samtidigt som krigshistoriens fegaste personvapen (drönarna) terroriserar befolkningen i Pakistans bergsområden.
Suck!
Vardagspussen
Tänk hur det kan vara när man varit tillsammans jättelänge. I sådär 40-50 år. Till exempel när jag klippt mig i stan så märker inte min Britta detta förrän efter första ögonkontakten, och den kan komma ett par timmar efter hemkomsten trots att vi tidigare kan ha "gnussat" på varandra och vardagspussats. Med ögonkontakt menar jag då att vi Ser varandra. Det gör man nämligen bara då något – aldrig så litet – stör friden; ett telefonsamtal, att någon kommer i trappen, att bestämmer oss för att åka bort eller göra något jobb tillsammans och behöver göra en avstämning. För en stund sedan rakade jag av min mångåriga mustasch och hon har ännu inte sett det. Det ska bli intressant att se när det upptäcks. Jag kan få vänta till i morgon, sånt har hänt förr…
Hittepåinstitutet
Det skulle ju vara soligt idag. SMHI (Sveriges Mesta HittapåInstitut) har under veckan ändrat prognosen för fredagsvädret från att i måndags vara regn, regn, regn till att i gårdagens gissning vara sol, sol och åter sol. Svaret i gissningstävlingen blev lätt duggregn, alltså vare sig det ena eller andra. Håller det inte på att vara dags att datorisera det statliga institutet? Eller kanske tvärtom…
Pensionärsrookie!
Något som kännetecknar en rookie är de små misstag man inte hittar hos mer etablerade människor i samma gebit. Att som jag gjort vakna och stiga upp i samma tid som vanligt (svintidigt) och sedan kliva upp och äta frukost tillhör väl om något verksamheter som kännetecknar en nybörjare i pensionärsbranschen. Dessutom är det premiär för månaden idag så när jag nyss vände blad i väggkalendern greps jag av en lätt ångest över symboliken i situationen. Egentligen är det tredje dagen jag kan inräknas i pensionärernas växande skara, men de första två dagarna togs ut 2009 och det är en annan historia.
Det pirrar faktiskt lite i maggropen att sitta här och inte ha något bestämt att göra idag. Jag har ju trots allt lovat mig själv att inte planera alltför mycket för framtiden. Det finns alltför många exempel på hur tragiska drafterna till Den Avslutande Ligan kan bli. Därför har jag högtidligen lovat mig själv att försöka njuta maximalt av varje ledig dag och endast göra saker som jag själv väljer att göra även om människor i min omgivning har helt andra förväntningar på mig. Klarar jag det kan det bli ett bra avslut för gamle Pär Sättare som envist jobbat med typografi sedan 1968!
Gomorron!
Senaste kommentarerna