Medienostalgi?

Det fanns en tid då dagstidningen följde sina prenumeranter genom livet. I den lokala dagstidningen prioriterades lokala nyheter och familjenyheter på ett helt annat sätt än idag. Jag minns hur min salig mor ilade mellan ”åringar” och annonsörer under sin tid som lokalredaktör för VF under framförallt 1960-talet. På den tiden fungerade en lokalredaktör som prenumerantens öga utanför familjens omedelbara närmiljö. Tidningens uppmärksammande av människor som nått mogen ålder och fyllt jämnt, par som vigts eller jubilerat som mångårigt gifta kompletterat med annonser som meddelade dödsfall skänkte en familjär känsla för lokaltidningen.
Nu har de tidigare så populära familjesidorna delvis kommersialiserats samtidigt som tidningens bevakning av familjenyheter helt har upphört. Idag är det upp till släktingar och vänner om den avlidnes levnad ska presenteras i tidningen. Och Mammorna, denna lysande idé som innebar att tidningarna ett par dagar varje vecka hade en fotograf stationerad bland nyblivna mammor och bebisar.
Varför drar jag nu upp detta? Ja dagstidningarnas hybris över Nätets framgångar och dess konsekvenser för papperstidningen skaver tidningsredaktionerna. Men vad de missat är att internet faktiskt inte är en konkurrent om närfolkets intresse. Lokaltidningens absoluta fördel gentemot andra media är att de har sina tentakler placerade i prenumerantens omedelbara närhet. Men istället för att utnyttja detta har man ersatt t.ex. familjebevakningen med en massiv livsstilsbevakning, ett område där lokaltidningen på intet sätt kan konkurrera med Nätet. På Nätet finns däremot inte de upparbetade kanaler tidningarna har till lokala familjenyheter. Ska de lokala papperstidningarna överleva är det på de premisserna det skulle kunna ske. Om inte så är snart den tryckta lokaltidningen enbart en historia som nostalgiska typografer och tryckare kan berätta för sina storögda barnbarn om.