Tack till alla som kämpade för att vi och kommande generationer skulle få ha kvar Vindelälven i outbyggt skick. Vill ni läsa om utbyggnadsplanerna på 1960- talet så finns en bra tidskrift som Västerbottens museum i samarbete med Skellefteå museum gett ut. Den heter Västerbotten / Kampen om Vindelälven. Den finns att läsa som pdf på nätet. 1970 bestämdes det att Vindelälven skulle förbli fri från utbyggnadshotet. 1993 blev älven tillsammans med några andra älvar utnämnd till Nationalälv.
Så här kan det se ut på vintern på Svarthälla vid Svarttjärn
Det måste vara rent vatten som rinner över kanten eftersom istapparna är ljust blå eller turkos. Vackert.
Vattenklöver och sommarhimmel som speglar sig i tjärnen.
Prästkragarna vänder sig efter solen, man skulle kunna använda dem som solur.
Kabbeleka
I skogen finns det mesta,,,handtag till gamla ladudörrar för höger och vänsterhänta
Ugglor finns när dom vill finnas, annars ser man dem aldrig. Slagugglan fanns hos oss 2016 men sen har vi inte sett den. Stolpen finns inte heller kvar förresten.
Telefonsträngen är också borttagen så nu får Domherrarna ha körövning på andra platser. Här en blandad kör fast de heter Domherrar.
Regnbågar, Guds tecken i skyn, för visst var det så det stod i bibeln….en bro mellan Gud och människa. Där regnbågen går ner skall det finnas en skatt.
En bild från idag 18/7 . Det ligger kvar stora snödrivor på Buotsoioive och Guongern i Ammarnäsfjällen
Bilden är tagen en bit nedströms Björkheden. En fin plats att fika på om man stannar på parkeringen och går lite neröver.
Fjället Nase och Sandberget har hållit ihop i många år. På västra sidan de fjällen går en led över till Överst Juktan från Kraddsele ca 25 km.
Det måste ha varit ruggigt varmt för Nötskrikeungen i gårdagens värme. Den har en massa dun kvar att rugga bort.
Och maten satt lite krångligt till.
Det är inte lätt att vara liten…..det är mycket en fågelunge måste lära sig.
Ej identifierad fågelunge som äter frön av saltgräs.
De här kompisarna upptäckte vi i fjol när vi kom och körde förbi Svarttjärn- En Sädesärla och en Ormvråk, ett något udda par.
Om jag ska vara ärlig så upptäckte jag inte Ärlan förrän jag laddat in bilderna i datorn. Jag tyckte det var en häftig Sädesärla.
Här sitter Ärlan kvar och vinglar på strängen som kom i gungning när vråken flög iväg. Sädesärlor är inte rädda av sig, det brukar vara de som bestämmer vid fågelbordet.
Den har till och med gått över till vegetarisk föda som den ser att de andra fåglarna äter av. Nya kostvanor.
Sädesärlan i sin rätta miljö
Bild på Lill-Aigert i Ammarnäsfjällen
Årets hjortron är fortfarande inte mogna…jag kollade igår och då hittade jag inget moget hjortron, men tillgången verkar bli ganska god där det varit lite fuktigare. Ute på myren är det för torrt. man får söka efter kanterna.
Så här ser det ut när björnen har varit på hjortronmyren, avbitna blad och hjortron ligger kvar.
För några år sedan hade vi en liten björn som gick och åt hjortron på nätterna vid tjärnen. Men 2019 fanns ingen björn i närheten och i år torde det väl inte vara någon chans att få se en björn. Det finns nog inga kvar, till glädje för alla björnrädda.
Här hade det varit på plats att sätta in en fin bild av björn, men någon sån har jag inte. Det här kortet är från 2002 när jag såg en liten björn efter Ahavägen vid Blattnicksele. Antingen så var det min gamla kamera eller spänningen som gjorde att bilderna inte fick skärpa. Men jag har i alla fall sett björn två gånger.
Björnen gick in i skogen och kom fram igen på en mindre väg som vi ser på nästa bild.
Det var en liten fjolårsbjörn som var på friarstråt. Den brydde sig inte alls om att det var människor i närheten.
Den här gången hade vi otur. Björnen hade kommit simmande över Vindelälven en bit nedströms Gillesnuolekyrkan. Den hade stått på vägkanten en stund, vattnet hade runnit ur pälsen. Sen hade den gått över vägen och in i skogen. Solen lyste på vägen så spåren borde ha avdunstat ganska fort. Det kunde inte ha varit många minuter sedan den gick över.
Jag googlade på Björntolta för att se om namnet kom sig av att björnen åt den växten och det gjorde den. Jag hittade en mycket bra inspelning som Sr Sommarmorgon gjort. De intervjuade Mikael Winka från Ammarnäs om björntoltan. Han hade intressanta saker att berätta om hur man kunde se om det var björn, älg eller ren som betat av toltan. Den lär också vara ätlig för människan. Gå in och lyssna på inspelningen om ni har den möjligheten.
Blommande Björntoltasallad
Ute på udden blåste det lagom för att hålla myggen på avstånd.
Ibland blåser det lite väl mycket. Olika stormar har tagit toppen av en björk, en tall och sist en gran,
Storlom, de gör likadant som Flamingon, viker huvudet åt sidan samtidigt i nån sorts dans.
Det är nästan så att man förväntar sig att några kor ska komma efter stigen.
Gråkråkan ville vara med på bild, den lär ju vara rödlistad så det är bäst att passa på att fota medan den finns kvar.
Bäcken från Seitejaure med sitt klara vatten.
Hemmavid var det full rulle. Talgoxens ungar pep och darrade med vingarna..de höll nästan på att svälta ihjäl..
…..jag först ….nej jag först…
Den här fina blomman doftar gott…jag vet inte vad den heter..skall ta rätt på det. Den heter Vänderot (valeriana) fick jag lära mig av en läsare. Tack Inger!
Naturens egen färgpalett har så mjuka och fina färgtoner
Vindelälven närmar sig Kraddsele by, vid Bäckmo rinner två bäckar ut i älven Hällbergbäcken och Kvarnbäcken. När vi följer älven vidare passerar vi Stor-Jårboive 590 m.ö.h. och Lill-Jårboive och då är vi inne i Kraddsele by. Älven gör här en U-sväng i sydlig riktning och rundar den större delen av bebyggelsen innan Blekselforsen börjar.
På den gamla tiden som förmodligen varken var godare eller ondare än nu, fanns en färja som forslade folk och varor över älven lite mer uppströms än där nuvarande bro är. Vägen mellan Gillesnuole och Ammarnäs sägs ha blivit klar 1923, så jag förmodar att färjan kom i bruk då.
Sven Forsvall från Ammarnäs körde linjetrafiken mellan Ammarnäs och Gillesnuole med sin fina bil. Här använde han färjan i Kraddsele.
Bilden är en kopia av en papperskopia. Fotograf Robert Lundgren / Västerbottens museum.
Bild tagen vid bygget av den första Kraddselebron som började byggas 1939 och blev klar 1940. 12 till 15 man arbetade med bron. 2000 säckar cement, 50 ton armeringsjärn gick åt. Bron blev 60 m lång och kostnaden var 60000 kr
Tack till Bo och Birgit Yngvesson Kraddsele som hjälpt mig få fram uppgifterna. Foto i privat ägo.
Här har bygget fortskridit till fram på vintern. Är det någon som begriper hur de klarade ett sånt bygge med den utrustning de då hade. Vägen från Sorsele var klar 1939 så materialet kunde då forslas med lastbil men vägarna var väl bara precis framkomliga antar jag,
Min far Edmund längst till vänster, arbetade med bron han var då 21 år. Här bjuds han på knäck av Henry Forsvall som också ingick i arbetslaget.
Foto i privat ägo.
Jag tror vi stannar en stund i Kraddseles gamla tid och låter den sjunka in lite innan vi följer Vindelälven vidare.
Under båtarnas tid var det älven som var farleden…när bilen kom blev älven hindret.
Så här fin blev den gamla Kraddselebron när den var ny. Den var klar 1940. Det måste ha varit fantastiskt att få en så fin modern bro och att slippa ta färjan.
Foto i privat ägo.
Dagens väder…vackra sommarmoln.
En liten titt på byn Forsnäs rakt över Vindelälvens vatten från Lapsavan efter Ammarnäsvägen.
Den övre delen av Forsnäs som heter Karlsten. Det lilla huset på den öppna ängen har en mäktig historia. Mer om det kommer när jag skriver om Storvindelns nedre del
Jibbmokken i profil, bilden tagen vid Månäs efter Ammarnäsvägen
Mörbultad Nötskrikeunge
Fjädrarna pekade åt alla håll…vad har den råkat ur för
Nåja den var inte mer illa däran än att den kunde ta sig en humla och sen flyga iväg
Skogspromenader borde skrivas ut på recept…bra medicin mot det mesta.
En myrstack som gått björnens näsa förbi
Vackra granar, nästan som i Kanada.
Och vad har hänt med det här blåbärsriset, det är blått som blåbär men har inga bär.?
Men postbilen såg då ut som vanligt i alla fall. Tack för posten!
Regnvädret kom nästan hit men vände och for norrut igen
På stranden där vårfloden har lämnat plats, har kabbelekan just börjat blomma. Hennes kamrater uppe på land har redan blommat ut.
Drillsnäppans unge har kommit ut ur sitt skal och vill ha mat….pip..pip…ropar på föräldrarna…
den tränar lite balansgång medan den väntar på mat…..
väntan blev för lång så den försöker hitta något ätbart själv
det gick inte bra, den får fortsätta att pipa.
En liten blåmes har också kommit till världen ur ett sprucket äggskal
den vill också ha mat av en förälder som då lär sin unge att det här är ätbart
Den här ungen klarar sig själv
tills Talgoxen ger den en rejäl utskällning…
Såja nu har den visat vem det är som bestämmer!
En Grönsiska vet sin plats och får vackert vänta på sin tur.
..den får passa på medan Talgoxen jobbar med ett frö.
Här är en fågelunge som äter samma mat som jag gjorde som liten, ängssyra eller saltgräs som vi sa.
Prästkragar lyfter sina korgar mot skyn till tröst och hyllning…
som tröst till de som förlorade någon anhörig i flygolyckan i Umeå för ett år sedan och till hyllning för Kronprinsessan Viktoria som fyller år idag.
Senaste kommentarerna