Idag har vi "turistat" i Västernorrlands vildmark, dvs i gränstrakterna mellan Ångermanland, Västerbotten och Lappland. När vi åkte med barn och föräldrar ungefär samma sträcka för ett par decennier sedan satt – framför allt min mor och far – och klagade över enformigheten. Vägen omgavs på den tiden av tjock granskog och det enda som bröt upp denna var de byar och enstaka gårdar som passerades. Idag hade de förmodligen klarat resan betydligt bättre, skogarna är numera till 90% avverkade och nu öppnar sig vidunderliga vyer i det kuperade och ungskogsbeklädda landskapet. Fortfarande vilt, men nu på mer prosaiska preferenser.

En liten glänta i den unga granskogen.

En vacker vy över  Lögdeälvens djupa dalgång.

Lögdeälvens nipor påminner om gamla militära befästningar.

Geometriska linjer…

…och apropå geometri, här viker leden av i 90 grader.

Jakttorn med ordentlig "mössa". Det är dock bara knappt en månad sedan älgkalvjakten avslutades…

Dagens tänkta fototema var "Skuggornas årstid". Den här tiden på året är nämligen skuggorna tack vare den starka vårsolen som mest distinkta. Men ju mer vi närmar oss sommar och barmark desto mindre betydelse får skuggorna.

Till exempel hade denna bild på de ostyrigt spretande kvistarna inte blivit vad den blev utan skuggor.

Skuggan blir en förstärkning till den lilla tallen.

Huset med den blå dörren.

På morgonen ligger ibland rådjur och solar sig i skogsbrynet bakom vårt hus.