Det nya året har startat och det kan inte hjälpas att man funderar över det gamla. Inte för att sitta och grämma sig över det som varit utan för att på något sätt kunna ta lärdom. Kanske kan man göra något på annat sätt under kommande tid. En del av det jag gör har fortsatt att tuffa på som tidigare. Inga stora förrändringar i det praktiska arbetet i Hoting. Det orosmoln som funnits och finns kvar är hur landstinget i Jämtland tänker ändra på reglerna för hur en privat mottagning skall få jobba och hur ersättningarna skall se ut. Den största paradoxen är att man själv inte följer regelverket. Men i det dagliga jobbet är det som vanligt. Man försöker hålla kontroll på arbetsmängden, och ofta får man positiv kritik av tacksamma personer och det värmer hjärtat ofantligt, speciellt då jag ofta tycker att jag bara gör mitt jobb. Men det är fotfarande det bästa stället jag jobbat på och det beror på själva organisationen.

När det sen gällt mitt politiska engagemang så lämnade jag den arenan med buller och bång, åtminstonne under nån vecka sen blev det lungt och tyst. Kommer jag tillbaka dit? Ja, kanske på något sätt, vi får se. Det är svårt att inte tänka på det då jag ändå tycker att jag borde kunna bidra på något sätt i positiv riktning.

Inom musiken så är det alltid en rörelse och man hoppas bara att det sker framåt och att det blir till det bättre. Där har jag alltid velat lära mig något nytt, spela annan musik, utveckla det man gör, hitta nya spelkamrater. Det jag insett är att inte alla vill lära sig något nytt, man är nöjd med det man gör och låter det lite annorlund så är det med automatik till det sämre anser man. Det finns så mycket jantelag mellan olika musiker. Men det finns fantastiskt många duktiga musiker i vårt område och under det kommande året kommer jag att se om det kan bli några nya konstellationer, kontakterna har jag redan.

Det finns också andra områden som min medverkan inte har uppskattats och jag är nu en gång för alla en person som inte vill tvinga mig på någon/något och då lämnar jag hellre det. Livet är för kort för att jag skall idas stånga mitt huvud blodigt, det finns så mycket annat roligt att göra i stället.

En positiv sida är att jag så smått tagit upp lite friluftsliv igen. Det var många år sen jag fjällvandrade men det blev av under fjolåret. Att sova utomhus i hammock kan bli riktigt bra.

Men det som jag har funderat mycket på är varför det går snett ibland i vissa grupperingar. Nu har jag funderat på det länge men det har blviti tydligare och tydligare för mig. Det handlar om man klarar av att se på en grupp som ett team där olika personligheter och kunskaper bidrar till gruppens förmåga att lösa en uppgift och där man i större del tar till vara på olikheterna. Där det blir tydligast är ändå på den politiska arenan även om fenomenet finns överallt. Tänker man sig det i ett musikband så kan man i och för sig spela med enbart en typ av instrument få till det hyfsat bra men det är först när du har flera olika instrument som jobbar tillsammans utifrån sitt eget tonregister och klang som det kan bli sådär riktigt fantastiskt! Den politiska arenan fungerar tvärtom, det gäller att hävda sin egen ståndpunkt och sen skrika högst och oftast så att ingen annan hörs och om nån motståndare sticker upp så dunkar man till vederbörande i huvudet inte bara en gång utan så att det bara blir en blöt fläck kvar, och motståndarna det finns både internt inom partiet och inom motståndarpartierna. Precis som om jag som basist i ett rockband skruvar upp min volym maximalt och tror att låten bara blir bättre då.

Så mitt mål för kommande år: gör det som känns roligt, delta bara i grupper där man förstått att ett team gynnas av olikheterna hos deltagarna.