Jag har bott en stor del av min uppväxt i Vännäs. Vännäs har vad jag vet oftast haft socialdemokratiskt styre. Förutom en massa poäng i humaniora har jag läst till socionom, ett yrke där många personer med vänsterbakgrund traditionellt verkat. Många av mina nära vänner är vänsterpartister, eller sossar.

Jag minns oerhört hätska diskussioner inför eu-valet 1994. Jag var för. I princip alla runt omkring mig var emot. Jag har hört intelligenta personer uttala sig oerhört fördomsfullt om personer med borgerlig tillhörighet, framförallt gällande moderater, som ibland framställs som något av det värsta som finns. 

Numera kan jag titulera mig folkpartist. Kommer någon att se annorlunda på mig för det? Eller betrakta mig annorlunda? Hade så skett om jag istället valt att bli moderat? Jag har hört någon säga "Birgitta Ohlsson, hon är ju så bra att hon verkar vara vänster". Till mig sägs det ibland – "egentligen är du ju socialist innerst inne" – visserligen skämtsamt, men ändå. 

Jag minns att den självbiografiska boken "Stjärnor utan svindel" gjorde stort intryck på mig. Den adliga överklasstjejens vänner accepterade hyfsat den radikalfeministiska, lesbiska vänsterflickvännen. Sämre var det med vänsterkompisarnas benägenhet att acceptera den adliga överklasstjejen "Sophie". Varför är det så? Och var finns större tolerans?