Individ- och familjenämnden beslutade i onsdags om bland annat förändringar inom funktionshinderomsorgen för att klara nämndens uppdrag. Detta utifrån den ekonomiska situationen och bristen på personal. Rent konkret handlar det bland annat om byggande av gruppbostäder i två plan, slopade matsubventioner, daglig verksamhet till personer utan beslut samt insatserna kontaktperson och ledsagning. Det handlar även om att samplantera personalen och att de ska arbeta på flera olika gruppboenden.

Företrädare för funktionsrättsorganisationerna, Abbas Haghjo och Lena Renlund från FUB riktar framför allt kritik i artikel i Folkbladet mot att de inte har blivit aktivt involverade. Det förstår jag verkligen.

I stora och ingripande beslut är det oerhört viktigt att inkludera intresseorganisationer som berörs av besluten. Jag ser därför allvarligt på att ingen samverkan skett med funktionsrättsorganisationer – vilket jag håller med Abbas Haghjo om – måste ses som ett brott mot rättighetslagstiftningen LSS och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi som tillhör Alliansens partier i nämnden (L, M, KD och C) yrkade på återremiss som skulle ge tid till både samverkan med intresseorganisationer samt komplettera ärendet med en fördjupad risk- och konsekvensanalys. Vidare ansåg vi att genom att utforska upphandling av alternativa driftformer lokalt så kan bristen på t ex LSS boenden avhjälpas. Genom att bejaka andra alternativ kan nämnden klara sitt grunduppdrag och infria löften till de som idag har LSS.

Såklart avslog Socialdemokraterna med ordförande i spetsen våra yrkanden. Vi tycker att det är beklagligt för de som drabbas värst av besluten, det vill säga våra brukare. S var dock snabba med efter att ha hört vårt återremissyrkande om att yrka på ett eget tillägg i sitt eget förslag – att dialog ska föras med berörda intresseorganisationer om besluten som nämnden tagit. Som om det skulle vara plåster på såren. Och hur schysst är det? Att ta beslut först och sedan prata med dem det berör.

Hela det här ”besparingspaketet” har pressats fram på kort tid av en stressad förvaltning och tid har inte funnits att ha dialog med dom det berör. Det jag har med mig från att ha läst bland annat en master i ledarskap och organisation på universitetet och där jag studerat en hel del projektledning är att man alltid ska involvera intressenter tidigt i processen. När man inte gjort det har vi politiker har ett ansvar och möjlighet att bromsa upp, vilket vi i Alliansen yrkade på.

Jag vill säga till alla politiker som sitter på högre ort i kommunens ledning att låta bli att pressa individ- och familjenämnden mer. Nu är vi alltså inne på skelettet på nämnden och naggar, för att få en ”ekonomi i balans” beordrad av kommunledningen. I själva verket är nämnden underfinansierad sedan många år och har behövt tillskott i sin budgetram.

Men det är S som styr kommunen och sätter ramarna. Som man bäddar får man ligga, som man brukar säga.

Igår hade jag och två ungdomar från Liberala ungdomsförbundet en debattartikel publicerad i Folkbladet som handlar om att Umeå behöver ett ungdomsfullmäktige.

Nedan kan du läsa debattartikeln i sin helhet:

I dag behövs det fler sätt för att möjliggöra efterlevnad av barnkonventionen där det är tydligt att barn och ungdomar har rätt till demokratisk delaktighet. Många kommuner i Sverige har inrättat ungdomsfullmäktige där unga får en möjlighet att lyfta sina ideér och förslag på vad de vill förändra, förbättra och utveckla i sin vardag och framtid. En skulle kunna säga att detta är helt enligt Barnkonventionen.

Syftet med ungdomsfullmäktige är att skapa möjligheter för unga i en kommun att på ett demokratiskt sätt få framföra sina idéer till lokala politiker och genom dem kunna lyfta ungas frågor, så att dessa får en central roll i kommunpolitiken. Syftet är också att öka ungas inflytande och lust att vara delaktiga i att skapa sin framtid i sin kommun, vilket skapar en grund för ungas intresse för politik och arbete med demokratiska former.

Vi tycker därför att Umeå kommun bör följa efter andra kommuner som inrättat ungdomsfullmäktige och göra samma. Att unga får ta del av den demokratiska processen i Umeå kommun bör anses vara en frihetsfråga och att Umeås kommunpolitiker vet vad ungas behov och prioriteringar är. Hur ska Umeå kunna bli en stad för även unga om inte politikerna vet vad unga tycker? Det är viktigt att inte glömma bort att de beslut som politikerna tar också påverkar unga och då är det rimligt att faktiskt lyssna på dem. Detta skulle även ge en större tilltro från unga till politikerna vilket vi inte bör underskatta.

Idag ser vi även en ökad hopplöshet hos unga för framtiden och enligt en aktuell rapport från Ungdomsbarometern har antalet ungdomar som känner hoppfullhet inför framtiden minskat och allt fler unga upplever att de har sämre möjligheter att påverka sitt liv – på både kort och lång sikt. Vi behöver därför ge makt till den unga generationen att skapa en framtid som inte bara den äldre generationen ska leva i.

Att låta unga vara delaktiga och utveckla vår kommun är en garant för att vi bygger det Umeå kommun som våra invånare vill ha både nu och i framtiden. Detta kanske kan få unga att inte bara känna mer hopp inför framtiden utan också ge motivation till unga att engagera sig politiskt. Inrätta därför ett ungdomsfullmäktige.

Amanda Asplund, Liberala ungdomsförbundet Västerbotten

Linn Danell, Liberala ungdomsförbundet Västerbotten

Hanna Lundin Jernberg (L) ledamot i Umeå kommunfullmäktige

Igår var det en mycket bra insändare i VK skriven av tre politiker i Tekniska nämnden där min partikollega Urban Wikman (L) är en av dessa.

Så här skriver dessa tre:

Måndagen 27/11 beslutade Umeå kommunfullmäktige i ett ärende om extra tilldelning av medel för att motverka gängkriminalitet. Detta genom att tilldela några av kommunens nämnder sammanlagt ytterligare 58 mkr, för att omedelbart kunna agera.

Saken motiverades med och rättfärdigades av larmrapporter kring att kriminella nätverk i narkotikabranschen håller på att få fäste även i Umeå. Något vi i Umeå hittills varit relativt förskonade ifrån.

Med detta beslut ville fullmäktige skicka en viktig signal om att vi tar detta på allvar och agerar snabbt genom att växla upp arbetet med projektet ”Umeå växer tryggt och säkert”.

Trots en ovanlig och snabb beredning av detta, ställde sig fullmäktiges alla partier bakom förslaget, att i enighet besluta om att ta en extrabudget och skjuta till ytterligare 58 miljoner för nästa år att användas i detta arbete.

Detta trots att fördelningen av extra medel mellan olika nämnder väckte en hel del frågor. Exempelvis att vissa nämnder med stora prognostiserade underskott för 2023 skulle få stora tillskott, medan andra nämnder, till exempel för kultur och fritid bara skulle få en bråkdel, trots deras viktiga roller i brottsförebyggande arbete.

Beslutet säger inte vad nämnderna skall göra men att de extra resurserna skall användas till att förstärka kommunens insatser mot de kriminella nätverken.

När saken hanterades i tekniska nämnden den 30/11, valde majoriteten att lägga 10 av de 14 mkr som nämnden fått i extraanslag på matinköpen. Endast tre partier opponerade sig, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna. Centerpartiet ville återremittera ärendet för att bereda ett nytt förslag, som kan härledas till fullmäktiges beslut, samt projektet ”Umeå växer tryggt och säkert”. Alltså det projekt som växlas upp för att snabbt agera på den oroande situationen.

Självfallet är mat och måltidsservice viktigt, men, att hantera effekterna av skenande livsmedelspriser genom att besluta något som skall se ut som ett åtgärdspaket mot kriminella nätverkens etablering i Umeå är inte rent spel. De unga som riskerar snärjas in i de otäcka nätverkens garn förtjänar något betydligt mer träffsäkert.

Fredrik Rönn (C), Urban Wikman (L), Johan Stål (V)

Mina egna reflektioner:

Som politiker behöver vi verkligen vara på tårna här i nämnderna så att de här pengarna nämnder fått som är öronmärkta för satsningar mot gängkriminalitet inte går in i ”de svarta hålen”. Pengarna ska användas rätt och korrekt precis som Rönn, Wikman och Stål säger för det ändamål de är avsedda för, inte för att täcka upp långsiktiga underskott i diverse nämnder.

Fortsättning följer!

Igår var det en artikel i VK om uppgifter att Operativa teamet på Ersängsskolan som drivits i projektform två år ska läggas ned. Det känns som att det är en hel del i den här historien som beror på dålig kommunikation mellan utbildningsförvaltningen och stöd- och omsorgsförvaltningen och ned i linjen till medarbetarna längst ut som arbetat i projektet. För operativa teamet ska vara kvar – i alla fall om politikerna får bestämma. Jag uppfattade också att stöd- och omsorgsförvaltningens ledning vill att det ska vara kvar utifrån gårdagens arbetsutskott där delar av politikerna och förvaltningen samlades.

Jag har en del synpunkter på vad jag som politiker vill se för inriktning nu. Sluta använd benämningen ”operativt team” och använd de nationella benämningen ”Skolsocialt team” istället. Det är det som är arbetsmodellen och metoden för alla andra team runt om i landet och det blir enklare att kopiera allt som rör metoden. Skolsocialt team betonar de två aktörernas roll, dvs skolan och socialtjänsten, vilket det inte gör med operativt team. Operativt team skickar tycker jag även skickar ut signalen om att något ska ”fixas”. Det tycker jag är något stigmatiserande för de som kommer i kontakt med teamet. Skolsocialt team är mer neutralt.

Dessutom kan det tänkas vara enklare att söka statsbidrag för skolsocialt team då regeringen har lyst ut pengar till alla kommuner i landet att söka för att just ha skolsocialt team under året. Huruvida kommunen faktiskt ansökt om statsbidrag vet jag inte men det kommer jag fråga upp om på nämndsammanträde om två veckor.

Min partikollega Anders Norqvist har haft en motion från Liberalerna i kommunfullmäktige om att just inrätta skolsociala team. Den avslogs av majoriteten i våras med hänvisning till att det finns ett operativt team i projektform som det experimenteras med. Grejen är den att L och Anders har haft rätt om frågan hela tiden. Det behövs skolsocialt team – inte operativt team. Och det behövs inte experimenteras och utvärderas mer. Alla vet att skolsociala team fungerar. Särskilt nuvarande regering. Skolverket vet det också, samt socialstyrelsen.

L menade att man behövde bereda väg och utreda för att lansera skolsociala team eftersom det uppmanades från regering och myndigheter istället för att hanka sig fram på experimentet operativt team som är en Umeå-snickrad modell. Dessutom behöver skolsociala team permanentas och räknas in i ordinarie budgetram.

Sedan hade jag på känn att det skulle bli ett glapp här när operativa teamet skulle beslutas om det ska vara kvar eller inte, därför borde motionen om skolsociala team ha bifallits i fullmäktige i våras just för att detta inte skulle hända. Då hade vi kanske suttit här med både statsbidrag och en plan för framtiden redan.

Dessutom så yrkade Alliansen, när individ- och familjenämnden beslutade på novembersammanträdet om Verksamhetsplan för 2024, att nämnden ska verka för att bland annat införa skolsociala team på alla skolor i kommunen och att nämnden ska ta del och söka befintliga statsbidrag för dessa riktade insatser. Vilket avslogs från S, MP och V.

Jag är så evinnerligt trött på dessa projektformer. Projekt permanentas i regel inte. Det behövs också ett särskilt ledarskap av de/dom som leder projektet som ofta kan fallera då projektet inte ges den prioritet och resurser som krävs av ledaren. Exakt hur det är i det här specifika fallet vet jag  dock inte.

Jag vill rikta mitt fulla stöd till de medarbetare som arbetat i projektet på skolan. De relationer ni upparbetat till barnen och ungdomarna är otroligt viktigt och tillitsskapande.

Avslutningsvis är jag bedrövad över den här bakvända tid individ- och familjenämnden lever i nu där man som politiker ska lyckas ta något som helst vettigt beslut. Det jag menar är att vi klubbade en verksamhetsplan i november för 2024 som vi inte ens vet om vi kan fullfölja. För att en månad senare här i december ska vi ta beslut om ett stort sparpaket för nämnden. Sedan regnar det in miljoner från fullmäktige till nämnden för att arbeta med det brottsförebyggande arbetet. Pengar vi inte ens vet hur vi kan och får använda. Min farhåga är att de pengarna går in i ett svart hål som bara täcker upp underskottet nämnden har. Därför är jag som liberal politiker på tårna för att de här pengarna ska beslutas av oss politiker och vad vi vill se för exakt satsning.

Kan Umeå kommun arbeta mer aktivt för att öka ungas delaktighet? Svar ja!

I måndags var det kommunfullmäktige och jag ställde en interpellation med följande frågor till kommunstyrelsens ordförande:

1. Hur är dialogen med unga om beslut som rör dem organiserat i Umeå Kommun?
2. Finns det planer på att ytterligare jobba mer aktivt med att öka ungas delaktighet i kommunen?

Det blev en lång och bra debatt där ledamöter från ett brett spann partier engagerade sig i frågorna. En hel del görs för att öka ungas delaktighet i olika verksamheter men jag ser en avsaknad av dialog med unga på politiskt nivå och i organiserad form. Jag efterlyste detta i debatten och jag droppade förslaget att inrätta ett ungdomsfullmäktige vilket finns i många andra kommuner idag och som blivit mycket uppskattat. Sagt och gjort skickade jag in en motion om detta efter fullmäktigesammanträdet och den finns nu publicerad på Umeå kommuns hemsida. Du kan läsa motionen i sin helhet genom att klicka på länken här.

Nu hoppas jag att motionen får ett positivt gehör runt om hos de andra partierna när den är uppe för beslut i kommunfullmäktige förmodligen senare under våren.