Egentligen vet jag ingenting, men jag tror desto mer. Mina farhågor för det framtida Europa fick utomordentligt god näring av Jon Wemans artikel i gårdagens Aftonbladet när han spekulerade om smygsammanslagningen av EU-ländernas ekonomier.
Marknadsliberaler som i andra sammanhang hyllar mångfald och frihet är på väg att skapa en ekonomisk koloss som med nödvändighet kommer att leva sitt liv utanför medborgarnas kontroll. Denna konforma och motsägelsefulla bastard skulle kunna bli slutpunkten för den myllrande och mycket framgångsrika energi som skapats i Europa när länder med i stort sett gemensam geografi men med olika kulturer tillåts brytas mot varandra i en skapande konkurrens. Spåren efter sådana tilltag förskräcker, se bara på hur det gått för det ekonomiska jättefiaskot Sovjetunionen. I denna smygande revolution skålar kommunismens odemokratiska despoter med marknadsliberalismens otyglade vildhjärnor. 
Ja, men USA då? kanske någon invänder. Då blir svaret att Förenta staterna inte alls har den historiska bakgrund som länderna på den europeiska kontinenten. Den konstellationen skapades av pigga europeiska nybyggare och har i stort sett behållit de ursprungliga demokratiska instrument som utgjorde själva grundbulten i unionsbygget. I USA är överstatlighet – på gott och ont – en styggelse och de tankegångar som frodas bland EUs politruker i dessa dagar finns inte på kartan.