Dessutom tycker jag att desinformationskampanjerna inte är enbart en fråga för ocialtjänsten att hantera utan det bör ses som en gemensam angelägenhet, dvs en hel kommun eller flera myndigheter behöver gemensamt hantera detta.

Jag tycker att socialtjänsten behöver arbeta mycket mer kunskapshöjande ute i kommunen. Jag tycker det är bra om man även finns på sociala medier och berättar om socialtjänstens arbete och uppdrag (Vilket jag som politiker i Umeå kommun har drivit som fråga i individ- och familjenämnden).

Flyktingar och andra invandrare MÅSTE få kunskap i hur välfärden är organiserad i Sverige samt vad socialtjänstens uppdrag är. Exempelvis är det också viktigt att personer från andra kulturer som kommer till Sverige förstår att barnaga är förbjudet och straffbart. Punkt. Även att all form av hedersrelaterat våld och förtryck är förbjudet.

I går var det en artikel i VK om en kammarrättsdom gällande en förälders rätt till umgänge till sina barn som genererade stora rubriker. Jag tänker inte på något sätt gå in i det enskilda ärendet utan lyfta det här ur ett större perspektiv och om hur socialtjänsten debatteras i media.

Lokaltidningarna i Umeå bevakar socialtjänsten och dess nämnd i Umeå kommun mycket och det blir många svarta rubriker. Det har vuxit fram ett scenario ”Damned if you do, damned if you don’t”. Har socialtjänsten agerat framställer media det som att de gjort fel, har socialtjänsten inte agerat framställs det som att de också gjort fel. Den bild som då kan tänkas konstrueras är att oavsett vad, agerar socialtjänsten fel utifrån sitt uppdrag.

Socialtjänstens uppdrag är så oerhört komplext och svårt. Det är människor som jobbar med människor och i konfliktfyllda vårdnadstvister och uppslitande LVU-beslut kommer alla inte att vara nöjda. Men barnets bästa måste alltid beaktas och vara i prioritet. Uppger exempelvis ett eller flera barn i en familj att de är rädda för sin ena eller båda föräldrar, att de blir slagen och är rädda för att vara i hemmet så kan inte socialtjänsten utgå i första hand att de hittar på eller ljuger.

Som socialpolitiker är jag angelägen att i mediabruset om socialtjänsten göra media, medborgare och andra politiker uppmärksam på socialtjänstens uppdrag. Beroende på hur det passar sig kommer artiklar i media att vara vinklad utefter den stora kritikerkören. Det viktigaste bör ändock trots svarta rubriker som genererar klick och gilla-markeringar att media samt medborgare funderar på vad som är barnets bästa utefter uppgifterna som finns. Och socialtjänstens uppdrag.

Jag vill betona att det får stora konsekvenser på både kort och lång sikt att för socialtjänsten kunna utföra sitt uppdrag samt bygga tillit till sina kommunmedborgare när damned if you do, damned if you don’t scenariot konstrueras. Min oro är att konsekvensen av detta kan bli att medborgare inte vågar ta kontakt med socialtjänsten om de har oro för sig själv eller någon annan.

Något annat som jag vill säga som rör umgängen utifrån artikeln i gårdagens VK:

I januari i år dog Tintin, 8 år, från Luleå på ett umgänge hos den ena föräldern. Efteråt fick socialnämnden i Luleå kritik liksom rättsväsendet. Rättsväsendet för att de är bristfälliga i att väga in riskanalyser av barnet kring sina avgöranden och där föräldrarna ges större rätt till sitt barn än tvärtom. Socialtjänsten fick kritik för att de inte gjort mer. För uppenbarligen kan socialtjänsten trotsa domar om umgängesrätt – om barnet är i fara. Jag vill tro och hoppas att socialnämnder runtom i Sverige trotsar domar ser till barnets/barnens bästa och kan trotsa domar om umgängesrätt om det är det bästa för barnets skydd och säkerhet. Trots den kritik det kan medfölja att se till barnets bästa och inte föräldern/föräldrarnas bästa bör det vara det mest angelägna att se till barnets bästa. Och vem har mest rätt, föräldrarna till barnet eller barnet till sina föräldrar? 

EDIT 3 september: Det jag skriver i sista stycket ovan om det som jag säger ”domstolstrots” är en hänvisning till experten Mikael Thörn vid Jämställdhetsmyndigheten. Länk här: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/experten-socialtjansten-kan-trotsa-domar-om-umgangesratt-om-barnet-ar-i-fara

Det var en miss från min sida att inte bifoga denna i inlägget. Det jag också skulle ha skrivit närmare var att ett verktyg som socialtjänsten kan använda för att komma runt umgängesbeslut om de gör bedömningen att det är en uppenbar fara för ett barn är lagen om LVU. Detta är ett exempel på kryphål socialtjänsten uppenbarligen kan ta som i sig kan tolkas som domstolstrots.

Sedan vill jag poängtera att Socialtjänsten alltid måste följa lagen till punkt och pricka med hänvisning till de möjligheter Socialtjänsten har enligt socialtjänstlagen.

Min förhoppning är att detta stycke inte ska misstolkas. Syftet är att skydda barn och att INGET barn ska dö eller bli allvarligt skadad under umgänge.  Ytterligare hänvisning till blogginlägg 3 september som är en replik på Jan Hägglunds blogg inlägg. 

Hur har våra placerade ungdomar det på SIS och HVB-hem?

På grund av flera uppmärksammade fall i media om olika typer av missförhållanden på SIS ungdomshem, så initierade jag som vice ordförande i individ- och familjenämnden i Umeå kommun i januari i år till socialdirektören och ordförande att något behövde göras för att säkerställa att våra egna placerade ungdomar inte far illa under placeringen.

Därefter beslutade vi politiker i individ- och familjenämnden i februari att utreda hur det fungerar för dem som har placerats härifrån. I april togs beslut att även utreda hur det fungerar för dem som placerats på HVB-boenden, och resultatet av undersökningen presenterades på nämndens sammanträde under onsdagen.

Resultatet visar att ingen* av de ungdomar som av socialtjänsten i Umeå har placerats på SIS ungdomshem eller HVB-boenden vittnar om några allvarliga missförhållanden. Det gör mig lättad då vi ständigt matas av riksmedia om hur illa behandlade placerade ungdomar blir på SIS-ungdomshem och HVB-hem är. Dock vill jag inte förringa de allvarliga uppgifterna om de fall där ungdomar faktiskt har farit väldigt illa under placeringen. För de finns såklart. Men känns viktigt att få en mer nyanserad bild också vilket denna kartläggning gör tycker jag.

*Ingen av ungdomarna som plockats ut som kontrollärenden av de totala antalet placerade ungdomar.

Länk till artikel: https://www.vk.se/2023-08-23/efter-undersokning-vi-ser-inga-tecken-pa-missforhallanden-cb035?pak=8XXCh7HQHFDhMsADlV___HSj7dlNGzTOiQGu30rxN03V/vcPWMl0rn3HcVq7DEnu5i8wgPtXiZa8i2pPzhYWBnXwM96S8K7AVOPcUu

Partikollegor i mitt parti vill lansera en ny integrationspolitisk riktning som ska möta nationalismens frammarsch. En liberal nationalism och ett nationellt projekt som är Sverigedemokraternas motsats.

Min partikollega och riksdagsledamoten Mauricio Rojas (L) skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet om att det som i grunden står på spel är vilken typ av nation Sverige kommer att vara i framtiden. I det perspektivet kan en mångfaldsbejakande liberal nationalism bli ett verkningsfullt redskap i kampen mot etnonationalismens potentiella hot mot det fria och öppna samhällets fundament.

Jag håller helt och hållet med Mauricio Rojas. Dock finns det röster som menar på att nationalism är något negativt och att det här som snarare är något som kan spela SD i händerna. Jag tycker att det är fel att tänka så.

Många svenskar associerar nationalism med främlingsfientlighet och populism. Så måste det inte vara. Nationalism kan vara en enande kraft i ett pluralistiskt samhälle. Liberalism och nationalism går hand i hand och tvärtom vad många tror så råder det ingen motsättning mellan liberalism och nationalism. I vår tid, och i vår del av världen, är i stället ett brott mellan de två otänkbart. Om detta skriver Liberal Debatts Jesper Ahlin Marceta. Och Liberaler kan inte dra sig undan nationalismen. Vi måste erkänna den. När vi väl har gjort det kan vi använda den i våra liberala politiska projekt. Vi kan börja tala om svenskhet med en ideologiskt kvalificerad röst. Vad är bra med den svenska kulturen, och vad är dåligt? Vilka inslag i det svenska hämmar individen, och vilka främjar henne?

Jag tror också att Sverige behöver hitta tillbaka vad som kännetecknar vårt land, våra gränser, våra normer och värderingar. Det går att både vara en sund svensk nationalist och samtidigt omfamna mångfald. En liberal nationalism kan därför vara en enande kraft i vårt nu splittrade Sverige.

Vad tycker du? Är det dags för en liberal nationalism som kan vara en frisk och sund nationalism i motpol till den konservativa och främlingsfientliga nationalism som SD står för?