Välfärdskriminalitet – ett hot mot demokratin

Välfärdskriminalitet är sedan länge ett växande problem där riskbranscher är bland annat hemtjänst, personlig assistans, privata vårdgivare men även föreningsbidrag. Välfärdskriminalitet är därför närvarande i stor grad i verksamheter som rör socialtjänstens område. En alltför stor del av skattemedlen går till brottsvinster inom organiserad brottslighet, men också till privatpersoner som lämnar oriktiga uppgifter. Försiktiga uppskattningar är att det handlar 14 – 28 miljarder årligen i landet.

Kommuner och regioner har ett stort ansvar och stora möjligheter att förhindra dessa brott och förebygga att oseriösa företag, individer och den organiserade brottsligheten kan utnyttja systemet. Men för det behövs det också kunskap och resurser inom organisationerna att upptäcka välfärdsbrott. Inom individ- och familjenämnden har det under flera fall under året upptäcks välfärdsbrott som rör personlig assistans och vi har återkrävt mycket pengar i detta samt polisanmält brotten. Detta har möjliggjorts av att vi haft uppmärksamma socialsekreterare som anat när något inte står rätt till.

Att bekämpa välfärdsbrottsligheten och motverka felaktiga utbetalningar är avgörande för att bibehålla förtroendet för våra gemensamma trygghetssystem och för att säkerställa att stöd och bidrag endast går till de individer som har rätt till dem. Regeringen gick tidigare i veckan ut med att de kommer att stärka arbetet mot felaktiga utbetalningar och brott mot välfärdssystemen och andra offentliga stödsystem. Äntligen.

Liberalernas partiledare Johan Pehrson tillika arbetsmarknadsminister har verkligen satt som fokus att bekämpa dessa brott. Så här sa han i ett tidigare tal:

”– Jag har bestämt mig för att vi ska fokusera på att bekämpa välfärdskriminalitet och bidragsfusk. Vi ska spränga den pipeline som går till kriminella bakom datorskärmar och excelark, säger Johan Pehrson.

Felaktiga välfärdsutbetalningar är ett omfattande problem. Studier som myndigheter tidigare gjort visar att det årligen betalas ut mellan 11 och 27 miljarder kronor felaktigt från välfärdssystemen. Dessutom finns det kriminella som utnyttjar välfärdssystemens svaga punkter.

– Fusket urholkar inte bara folks förtroende för välfärdsstaten, bidragsfusket göder även de kriminella gängen. Det är orimligt att pengar som ska gå till våra välfärdstjänster – till LSS, till äldrevården, till det glömda Sverige  – i stället går rätt ner i gängens djupa fickor. Välfärdsstaten som ska hålla ihop vårt land får inte vara en bankomat för kriminella eller separatistiska krafter, säger Pehrson om välfärdsfusket.”

Jag hoppas nu att kommuner och regioner får mer kunskap och resurser om hur de kan upptäcka och minska väldfärdskriminalitet. Jag har själv anmält mig till ett informationsmöte som kommer att handlar om välfärdskriminalitet och hur man kan förebygga dessa. Detta informationsmöte sker 12 oktober och arrangeras av Länsstyrelsen Västerbotten. Som politiker i en socialnämnd tycker jag att det är viktigt att engagera sig i frågan då välfärdskriminalitet är högst aktuell i berörd nämnd.

Vad är dina tankar kring väldfärdskriminalitet och vad du tror behöv göras för att förebygga dessa brott?