Läste nyss Petter Bergners ledarstick ”Företagare kan också” där han välkomnar Lycksele kommuns beslut att avsluta subventionerad snöskottning och gräsklippning. Hade tänkt rubricera inlägget med Rosenskimrande men efter viss eftertanke ändrade jag till den blå färgen, för den blå nyansen på den politiska skalan talar bättre om vad det handlar om. Petter tycker nämligen att Lycksele kommuns beslut är ett politiskt framsteg som möjliggör för företagsamma entreprenörer att göra sig en hacka. Med tanke på att stadens invånare nu ska betala ”vad det kostar” innebär det naturligtvis att de som har råd får sina gräsmattor klippta och snön bortskottad från infarten. De som har råd alltså, inte de skattetyngda mestadels pensionärer som måste vända på varje krona och inte kan unna sig hjälp av den sorten.
Klyschan ”dynamisk marknadsekonomi” smakar bra i mun men smaken surnar snabbt när man inser vad som ligger i begreppet. De som har pengar ska prioriteras framför oss andra som endast ska fungera som skattebas och inte ha oförskämdheten att ställa krav på samhället.
Back to the Early 20th Century alltså!