En kommunmedborgare har överklagat kommunfullmäktiges (KF)  beslut från 25 september som rörde en motion från C. Motionen föreslog att kommunen ska ta initiativ till en oberoende utredning av handläggning inom socialtjänsten i Umeå. Rättare sagt om barnets bästa tillgodoses i handläggningen av umgängesbegränsning mellan föräldrar och barn i ärenden som handläggs enligt LVU (Lag om särskilda bestämmelser om vård av unga). KF biföll motionen trots individ- och familjenämndens yrkande på avslag då det som motionären anförde redan görs ett arbete inom nämnden.

Vad den här kommunmedborgaren har anfört i sin överklagan till förvaltningsrätten är att denne anser att KF beslut om motionen är olagligt. Något jag också framförde i en artikel i VK innan KF i september då det sekretessmässigt bör anses tveksamt om KF kan ta detta beslut. Därför tycker jag nu att det ska bli intressant att få ta del av förvaltningsrättens beslut huruvida beslutet var olagligt eller inte. Det känns viktigt att det blir klarlagt så att nämnden vet hur den ska hantera sekretessen till en extern part men också om KF kan gå in och ta ett sådant ingripande beslut i en myndighetsnämnd under stark sekretess de redan delegerat till ska sköta individärenden.

Jag tycker att det är bra och modigt att det finns kommunmedborgare som följer besluten politiker tar och reagerar om de tycker att något inte har blivit rätt och att de vill pröva detta i högre instans. Därför hoppas jag att denna kommunmedborgare inte blir hotad eller trakasserad av någon för sin handling. Detta säger jag då inte bara jag utan även andra (politiker och tjänstepersoner) under en längre tid mottagit hot och trakasserier för beslut eller åsikter gällande individ- och familjenämndens verksamhet.

Igår var det FN-dagen och Liberalerna firar att 78 år har gått sedan ikraftträdandet av stadgarna. Liberalerna tycker att FN är en viktig organisation som har spelat en avgörande roll i upprätthållandet av fred, säkerhet, och mänskliga rättigheter, inte minst på vår kontinent. Det är ett samarbete vi värnar om.

Dock tycker partiet att FN idag har påtagliga brister som går på tvärs med uppdraget och urholkar organisationens syfte. I säkerhetsrådet uppstår inte sällan låsningar eftersom de permanenta medlemsstaterna har vetorätt. Där gaddar länder som Kina och Ryssland ihop sig för att förhindra ett gensvar från FN mot deras egna brutaliteter. Samtidigt kan man konstatera att rådet för mänskliga rättigheter har blivit en skurkklubb full av medlemsstater som inte respekterar de rättigheter de är där för att försvara.

På FN-dagen kan vi glädjas åt att organisationen bildats, men samtidigt behöver man lyfta blicken och se hur organisationen kan förbättras för att återigen bli en stark röst för fred och demokrati. Ett så viktigt forum för internationell samverkan som FN får inte reduceras till en kaffepaus för världens diktatorer. Därför vill Liberalerna att ett demokratikrav införs för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter och att de ryska krigsförbrytarna kastas ut ur säkerhetsrådet.

Socionomprogrammet toppar listan över de mest sökta programmen inför vårterminen vid Umeå universitet. Glädjande. En bra utbildning som jag själv också har genomgått.

Kvarstår dock att socionomprogrammet skulle behövas göras om och spetsas till utifrån flera olika avseenden. Viktigt att komma ihåg att det endast är en generalistutbildning.

Med fördel borde det finnas inriktningsspår inom ramen för utbildningen samt kanske även förlängas med ett halvår då skulle det sista året kunna utgöra mer specialisering.

För övrigt vill jag betona socionomens roll i samhället och hur viktigt den yrkesrollen är. Det är dags att socionomyrket får den status den förtjänar och för det skulle det också vara på sin plats med att det blir ett legitimations-yrke för att betona socionomens kompetens.

För ett halvår sedan kartlagde polisen att det fanns ca 100 unga individer i Umeå som rör sig i den organiserade brottsligheten, ett halvår senare är man uppe i 160-170 individer. Det är allvarligt och man förutspår en lavinartad utveckling som kan bli omöjlig att stävja.
Deltog i P4 Västerbotten i morse angående detta samt om en motion i ämnet som jag skickat in till kommunfullmäktige. Motionen avser att kommunen behöver upprätta en plan för hur unga på väg in i kriminalitet ska hanteras.

🎤 Länk till klipp här: https://sverigesradio.se/artikel/umeapolitiker-socialtjansten-maste-finnas-pa-skolan

Liberalerna driver sedan länge att det ska finnas skolsociala team ute i alla skolor med sk ”skolsocionomer”. Jag tror definitivt att det är en av nycklarna för socialtjänsten och skolan måste kroka arm mycket mer än vad man gör idag. Min partikollega Anders Norqvist (L) motionerade om detta i kommunfullmäktige förra året men fick avslag av de andra politikerna. Vi liberaler fortsätter jobba på i frågan…!

Igår var det en artikel i VK om misstänkt assistansfusk. En rullstolsburen man i inlandet misstänkts ha fuskat till sig över 2,5 miljoner kronor från Försäkringskassan. Tillsammans med sju andra – varav flera är familjemedlemmar – ska han ha skickat in falska uppgifter till myndigheten. Bland annat ska den assistansberättigade ha befunnit sig i Spanien men hans assistenter i Sverige.

Igår deltog jag även i ett längre seminarium om ämnet som Länsstyrelsen Västerbotten genomförde igår förmiddag. Det var väldigt bra information och man gick tydligt igenom vad som exempelvis kännetecknar en oseriös respektive seriös aktör på assistansmarknaden.

Det är otroligt frustrerande hur dessa personer utnyttjar våra skattepengar och välfärdssystem och det är bra att dessa frågor nu hamnat i ljuset samt att man börjar sätta dit dom som fuskar.

För en månad sedan skickade jag in en motion där jag tycker att Umeå kommun behöver ta fram åtgärder mot välfärdsbrott och otillbörlig påverkan. 

Jag hade även en debattartikel i VK i lördags som behandlade denna motion.

Kommunen har smått börjat arbeta inom detta område men jag tycker nu att det skyndsamt behövs tas fram nämnd- och bolagsövergripande åtgärder mot välfärdsbrott och otillbörlig påverkan.

Här är motionen i sin helhet:

”Välfärdsbrott innebär att offentliga resurser och skattemedel felaktigt beviljas och betalas ut till personer och verksamheter, som de inte är menade för. Otillåten påverkan innebär till exempel påtryckningar, trakasserier, hot, eller mutor av myndighetspersonal. Undersökningar från Sveriges kommuner och landsting (SKR) och Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar att välfärdsbrott och otillåten påverkan ökar i Sverige och uppskattningsvis rör det sig om ca 14-28 miljarder årligen. Välfärdsbrottslighet påverkar tilliten till Sveriges demokratiska system och det leder till att det uppstår parallella samhällen med kriminalitet. Kommuner och regioner behöver därför arbeta aktivt för att förebygga brott och säkerställa att det finns en tydlig process för att hantera problemen om de uppstår.

Välfärdsbrott och otillbörlig påverkan sker förmodligen mer än vad vi tror i vår egen kommun. Hot och påtryckningar på tjänstepersoner som handlägger olika ärenden blir fler och i individ- och familjenämnden har vi haft flera fall de senaste åren där vi upptäckt välfärdsbrott och krävt tillbaka skattemedel från den eller de som har utnyttjat systemet. Förmodligen är detta bara toppen på ett isberg, inte bara i individ- och familjenämnden utan även i andra delar av kommunens nämnder och bolag.

Det bör därför anses ytterst angeläget att Umeå kommun inte är naiv när det kommer till väldfärdsbrott och otillbörlig påverkan. Därför bör kommunen skyndsamt undersöka mer huruvida välfärdsbrott och otillåten påverkan förekommer i kommunens verksamheter och bolag samt hur behovet av insatser, rutiner, riktlinjer och kunskap ser ut i kommunen. Ett självändamål bör vara att kommunens alla verksamheter och anställda har tillgång till samma relevanta verktyg och relevant kunskap, för att förebygga, upptäcka och agera mot välfärdsbrott och otillåten påverkan. ”

Med bakgrund av detta yrkas därför att kommunfullmäktige

1. ger kommunstyrelsen i uppdrag att skyndsamt genomföra en övergripande risk- och konsekvensanalys av välfärdsbrott och otillbörlig påverkan i kommunens nämnder och bolag
2. ger kommunstyrelsen i uppdrag att skyndsamt ta fram nämnd- och bolagsövergripande åtgärder mot välfärdsbrott och otillbörlig påverkan

Svaret finns som en notis i dagens VK där det står att kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott fattade på tisdagen beslut om upphandling av nya skyltar.

Jag väckte själv frågan, som en så kallad enkel fråga på politiskt språk, till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S) i kommunfullmäktige i september. Eftersom jag inte kunde delta på det fullmäktigesammanträdet så bordlades frågan till nästkommande fullmäktige, dvs det som kommer nu här i slutet på oktober.

Nu hoppas jag såklart att min fråga, även om den inte kunde tas upp på fullmäktige, gjorde att det satte fart med att besluta om upphandling av nya digitala skyltar.

Här kommer min enkla fråga ställd i sin helhet:

Efter en sommar på hjul genom Sverige så får man sig en tankeväckare kring Umeå kommuns egna välkomstskyltar vid infarterna till kommunen. Många är de moderna, digitala, informativa och välfungerande välkomstskyltar i olika kommuner som jag har passerat under sommaren. Vid återkomsten till Umeå passerandes vår egen välkomstskylt så känner man sig lite skamsen som kommuninvånare. Skylten som står vid södra infarten till Umeå längs E4 har sedan mycket lång tid ett icke fungerande digitalt utrymme med svårläslig text. Skyltarna i stort känns för övrigt även omoderna och utdaterade. För en kommun som skriver att den vill mer, precis som på sina välkomstskyltar, så är det nog hög tid att göra en översyn av de snart tio år gamla skyltarna.

Jag vill därför ställa följande fråga till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S):

Är det planerat någon översyn av de tio år gamla välkomstskyltarna?

Igår kväll deltog jag i Hjälteföreningens måndagsträning. Hjälteföreningens verksamhet består framförallt i att bedriva och sprida den unika Hjälteträningen, vilket är träning med och för personer med funktionsvariation.

I dagens samhälle är det viktigt att vi inte glömmer bort att inkludera alla, oavsett deras förmåga eller funktionsvariationer, när det gäller att erbjuda möjligheter till fysisk träning och motion.

Att spendera en timme med detta underbara gäng (83 st deltagare) ger en oerhört med energi och träningsglädje. Hjälteföreningen tränade tidigare i Umeå Performance Centers gym men har behövt flytta till Mariebergsskolans gymnastiksal pga ekonomiska skäl.

Hjälteföreningens syfte är träning med och för personer med funktionsvariation och de vill nu hitta en ny lokal hos ett gym i Umeå för att kunna fortsätta sin resa med att normalisera att personer med funktionsvariation också finns, vill samt behöver träna.

För många av oss är träning och fysisk aktivitet en viktig del av våra liv. Det hjälper oss att hålla oss friska, ökar vår livskvalitet och kan till och med vara en källa till glädje och gemenskap. Tyvärr har personer med funktionsvariationer alltför länge missgynnats när det gäller tillgång till lämpliga träningsmöjligheter.

Det finns många olika typer av funktionsvariationer, och de påverkar människor på olika sätt. För vissa kan det vara fysiska funktionshinder som gör det svårt att röra sig eller delta i traditionell träning. För andra kan det vara sensoriska eller kognitiva funktionsvariationer som påverkar deras förmåga att delta i vissa typer av aktiviteter.

Det är därför viktigt att vi som samhälle strävar efter att inkludera och anpassa träningsmöjligheter så att de blir tillgängliga för alla.

På bild jag tillsammans med en av hjältarna som också heter Hanna. Vi satt och diskuterade och konstaterade att färgen lila är en vacker färg på träningskläder.

Plankan är rätt jobbig… tycker jag i alla fall!

Foton: Cecilia Brönemyr, Hjälteföreningen

Fortsättning på föregående blogginlägg.

DN skriver i en senare artikeln under dagen igår att Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, beslutade igår att inleda en tillsyn av Älvsbyns kommuns socialutskott utifrån de allvarliga uppgifter som framkommit. Detta gällande de LVU-beslut som som socialutskottets politiker med ordförande i spetsen upphävde trots att pappan till barnen misstänks för grovt barnpornografibrott.

”Tillsynen kommer att inriktas på vilka åtgärder nämnden vidtog i anslutning till att tre barns vård enligt LVU avslutades och barnen flyttades hem till sina föräldrar”, skriver Pia Karlsson, enhetschef på Ivo till DN.

Åklagaren Jonas Fjellström säger till Piteå-Tidningen att socialtjänsten i Älvsbyn har känt till utredningen. Han kommer nu att lämna in en orosanmälan till socialtjänsten.Socialutskottets ordförande Peter Lundberg (KD) har tidigare beskrivit att han är trygg i sitt beslut att riva upp LVU-domarna. Nu hänvisar han till tjänstemännen i kommunen:

– Jag har sökt socialchefen och inte fått någon återkoppling, säger Peter Lundberg.

Nu spekulerar jag men i fallet Älvsbyn anar jag att den nytillträdde ordföranden och socialutskottet har liten eller ingen erfarenhet av hur socialtjänsten jobbar. Det är dessutom en ny mandatperiod då de flesta politiker är väldiga rookies.

Han blir kontaktad av föräldrar som upplever sig och sina barn ha blivit väldigt illa bemötta och kränkta av socialtjänsten. Ordförande blir förskräckt och det är här det går snabbt. Att vilja ta lite pluspoäng och ha hybris som ny och i början av en mandatperiod är vanligt som politiker men här blev det totalfel. Jag utgår att alla ville agera med god intention men inte hade alla korten på borden. Och inte ens bemödade sig med att kolla alla korten.

Det verkar också förefalla sig som så att utredningen innehöll brister och umgängesregleringen inte omprövats, vilket även förvaltningrätten ska ha uppmärksammat socialnämnden. Vilket såklart inte är bra av socialnämnden. Trots detta fastslog förvaltningsrätten ändå att LVU ska kvarstå, dvs uppgifterna är så allvarliga att det kriterierna för LVU uppfylldes, vilket i sig inte är ovanligt. Det är då märkligt att nämnden rev upp beslutet om LVU. Och gjordes någon hemtagningsutredning? Nej. Det är så många frågetecken.

Jag funderar också på det att Älvsbyn är en otroligt liten kommun, 7000-8000 invånare. Jag gissar direkt att alla känner alla. Hur påverkar det hela situationen? Har någon i nämnden en koppling till personerna det berör? Som sagt spekulationer från min sida.

Jag funderar även på ansvariga chefer i förvaltningen. Vart är dom? Vad tycker dom? Har de agerat? Och vem är den här konsulten, togs den in enbart för det här enskilda fallet eller för alla LVU-fall?

Mina tankar faller till sist på de tre barnen igen. I och med att de nu är med en förälder som utreds för grovt barnpornografibrott så gissar jag att det påbörjas en ny utredning och kanske kan dom omhändertas på nytt.

En egen reflektion jag gör av allt just nu är om den svenska modellen vi har där politiker lägger sista handen på exempelvis LVU-beslut verkligen är så bra som vi tror att d en är. Liksom att vi politiker i socialnämnden kan återta delegationen i enskilda ärenden från förvaltningen (vilket i sig är ett stort misstroende mot förvaltningen).

I Finland har man avskaffat den här modellen sedan ca 10 år tillbaka tror jag att det är och det endast är yrkeskunniga med erfarenhet som tar dessa beslut. Jag uppfattar att det också ska finnas någon form av instans som kontrollerar och kvalitetssäkrar besluten innan de skickas vidare till rätten.

Fortsättning följer.

I slutet på augusti blev det en riksnyhet att socialutskottets ordförande i Älvsbyns kommun upphävt LVU-beslut för tre syskon. Fem socialsekreterare stängdes av från sina tjänster och en konsult togs in för att ”granska” LVU-besluten.

Jag själv tyckte  att det var ett uppseendeväckande beslut av ordföranden och hanteringen av det hela, av det vi visste då. Men jag var försiktig att svälja nyheten med hull och hår och tänkte att det är något som inte stämmer med det hela. Ordföranden hyllades i LVU-kritiska kretsar för att ha tagit saken i egna händer och tyckts även ha inspirerat politiker i kommunfullmäktige i Umeå. Med tanke på förra måndagens fullmäktigedebatt i en motion rörande socialtjänsten.

”Under några augustidagar fick Peter Lundberg flera blombud skickade till sig på kommunhuset i Älvsbyn. Han hyllades som en hjälte i LVU-kritiska kretsar – 125 mil söderut i Göteborgsförorten Bergsjön tejpade aktivister upp hans porträtt på dörren till sitt socialkontor: ”Vi kräver att ni granskar våra ärenden som i Älvsbyn”

Nu har det alltså kommit en mer nyanserad bild av det hela, vilket jag förstod att det skulle göra. DN har skrivit en artikel om det hela där det nämns att pappan till barnen utreds för grovt barnpornografibrott. Något som ordförande inte alls visste om. Han och konsulten har inte ens träffat barnen i fråga innan beslutet om upphävning av LVU utfördes. Det låter även i artikeln som att ordförande är något efterklok och har visa ånger och inser att beslutet kan ha blivit annorlunda om han visste om detta.

Socialutskottets ordförande Peter Lundberg kände inte till utredningen om grovt barnpornografibrott.

– Det är otroligt olyckligt att de sagt till mig att alla polisutredningar är nedlagda om de inte är det. Det känns ju otroligt oroväckande ifall jag inte har fått ta del av den informationen.

Hade det här påverkat ditt beslut att häva LVU?

– Det tror jag att det hade gjort. Då hade vi behövt ta in kompletterande uppgifter.

Är det lämpligt att flytta hem tre barn, som har vittnat om övergrepp, till en person som är misstänkt för grovt barnpornografibrott?

– Om jag hade fått kännedom om det här innan beslutet så hade jag lyft det med socialtjänsten och sagt att de behövde ta med det i sin bedömning och förslag till beslut.

 

För mig är det helt obegripligt att uppgifterna dock har funnits hos socialtjänsten men inte gått under radarn hos vare sig ordförande eller den inhyrda ”konsulten”.

Socialsekreteraren Ida Totland, som arbetade på socialtjänsten i Älvsbyn 2020, var en av de första som involverades i barnens ärende:

– Barnens vittnesmål om våld var mycket trovärdiga. Berättelserna var sammanhängande och detaljrika, och de höll fast vid sina berättelser över tid, säger hon.

I ett förhör från hösten 2022, som DN har läst, berättade ett av barnen:

”Jag ville bygga lego på golvet för jag hade jättemycket lego. Jag hällde ut legot på golvet. Sen kom pappa och tryckte upp mig mot väggen. Sen slängde han ner mig på min säng, sen tog han ner mig på golvet och sparkade på mig.”

 

DN:s granskning visar också att de två äldsta barnen, för skolpersonal, psykologer, familjehemsföräldrar, skolkamrater, socialsekreterare och polis, upprepade gånger vittnat om våld och övergrepp i hemmet.

Jag finner nästan inga ord för hur illa det här är. Jag anar att det också kommer att framkomma nya uppgifter om det hela som förstärker bilden av att fallet Älvsbyn har gått snett. Fortsättning följer. Det bör även anses angeläget att myndigheter granskar fallet Älsbyn, exempelvis SKR (Sveriges kommuner och regioner) och  IVO (Inspektionen för vård och omsorg).

Just nu går mina tankar till de tre barnen. Jag hoppas att de trots omständigheterna mår väl.

På socialchefsdagarna fanns många olika utställare på plats och jag tog givetvis chansen och ställde alla mina frågor på plats till olika utställare. En av utställarna var Statens institutionsstyrelse (SiS) som bedriver tvångsvård enligt LVU och LVM samt verkställer sluten ungdomsvård (LSU). Jag som bevakar SiS mycket noga som politiker stod mycket och länge och pratade med SiS.

Jag hade samtal med flera olika funktioner inom SiS men tänker här skriva mest om samtalet jag hade med institutionschefen Jonathan Eliasson. Jonathan är chef på SiS ungdomshem Klarälvsgården som är beläget ett par mil utanför Karlstad. Klarälvsgården tar emot icke skolpliktiga killar med psykosocial problematik samt kriminalitet och missbruk. De unga killar som är gängkriminella och begått grova brott exempelvis skjutningar som resulterat i mord och dylikt är ett återkommande klientel på Klarälvsgården.

Jag frågade Jonathan lite olika frågor. Hjälper vården? Hur ser killarnas mottaglighet för vård ut? Ser ni någon attitydförändringar hos dessa ungdomar? Vet ni hur det gått för ungdomarna efter vården avslutas? Hur stora avdelningar är det, hur många killar på samma avdelning? Bör de mest kriminella ungdomar som begått grova brott istället vara hos Kriminalvården? Bör ungdomsfängelser byggas istället? Hur funkar kontakten med kommunerna som har ansvar om ungdomarna efter vårdtiden (och under vårdtiden)? 

Jonathan svarade så gott som möjligt på alla frågor. Mottaglighet för vård och atittydförändring uppfattade jag som något lägre och att det är svårt att få ungdomarna på rätt köl. Det finns solskenshistorier där killar deltagit i institutionens avhoppar-program. På frågan om hur det gått för dessa efter vården på Klarälvsgården så sa Jonathan att de inte får följa upp hur det gått för killarna efter vården. Men då är det ju omöjligt att veta vad som fungerar? frågade jag då. Precis, och detta är ett problem sa han.

Önskan är att ha mindre avdelningar med endast några stycken ungdomar men är uppåt 7-8 st på samma avdelning. Jonathan tyckte inte att det var en god idé att det byggs ungdomsfängelser hos Kriminalvården utan trodde mer på lagändringar att SiS kan få samma befogenheter som Kriminalvården. Kommunerna har stort ansvar menade han på att fånga upp ungdomarna efter vården. SiS är ju endast en länk i hela vårdkedjan så otroligt viktigt att det finns planering som förebygger återfall i kriminalitet.

Jag ska fortsätta skriva om mina egna reflektioner av detta samtal och om SiS som helhet i nästa blogginlägg.