En storögd flugsnappare sitter i lärken och iakttar ett dussintal matjagande grönsiskungar som jagar runt.
Så kom äntligen Athena Farrokhzads motpol
Nu kan nog moderaten Gunnar Axén baxa in sin tvapparat igen. Dagens sommarpratare var nämligen en tvättäkta prinzezza från det blåsvarta Bayern. Hennes primära budskap måste ha fallit den blå riksdagsmannen på läppen. Idag handlade det nämligen om fantastiska globala entreprenörer, den misslyckade president Obama, den kriminelle Snowden och naturligtvis om den lilla idyllen mitt i Europa – ett sydtyskt Bayern där inget skyler den strålande solen.
Myten om det fria skolvalet
En av valets stora frågor avhandlar om skolan. I skuggan av vinstdebatten återkommer denna sommar även den mytifierade frågan om det fria skolvalet. Argumentet används naturligtvis för att rättfärdiga den diversifierade flora av skolformer som sprungit ur de senaste årtiondenas reformering av skolan. Men vad hade Sverige varit om detta frisläppande av undervisningen till mer eller mindre seriösa ”entreprenörer” skett för låt oss säga 80 år sedan? Ja, den välbeställda och företrädesvis stadsboende befolkningen hade naturligtvis försetts med bästa tänkbara förutsättningar för ett liv med välbetalda och stimulerande arbeten, men majoriteten av svenskar skulle liksom nu inte ha haft samma valmöjligheter. I förlängningen av detta resonemang kan man förmoda att vi med största sannolikhet inte haft författare som exempelvis Torgny Lindgren, Sara Lidman, Harry Martinsson och förmodligen hade inte heller de tidiga företagsledare och lyckosamma entreprenörer som tillsammans med det kulturella etablissemanget skapat vårt välmående inte fått den högklassiga och likvärdiga skolgång som var grundbulten i 1900-talets svenska framgångssaga. Den nuvarande elitistiska skumningen av elever kommer att visa sig vara förödande för landet om inget sker snabbt och det pågående experimenterandet med våra barn och ungdomar upphör.
Gomorron!
Packar
Jag packar inför resan, tar en extra sväng genom rummen för att försäkra mig om att allt är med. När jag tittar in i sovrummet hajar jag för ett ögonblick till när jag ser min kära TV-fjärrkontroll på nattduksbordet. Hinner tänka ”Visst ja, den ska också med”.
Ack ja, inte är man någon större globetrotter inte…
Gomorron!
Återbesök i arkipelagen
Igår när min vän Torbjörn H. guidade mig genom den ”djungel” av grund som omger de öar och kobbar som utgör kuststräckan mellan Hörnefors och Norrbyskär drog jag mig till minnes den äventyrliga seglats jag och min bästa kompis gjorde i början av 1960-talet. Pråmvraken vid Hörneåns utlopp låg fortfarande kvar och bland dem även ett par gamla segelförsedda livbåtar. I ungdomligt oförstånd lastade vi upp våra mopeder i en av båtarna och påbörjade en mödosam seglats ut till Norrbyskär i den svaga nordostliga vinden. Ingen av oss hade seglat förr och årorna var inte till stor hjälp, de var de mycket tunga och tillsammans med sjögången i den långa dyningen blev det nästan omöjligt att få ned årbladen i vattnet. Det var dock sommarlov, vi hade ingen brådska och vad jag minns åkte vi bara en sväng på Norrbyskärs enda gata innan vi återvände till båten för att påbörja hemfärden. Ett starkt minne som dyker upp varje gång jag kommer i kontakt med ordet Norrbyskär.
Igår åkte jag som sagt ungefär samma sträcka, men nu i en öppen och mycket sjösäker motorbåt tillsammans med min vän sedan några år Torbjörn. Målet var den lilla ö nära Norrbyskär som utgör boplats för cirka 600 skarvar. Kameran gick naturligtvis varm i den gungande båten och när jag upptäckte att marken på ön var i princip täckt med ungar gick jag i land för att fotografera. Här kommer ett axplock av de 485 klick jag avfyrade. Även denna färd kommer att bli ett minne för livet.
Gonatt!
Värt alltihop!
En, säger EN så här underbar sommardag är värt alltihop!
Vilset
Sinnebilden för ”vilset” skulle kunna vara ett helt isolerat moln på en klarblå sommarhimmel.
Snabbfika…
Hört från baksätet: ”Få’ man ba’ sitt’ två minuter? Nä, då fär vi hem!”
All or nothing!
Är det någon som kan tipsa mig om vad jag ska göra med delar av mina föräldrars ”bibliotek”. Sedan 2008 ligger drygt 30 hyllmeter samhällsorienterande böcker från förra århundradet utspridda i skåp och lådor här hemma. Alternativet att bränna dem känns alltför utmanande, men vad göra?
Gomorron!
Drönare styrde drönaren
Det var som den tänkte ”Nu när gubben är ensam tar jag chansen och drar”. Och i ett huj drog min nya ”drönare” iväg mot himlen i en fart som jag inte hade kunnat ana att den var mäktig. Sen dess har ingen sett den. En av de roligaste födelsedagspresenter jag någonsin fått, en radiostyrd Hubsan X4 Quadrocopter skulle nämligen provköras igår på min 66-årsdag. Batteriet var dock inte fulladdat varför vi fick avbryta premiärtestet, ta in ”drönaren” och UBS-ladda den från datorn. Mina två gratulerande söner ägnade laddningstiden till att studera manualen medan jag satt och stirrade på laddlampan. Jag är nämligen en Mogen Man som aldrig haft något till övers för dessa fladdriga manualer som dessutom oftast är på utrikiska. När laddlampan slocknat satte jag därför ögonblickligen i batteriet och begav mig till en nyslagen åker för att fortsätta testkörningen. Tyvärr hann ingen av de pålästa familjemedlemmarna fram innan jag styrt upp startreglaget till maxfart vilket medförde att ”drönaren” lyfte, lyfte och lyfte allt högre mot den molnfria himlen för att till sist försvinna. Solen hade dessutom oskicket att bistå rymmaren med att skicka sina bländande strålar rakt in i mina ögon. Gratulanterna hann inte ens fram till den långnäste jubilaren innan allt var över. Skallgång anordnades men blev tyvärr resultatlös. En tröst i bedrövelsen var att när jag beklagade mitt pinsamma agerande fick jag till svar att ”det hade väl varit betydligt mer pinsamt om jag eller brorsan hade suttit vid spakarna när den försvann”. En god tanke…
Senaste kommentarerna