trots att Södertälje satt in sin andremålvakt och dessutom slöspelade.

Först chock. Sen kom ilskan. Besvikelsen. Frustrationen. Flera dagar i ett svart hål. Nu är allt det där ersatt med en liten strimma av hopp.Mycket liten, men den finns ändå. Säsongens sista match. Besvikelsen idag kan inte bli större än den i torsdags. Men Glädjen KAN bli enorm, även om halmstrået är både bräckligt och utnött. Är det sånt som kallas mental förberedelse? Det mänskliga psyket är fantastiskt. Nu kör vi!

Jag tillbringade halva dagen kallsvettig på alla fyra på golvet med fruktansvärt ont i buken och ryggen. Det kändes som  förlossningsvärkar och till slut hade jag så ont så jag kräktes av smärta, till sonens stora förskräckelse.
Jag har haft njurstensanfall för många år sedan och den värsta gången var det så ordentligt att jag faktiskt fick ett missfall i samma veva.
När jag får sådär ont av någon sjukdom, vilket har hänt några gånger i livet, så hinner jag alltid fundera på vad jag inte hunnit göra innan jag dör.
På den nivån var jag idag.
Min man ville att jag skulle ringa vårdcentralen men jag ville avvakta.
Så småningom gav det med sig och det kändes lindrigare att vara ute i rörelse på gården.

Men det var bara början. Den logiska fortsättningen skulle naturligtvis komma.
Och smärtan jag känner just nu, efter  att Leksand spelat bort sin Elitserieplats i en riktig plattmatch mot Växjö, är värre.
Inget smärtstillande i världen hjälper mot det.
Vi hade allt i egna händer ikväll.
Jag skulle inte vilja vara spelare i Leksand i morgon när de ska möta folk på orten.
Det finns fortfarande en liten, liten chans i sista omgången på söndag, men att tro att AIK ska missa det här guldläget är ett långskott. Växjö brände sitt krut ikväll är jag rädd och de är bättre hemma än borta, även om jag inte tror att Janne Karlsson och hans lag lägger sig.
Att Södertälje ska vinna borta över Rögle är däremot inget att hoppas på. Södertälje anstränger sig aldrig i onödan och de är redan klara.

Kvällar som den här undrar jag om man ska fortsätta med det här vansinnet som gör så ont, så ont.
Men ge mig ett par veckor så är jag redo för en ny säsong i Allsvenskan med en ny kvalserie till våren. Förhoppningsvis med fler spelare från Leksands J20-lag som trots allt blev svenska mästare i helgen.

92 mil bakom oss och vi svänger just in i Nordmaling med två minuter till matchstart. Det gäller att planera. Nu väntar drygt två timmars ångest igen…

Pensionärsvarning på mig. Jag var packad och klar långt före utsatt tid i morse. Faktum är att vi kom iväg nästan exakt på sekunden os vi skulle. Vi hade till och med varit på väg för en kvart sen om inte kusinen saknat sin psp-kabel så vi letade för säkerhets skull genom väskorna en gång utanresultat. Nu åker vi genom Götatunneln på väg ut ur Göteborg. Hemma lagom till Leksand- Södertälje är planen.

Hackad natt kan man säga. Efter att ha skrattat halvt ihjäl oss åt brorsans gamla fotoalbum rasade jag isäng vid tvåtiden efter att ha skickatett sms till äldsta dottern om att jag skulle gå upp och öppna porten åt henne när hon kom från krogen. Lagom till jag hade somnat som bäst fick jag svar på smset och flög rakt upp. Sen låg jag och funderade på allt farligt som kunde hända henne i stan en sån här kväll och gick igenom Leksands vinstmatch i huvudet. Hela olearys stannade upp när jag skrek över vinstmålet för i den här stan är man bara intresserad av fotbollskärmarna! När jag äntligen hade somnat ville lillsonen att jag skulle följa honom ut till toaletten i korridoren. Sen hann jag ungefär precis somna om igen innan dottern ringde ochstod utanför porten där vid fyratiden. Om man brukar säga att någon luktar som en systembutik så hade vi här någon som luktade som ett helt system-köpcenter. Eller som en hel anläggning. Hon hade haft en strålande kväll på jazzklubb med plastkusinen och hennes pappa och kvittrade som en lärka medan hon försökte få av sig kläderna och dråsa mer på madrassen bredvid lillebrors så att jag kunde släcka sänglampan. Vilken överraskning att jag sen blev väckt nyss ur djupsömnen för en ny toaeskort! Allt medan min egen Hannibal sover vidare i sin snarkmask lyckligt ovetande om något alls av nattens äventyr. I morgon när jag gnäller försvarar han sig givetvis med att han sover innerst. Jag undrar vad som väcker mig härnäst när jag slumrar in igen nu?

Sitter på Göteborgs enda Olearys och ser AIK-Leksand. Märklig mix med ljudet från femtioelva fotbollsmatcher samtidigt, men nöden har ingen lag. Snart nedsläpp i den andra perioden och jobbigt jobbigt jobbigt. Det är nästan mer ångest än förväntan just nu och det är inte riktigt bra för mig. Min man erbjöd sig att köra hem så att jag kunde ta en öl, men det är otänkbart. Hockey måste man se nykter om man ska ha maximal upplevelse.

Mest förtvivlan och inte mycket hopp. Så inledde prästen gårdagens predikan. När jag var liten var långfredag en dag när man inte fick göra någonting annat än att möjligen se en Tv-film om Jesu liv och död. Som jag minns det var det alltid mulet väder på långfredag också. Men jag minns också att det var en dag av eftertanke på något sätt. Därför inledde jag , dotter,man, brorsdotter och svågerka gårdagen med högmässa i Masthuggskyrkan uppe på berget. Sen åkte vi till Landvetter och hämtade Sofia som flög från Stockholm till Göteborg för att fira påsk med oss. Efter det bytte vi det ena templetmot det andra som min man uttryckte det. Mammons tempel som är min brors benämning på ställen som Outlet Freeport. Jag åkte hem med första bilen för atthöra det jag kunde av Rögle- Leksand på webben. I sanning en match mellan hopp och förtvivlan där jag ändå får vara nöjd med två poäng. Kvällen avslutades med att vi späkte oss med spenatsoppa,korvbröd med banansmak och toppade med mörk rom och cola till intressanta diskussioner om hur vi ville ha vårabegravningar och hur vi trodde att våra syskon skulle vilja ha sina . En riktigt lång fredag med den rätta touchen!