Idag regnar det i trakten omkring Storvindeln, men vi tar och lånar lite sommarvärme från juni. På torsdag och fredag ska det bli sol igen säger de som vet.
Del av Häggås vid Vindelälven
16:onde juni 2017 var det gudstjänst i Gillesnuole kyrka
Ellen-Ann var med och skötte kaffeserveringen
Inger Anna med sina barn
Idag regnar det rikligt på bär och blommor, potatisland och utslaget hö.
Läste en bra insändare om blommor vid vägkanten, av Ulla Söderström. Här blommor vid vägkanten, Alvins vika Hemfjäll.
Odonris vid svanarnas tjärn
Lilla huset uppe på Jibbmokken—vem bor där..?
Det här vädret går nog att använda till en båttur
Drillsnäppan är med på det…den sitter redan på båtmotorn
men var är kaptenen…
I Sorsele är de redan ute på Lillåns vatten
och på Lillåns stränder går kor och betar
Två tjurar och ett huvud…ser det ut som
Rönnhäcken lapar sol, det blir till fin näring när vinterns älgar kommer.
Älgen har lagt sig på udden och idisslar i godan ro. En räv har lämnat spår under natten. Lägg märke till Grönfinken som just flyger förbi när jag fotar älgen.
Nu blir det andra bullar…..
Sommaren 2018 såg det ut som följer …i några bilder…
Då byggdes Ammarnäsvägen om mellan Månäs och Gillesnuole
Vindelälven tog det lika lugnt som vanligt…
men efter vägen var det liv i luckan
Och mitt i allt detta kördes Vindelälvsloppet……..vilka optimister, fram skulle de. Här Mikael Forsgren..
Blomvasen till löparnas ära hann knappt med, den fick tvärnita och ställa sig vid vägkanten.
Och till råga på allt så började åskan gå, riktigt ordentligt..
Tidtagarbilen hann nästan inte hålla undan för förste löparen i det dåliga väglaget…
tur att vägen blev bättre…
Den här tjejen cyklade för livet när åskblixtarna smattrade omkring henne..
Jo så var det faktiskt ett riktigt otäckt åskoväder
Ambulansen i full fart…
Emil fick också pinna på för att inte få blixten i baken
och vilket väglag att cykla i …de gjorde det bra minsann.
Mitt i allt detta satt ekorren och åt på sin bulle.
Grannen Antes hund Bienge. Visst ser den snäll ut…
Är det någon som kan hjälpa mig identifiera denna humla? Jag tycker den ser ut som en mörk Jordhumla……
Fjäril som jag inte vet namnet på än……….hittade den på Google..den heter Skogsgräsfjäril
Dagens väder vid Storvindeln, först sol sedan mulet och ett behövligt regn. Temperatur..lagom.
Gissa namnet på den här blomman…mycket vanlig……Mjölkört, Rallarros eller Almytche är olika namn på den.
Unga Kvanneknoppar
Kråkvicker har en väldigt fin färg
En ärleunge men vilken..jag trodde först att det var Sädesärla men är inte säker..den är lite gulaktig kring ansiktet. Fågelungar är svåra …
En Tätört längst upp, det är en köttätande växt, Den konsumerar de små insekter som fastnar på bladen. Av dessa små blad kan man också göra långfil sägs det. Jag har provat att lägga bladen i ett fat med mjölk, men det gick inte så bra. Jag skulle tro att man behöver ha opastöriserad mjölk direkt från korna för att lyckas. Blomman är väldigt liten ca 8 cm hög.
Rödblärans frökapslar som innehåller vita små frön. Senare blir fröna mörka och då öppnar kapslarna sig för sådd.
Rödblära i blom
Prästkragar
De är fina både framifrån och bakifrån
Skogsnäva och smörblommor
Lite Syren får också hänga med och en oidentifierad humla
Mitt förra inlägg om Vindelälven slutade med en paus i Ammarnäs. För att följa älven vidare tar vi oss ut i Ammarnässjön. Vi passerar den byggnad som ligger längst ut mot sjön på Tjulånäset. Den har använts som fårhus någon gång under 1900- talet och restaurerats under 2010- talet någon gång i ett projekt under Länsstyrelsens paraply då även 109 lador sågs över och lagades.
Om än lite motvilligt så lämnar Vindelälvens vatten Ammarnäs och Vindelådalen bakom sig. I sinom tid kommer vattnet igen som regn uppe vid Vindelkroken. Här ser vi Ammarnäs från sjösidan med Potatisbacken och Näsbergets liftbackar i bakgrunden.
Tar med en gulnad bild på byn Nabbnäs vid sjön. Här bodde några av de första nybyggarna, de hade Ammarnäs som fäbod. Senare kom andra att slå sig ner i Ammarnäs. Men Nabbnäs har alltid varit bebott sedan dess. Från 1845 till 2020 har det bott folk där som mest 21 innevånare och det har inträffat två gånger.
Innan vattnet rinner ut till Sjöforsen kan jag ju berätta att bäcken från Stenträsket, Kvarnbäcken och från Bissan, Bissasbäcken tillför älven sitt vatten från norra sidan. Från södra sidan finns några små bäckar som rinner ut i sjön.
Sjöforsen där Ammarnäsöringen bor. Fiske och jakt finns det många duktiga experter på. Jag är inte en sån, därför får ni höra med dem vad som gäller.
En välskött rastplats vid Sjöforsen med glada soptunnor.
När ingen väg fanns till Ammarnäs brukades älven som farled. Då rände man denna fors med båt fram till Järnforsen. Det fanns gångväg fram till en udde norr om utflödet ur sjön där resande kunde hämtas med båt. Eftersom inte mobiltelefonerna var uppfunna så fick beställaren göra en eld på stranden och lägga på mossa för att få rök till signal. När någon i Ammarnäs såg röken budades båtföraren som gav sig iväg för att hämta de som väntade.
År 1871 kom en expedition med forskarna Gustav och Lotten von Düben på väg till Ammarnäs. Deras ankomst var naturligtvis förvarnad och båt var beställd till utloppet vid Sjöforsen. De anlände till Vårböndagshelgen 8 till 10 juli 1871. Allt enligt den utmärkta historieboken Ammarnäsbygdens historia, nedtecknad av nybyggarnas ättlingar. Utgiven 2008. Enligt den, så rände nybyggaren Anders Nilsson dessa forsar vid avfärden, med delar av sällskapet . Lottens fotoutrustning m.m.bars förbi forsarna av 10 – 12 bärare.
Denna bild är taget av Lotten von Düben under deras besök i Ammarnäs i juli 1871.
Anders Nilsson som skjutsade von Dübens resesällskap med båt från Ammarnäs till Kraddsele. Här är han tillsammans med sin hustru Brita Greta och barnen. Deras yngste son, min farfar var inte född då. Han föddes 1872 och hette Otto Grundström. Det var han som odlade upp åkern som vi kallar Ottos mora vid Ottos selet. Bilden är i privat ägo.
Sjöforsen i vinterdräkt. Här brukar Strömstaren hålla till.
Sjöforsen vintertid nerströms
Mellan Sjöforsen och selet vid Ottos mora fanns en hängbro över älven fram till vårfloden 1995 då den förstördes.
Hängbron restaurerades aldrig så nu måste de som vill över ha båt.
Selet vid Ottos mora nedströms. Här har många fiskare stått och fiskat i ur och skur.
Sen blir det någorlunda lugnt vatten tills det störtar ner vid Järnforsen. Där bör ingen kanotist försöka ränna forsen. På våren när smältvattnet kommer blir det för fullt i den trånga passagen. Då brukar älven göra sig en ny fåra mot landsvägen till.
Här ser vi högsta toppen på Ribovardo 876 m.ö.h. och yttre Ribovardo med masten. Här passerar vägen vid en lugnare del av Järnforsen. Privat mark med fritidshus vid älven.
Mellan fallet i Järnforsen och fritidshusen vid Järnforsen kommer en bäck från Gueletsjaure och södra Ribovardo.
Efter Järnforsen på Djupforsrakan finns en avtagsväg ner mot älven till vänster om man kommer från Ammarnäshållet. Följ den om du vill se Djupselet och en fin rastplats som gjorts i ordning för fiskare och andra besökare. Ett mycket fint ställe. Vid Djupselet kommer en bäck ner till älven med det vatten som Bålja och lill Bålja inte behöver.
Bild från Djupforsrakan med Ribovardo i bakgrunden.
Om man inte har för bråttom genom Djupfors så kan man få en liten glimt av Suottsknösen som tittar upp över liden på norra sidan älven. Och när ni ändå saktat ner så ta en titt på den stora bäcken som kommer ifrån Suoppertjaure och några bäckar från Njerubeive . Suoppertjaure sjö ligger på 718 m.ö.h.och har den stora äran att spegla södra Ribovardo i sitt vatten. Tänk att få sitta vid den sjön en vårmorgon när solen gått upp, när fjällbjörkarna är ljusgröna och snön ligger kvar i drivor på fjället. Vilken dröm!
Suoppertjaure borde finnas någonstans nedanför Ribovardo på bilden, längst ute mot vänster bakom de högsta granarna.
Mitt inne i byn Djupfors kommer en annan bäck ner mot älven. Jag roade mig med att räkna alla bäckar små som sen rann ihop till denna bäck som heter Ö Fäbobäcken. Det var 11 stycken plus mindre bäckar som inte är inritade på kartan förståss. De kommer från fjället Svare. Svarejaure har dock valt att ge sitt överflödsvatten till Överst Juktan.
Mellan Djupselet och Högraningen finns Grundforsen och Kraddseleforsen, där kommer Kraddselebäcken också ner från fjället på norra sidan. Till Nolavan en bit längre ner kommer vatten från Suottsknösens område. Nolavan finns inom Räftmyrans område.
Slutar nu färden nerför Vindelälven för denna gång vid början av Kraddselet med ett utdrag av Lantmäteriets ekonomiska karta.
Karta ur Lantmäteriets historiska kartarkiv.
Det går många repriser av gamla matcher på tv i år…så det är väl bara att hänga med i den trenden.2017 års Hjuldag i repris.
Hjuldagen gick ut på att ta sig de nio milen från Ammarnäs till Sorsele på hjul men utan motor. Rullskidor, inlines eller cykel var de vanligaste färdsätten. Här rullar Urban in i ”harta” depån. Halva sträckan avklarad
Lag Rankbäckens tränare är redan på plats för att förse sina deltagare med välförtjänt fika
Ekorrmor har hittat en ledig bänk med fin utsikt
Patrik välkomnas in i depå. Arrangemanget är ingen tävling utan bara en rolig motionsdag. Men nog så krävande.
En del ger sig inte tid att stanna till utan rullar vidare
Buresjöns flitige deltagare Ingemar stannar till för en pratstund och förtäring
Här anländer lag Rankbäcken. Ann och Maria,
Två vältränade cyklister till gör entré. Sven-Bertil och Leopold
Ann höjer energinivån med bananer
För Maria är det kaffe som hägrar. Sten-Olov ser till att hon får i sig rätt mängd
Ännu ett par deltagare som klarat de första 4,5 milen
Lag Rankbäcken har med sig en extra hejaklack Kerstin och Bert gör vad de kan för att uppmuntra laget
Patrik, Sven-Bertil och Leopold ställer villigt upp för fotografering fast de helst vill ge sig iväg
Inger och Anders är med i glada vänners lag, de hjälper till och hejar hela vägen.
Ingalill känner sig redo att fortsätta
Vad är väl en paus i Sejaur mot en middag på hotellet i Sorsele.
Fiolspelaren Anders ger sig iväg till nästa plats att underhålla deltagarna.
Idag var det väldigt fint väder för en utflykt upp till berget
Jag hade bestämt mig för att gå upp till en avsats där jag varit i vintras. Där är det fin utsikt, men en älg stod i vägen.
Den verkade ha något inåt skogen som oroade den. Den tittade flera gånger dit uppåt där jag hade tänkt gå.
Ibland tittade den på mig och ibland inåt skogen.
Sen sprang den iväg ner över hygget.
Jag skulle tro att det var en älgko med kalv där vid avsatsen dit jag hade tänkt gå, så jag ändrad mina planer. Jag har ingen lust att träffa en älgko med en årskalv på ett kalhygge.
Så jag sneddade iväg lite längre västerut och gick upp där istället. Båtsoioive är uppe och luktar på molnen.
Utsikt mot Häggås och Svartberget. Bergen bakom ligger inom Vindelfjällens naturreservat. Fjällkartan slutar så påpassligt just före Hemfjäll så det är svårt att veta vad bergen heter.
Det här berget vet jag i alla fall vad det heter, det är Peruken vid Hemfjäll. Gustavssons gård och Ammarnäsvägen skymtar där nere.
En skymt av Skansnäsudden vid Vindelälven gick det att få från min nya utkikspunkt.
Sörberget som ligger snett över vattnet vid Storsjö syntes också.
Hjortronen mognar långsamt i år. Det finns kart som är lite röda men i det läget har de stannat.Kanske blir de mer smakrika då om de inte har för bråttom.
Blåbär får vi också vänta på ett bra tag, det finns gott om grön kart men de väntar på sol och värme.
Lingonen är ännu längre bort några är i blom fortfarande.
Till alla som måste vänta med semestern till i september hoppas jag på en solig fin höst.
Bild på en del av Lerudden vid Storvindeln och en liten Brudslöja i bakgrunden.
Svampplockning i Ammarnäsfjällen en underbar klar septemberdag. Tjulträsk och Aigertmassivet, stora och lilla.
Monika var den bäste svampplockaren av oss tre
Utsikt mot Tjulträsk från Valle
Soloive sticker upp sin topp 1353 m.ö.h.
Utsikt mot Ammarnäs, Ribovardo till höger och Souttsknösen 908 m.ö.h. i mitten i soldiset. På Suottsknösen har jag varit en gång för länge sedan. Därifrån ser man hela världen (nästan). Den ligger som ensam hög topp däromkring. Inga andra berg skymmer utsikten. Gå dit ni som orkar. Hör med turistbyrån om bästa vägen.
Fikapausen är nog det bästa av allt, då kan man sitta och beundra utsikten i höstsolen som Kent gör.
Och efter kaffet kan man titta över innehållet i svampkorgen
Den här dagen räckte mina mattekunskaper till för att räkna svamparna i korgen…..noll.
Sångsvanens långa väntan på att honan ska ha ruvat färdigt börjar närma sig sitt slut……
Han är i väntans tider….äntligen upptäcker han något som kommer emot honom….
…och simmar emot den som kommer…
…..han simmar närmare
…och inser sitt misstag..
..det var en Storlom som kom emot honom..
..så ledsamt och förargligt…
Svanen vill inte alls ha någon kontakt med Storlommen
..den vill bara vara ifred och begråta sitt misstag.
..Storlommen försöker en sista gång att få kontakt med Svanen men den vänder bara bort huvudet
Svanen verkar inte vara på humör att prata med grannen. Den vill bara vara ensam och fortsätta att vänta.
Sångsvanar häckar normalt vid 4 års ålder, honan ruvar i 35 dagar. Kullen består av 4 – 7 ägg. Ungarna är flygfärdiga efter 3 månader. De håller ihop med föräldrarna första vintern enligt Nordens fåglar.
Senaste kommentarerna