Nätterroristernas profiler här på bloggen associerar till de villainbrott som skett under senare tid. Personerna bakom båda tilltagen tycks ocksa förbli anonyma på grund av polisens respektive tidningens oförmåga att sätta P för dem. Den stora skillnaden mellan de olika inbrotten är att ingen fast egendom försvinner ur de hus som besudlats av nätterroristerna. Men känslan av att ha blivit hemsökt är densamma…
Gomorron!
Tack alla bloggläsare!
.jpg)
…skulle sitta fint!
Aftonbladets rubriksättare har i en tid av politisk turbulens allt oftare använt de überturbulenta orden MONSTER- och SKRÄCK-. Trots mitt ogillande av detta okänsliga och ursprungligen anglosaxiska uttryckssätt har även jag börjat anamma dessa ord när jag reflekterar över sakernas tillstånd. Dagens rubriker om den ljugande finansministern i Grekland (som i medias trånga värld skapat Euro-krisen) och den begynnande osämjan mellan Tyskland och Frankrikes ledare får därför bli dagens Monsterrysning.
På Skräckscenen tronar sedan länge 1980-talets tokhöger. Företagarna städslade ju redan i början av detta århundrade herrarna Reinfeldt, Borg och Schlingmann för att exekvera ordern: Vänd upp-och-ned på den politiska kartan i vårt land! Och nu, efter 6 år av ohöljd propaganda i pressen ser det nästan ut som om högern arbetar för ett en fortsatt välfärd i Sverige trots att de jobbar febrilt på att nedmontera den.
Moderaternas heltidsarvoderade "propagandaminister" Schlingmann är på god väg att lyckas i sitt uppsåt att förvrida även de mest ingrodda sossesinnena. Monstersugkraften i hans Skräcktentakler samt de tjänstvilliga och mycket talrika moderata riksdagsbloggarna drar obevekligen musten ur de folkrörelser som traditionellt har utgjort garanten för ett demokratiskt samhälle.
Slutsatsen blir att om orden upprepas tillräckligt ofta så blir de till slut en sanning. Och vi är i dessa dagar helt oskyddade för den politiska lögnen..
På Göte Gunnarssons gammåker står fortfarande lerduvekastarens fundament kvar. Brattsbackas (mig veterligen) enda Skeet Range.
På Fräkenmyran blir man påmind om sin ålder. Rester ur det förflutna står kvar och påminner om hur det var förr. De igenrasade dikena påminner plågsamt om en tid när bonden varje vår gick dike up och dike ned för att reparera skadorna efter vinter och vårförfall. Odlingen på de 4 hektaren var nämligen upptagen på myrmark varför dikesrenarna rasade hela tiden samman.
Någon månad senare kom sommarens jordgetingar. De har en stark förkärlek till de håligheter som bildas i dikeskanterna och blev därför ett gissel för den som hade till uppgift att "räfs’ renen". Räfsarna råkade då ofta ut för getingarnas genuint kända ilska över att bli störda.
Nu står endast enstaka en gång så prydligt uppställda hässjevirken kvar i lägdkanterna, det är de som råkat bli placerade någon extra meter från de diken som naturen nu omsorgsfullt återställer till myrskog.
Gomorron!
kunde få ett välkommet tillskott om kommunen skulle marknadsföra vägarna i kommunens norra del bland biltillverkarna på kontinenten. Bilkaravanerna som passerar Nordmaling på väg upp till Arjeplog och Arvidsjaur kan mycket väl passa på att testa hjulupphängning, styrning och fjädring genom att svänga av vid Olofsfors och via Norrfors, Nyåker, Hörnsjö och Gräsmyr ta sig vidare till sina slutstationer. Dock är denna del av kommunen sedan länge dränerad på näringsställen, men blir det fart på trafiken så kanske det fortfarande finns hopp… hoppsan!
I morse skulle jag ha tagit tåget, om jag inte… ja om jag inte varit så förb-nat seg. Det tog mig 1,5 timme att komma från sängen och ut på grusgången. Tåget går 06.11 från Nordmaling C och det tar ca 25 minuter att ta sig dit från Brattsbacka N.
Vaknade punktligt 04.43, steg omedelbart upp fullt medveten om att allt tar sin lilla tid, satte på morgonkaffet och gick ned till pannrummet och eldade. Upp igen för att säkra att glasögon, mobil och snus skulle ligga på rätt ställe när jag skulle åka. Ned för dusch och tillsyn av pannan, sedan upp igen för att torka håret, raka mig och äta yoghurt. Sedan tandborstning – och nu kommer det som föröder morgonplanerna: en plötslig idé till ett blogginlägg. Oemotståndlig ligger IBooken där och bligar på mig med sitt 13-tumsöga. Denna seans stal de 20 minuter som fanns kvar av morgonriten.
Jag påmindes återigen om Brittas arbetsgivare som hon jobbade som hembiträde hos i 1960-talets Teg. Hustrun som hade fast tjänst som lärare hastade snabbt iväg varje morgon för att komma i tid till sitt arbete medan mannen som var säljare levde i en friare värld. För honom tog det gott och väl 2 timmar att komma hemifrån på morgnarna. Han putsade skor, rakade och pomaderade sig, valde kostym, skulle ha nystrukna skjortor och underkläder varje dag innan han kom ut ur huset.
Vi hade på den tiden hjärtligt roligt åt hans krumbukter, och kunde inte förstå att det skulle vara så krångligt att komma sig iväg på morgnarna. Men nu förstår jag honom lite bättre, det taar tid…
I min släkt förekommer eksem. Nästan samtliga är mer eller mindre drabbade av detta gissel. Själv har jag en kliande åkomma på ena smalbenet, men den är turligt nog helt beroende av oro, ångest eller spänning, annars är det lugnt. Igår kväll blev jag dock tvungen att ta fram hydrokortisontuben – när Milan mötte Barcelona. Visserligen spelade världens två bästa klubblag bara en "vänskapsmatch", men inslaget av prestige plus all hype jag sugit i mig inför drabbningen hade fått smalbenet att blomma. I morse var benet normalt igen tills jag fick se de blå terroristerna i fotogalleriet på bloggen. Nätterror är nämligen ett gissel som vår tummelplats tvingas dras med utan att någon kan göra något åt det, åtminstone inte med befintlig teknik.
Den som ändå kunde uppfinna ett nätkortison. En sådan uppfinning vore direktkvalificerad för Nobelpris!
Gomorron!
Styrelsesnokarna i Snoras, den litauiska skojarbanken som har kopplingar till Saab-ryssen Antonov.
Plötsligt dök denna (iofs nyvakna tanke) upp i mitt huvud i morse: Shit, jag glömde visst bilen på reseservice-parkeringen i Nordmaling igår!
Gomorron!
Senaste kommentarerna