Idag har det droppat från de nattfrostiga plåttaken. Ljudet från bäckarnas kraftfulla porlande lockar trots årstiden fram förströdda vårkänslor. Det som saknas för att det ska bli fullt ställ i hjärteroten saknas dock ännu – vårfåglarnas ystra sång. Många klagar över de korta dagarna kring årsskiftet, men om man vistas ute ett par timmar före och någon timme efter Dagens dikt (kl 12) kan promenaden i de långa skuggorna kännas riktigt angenäm. Känslan är unik såtillvida att förhållandena under denna årstid så starkt påverkas av hur ljuset reflekteras från marken, och det är ju vanligtvis från ett vitt snötäcke. Idag äts det sparsamma ljuset upp av den nakna marken. Men trots detta, ta vara på varje dag! Uppmaningen vill jag naturligtvis rikta till alla människor på våra breddgrader, men i första hand till de landsbygdsbor som statsmakten med alla medel försöker förflytta till städerna. Den livskvalitet vi kan uppnå om vi öppnar våra sinnen för den unika miljö som omger oss är tyvärr utrotningshotad, oberoende av hur det går i nästa års val. Den allt överskuggande ekonomismen kommer att bli den levande landsbygdens dödgrävare. Så passa på innan det är för sent, tro mig!

Den lilla tallplantan kramas hårt av ett gäng granar.

P.S. Det här fick jag se efter att jag sparat ned inlägget. Sveriges ledande media har gått händelserna i förväg och anser från och med årsskiftet 2013/2014 att det som till äventyrs fortfarande existerar ovanför Sundsvall och Östersund inte har något som helst allmänintresse…