Världsekonomin

Jag tittade lite igår på när Riksbankschef Stefan Ingves gick igenom ekonomin samt hur utfallet av inflationen såg ut i det svenska samhället. Det var inga skräcksiffror och det vi nu ser med bl a högre inflation, bränslepriser osv kommer dala ut så småningom. Det man ändå pratar om är världsekonomin, världshandeln hur beroende vi alla är av den. Det är efter den alla prognoser läggs. Likaså då man pratar om klimat och klimatåtgärder, vad som ska göras och inte går det inte bara tvärt upphöra med allting om ambitionen det som låter höras vi skulle anpassa oss till de åtgärder man pratar om för som ingår i de klimatmöten man har.

När man ställer dessa två mot varandra, världsekonomin hur den fungerar och berör oss alla och sedan i motsats vad klimatmötena och deras ambitioner är förstår man att detta inte går ihop. Vi är fastlåsta i den värld vi format och skulle vi vilja ändra i den är det radikala åtgärder som måste till och kommer det ens att gå? Inte som det nu ser ut, det är en allt för rörig värld där allting handlar om pengar, hur hela penningmarknaden fungerar. Från den lille private till de stora multinationella. Vi är alla så insyltade i detta, oberoende av vad vi inbillar oss ändra på eller i att det knappast kommer ge några effekter av vad vi skulle vilja åstadkomma.

Visst finns det bättre och sämre alternativ om vi håller oss till den svenska delen. Vi har en rad olika partier och därav detta nu som uppstår eller uppstått under flera år. Det går liksom inte få en ordning som är hållbar eller något som vi kan betrakta som stabilt. Ser vi till det hela och vad de flesta partier arbetar efter är det på det sätt som ekonomin fungerar, den beskrivna, eller försök till den. Jordens totala resurser är det vi utgår från, vad de ger och hur de fördelas. Vi har kanske ett parti i Sverige som ”försökt” ändra i det här, men det visar sig att det är ett fruktansvärt motstånd bland övriga. Främst bland de gamla konservativa. Här kan vi främst räkna in de gamla ”borgerliga”. Både Kd och Sd är partier uppkomna under senare tid och då även Miljöpartiet. De två första lutar sig ändå mot de traditionellt gamla. Enda skillnaden i synsätt hur vi borde ändra är Miljöpartiet, därför detta motstånd, främst från den högra kanten som är ytterst traditionellt bundna till det gamla och vill inte ändra i något. Socialdemokraterna har försökt vika av en aning, men håller fortfarande också fast vid det traditionella linjen där utveckling bestående av byggnationer och höga mål om produktion. Deras avsikt är naturligtvis att alla ska ha så bra som möjligt men ibland går de också i helt fel riktning.

Om jag slutar med vad Ingves sa eller utgår från, kan jag också sluta med det också. Ingenting kommer förändras så länge de flesta strävar efter just det, att inte världshandeln bromsas.

F ö en mycket insiktsfull Riksbankschef.

Skulle jag bli tvingad välja mellan C och Mp skulle jag välja Mp. Vad har jag för anledning rösta på ett parti som företräder i största graden rika skogsägare? Ett i grunden ett gammalt konservativt parti som nu vänt sig till ”Stureplanarna” och storstäderna för att fiska röster. Nej för fan. För mig är C finito. Då måste de radikalt ändra sin inställning till nuvarande. Löfven skämde ju bort dessa genom att driva Centerpolitik och låta dessa få stort inflytande. Sedan den budget som framröstades har inte så stor betydelse, det handlar mestadels bara om att skicka pengar till den ene eller andre. Det är inget nytt, det är gammal politik som England haft sedan urminnes tider för att skilja ut fattiga från de rika. Helt enkelt gammal konservativ politik som bara leder till orättvisor. Att stärka kapitalisternas makt. Nå vad handlar nu allt om?