Maxade tankar

Jag – profitören del 4

Av , , 14 kommentarer 82

Forts på serien.

 

Min historia tror jag inte är alltför ovanlig. Det finns många läkare jag träffat som berättar ungefär samma sak, hur man inte står ut med den arbetssituation man har. Samtidigt måste man ha en inkomst och då gäller det att hitta utvägar. En del stannar kvar men skapar sin egen kokong inom verksamheten och uppfattas av många som griniga och sura. De kör sitt eget race och bryr sig inte om verksamheten i stort. En del säger upp sig och åker runt på tillfälliga jobb, antingen som stafettläkare via något uthyrningsbolag eller som vikarie. Sen finns en del som hamnar, som jag, med att jobba som egen företagare i nån mer fast mottagningsverksamhet antingen sin egen eller nån annans. Sen finns alltid ett antal som gör det med nån ide att kunna tjäna mycket pengar. Däremot har jag aldrig träffat nån doktor som sagt upp sig och börjat jobba med något helt annat men dom kan naturligtvis finnas också. För att kanske vara lite övertydlig det finns många doktorer som trivs på sitt jobb oavsett vem som driver verksamheten. Det jag skriver är om dom som inte trivs.

 

Jag har funderat väldigt mycket på vad det var som utlöste att jag plötsligt mådde så dåligt. Dålig ledning har man träffat förr utan att lida av det. Till slut insåg jag det jag egentligen redan visste genom att jag gått en del ledarutbildning och läst om gruppdynamik. Det största förståelsen fanns i det man kallar för krav-kontroll modellen. För att må bra på ett jobb med höga krav måste man också ha känslan av kontroll. Som jag tidigare skrivit så ändrades alllså förutsättningarna på jobbet från göre ort – utom min kontroll. Förlorar man den känslan hamnar man i en spänd arbetssituation. I den modellen kan man dessutom införa en tredje variabel, det sociala stödet. Bra socialt stöd ger mindre risk för ett illabefinnande. Jag var alltför dålig på att berätta hur jag själv mådde och jag hade för få riktigt nära vänner som kunna ställa mig mot väggen och undra hur jag mådde.

Det jag dessutom insåg var att jag nog var betydligt mer känslig än vad jag själv velat inse, jag har ofta velat se mig själv som hårdhudad men där hade jag fullständigt fel.

Idag vet jag lite mer om mig själv, jag vågar lite mer på mina känslor och jag trivs med mitt jobb igen.

krav-kontroll modellen

 

 

Vem vet kan det bli en del fem också?

14 kommentarer

Jag – Martyren?

Av , , 11 kommentarer 125

Min serie inlägg här på bloggen har tydligen retat upp flertalet i mitt gamla parti. Först satte ledaren tonläget: http://vilhelminasossarna.bloggo.nu/Jag-tror-att-han-forstar-men-/

Nu senast här: http://blogg.vk.se/magnusjohansson/2014/04/08/smatt-och-gott-fran-veckan/

Det är tydligen så att man inte får beskriva sin egen historia och berätta varför det blivit som det blivit. Det verkar som om det är svårt att förstå att jag använder mig själv som ett exempel. Tyvärr visar det igen att när sakargumenten tryter så jobbar man för att svärtar ner skribenten istället.

Jo – i detta inlägg gör jag mig till martyr!

Jo – det blir en del 4 i profitören också!

11 kommentarer

Jag – profitören del 3

Av , , Bli först att kommentera 149

forts.

Men efter ett tag så blev det indragningar av tjänster, påbud från ledningen, ändringar av arbetsrutiner som inte underlättade jobbet. Samtidigt förstod vi att man ville lägga ner Hotingsmottagningen. Det var en nedåtgående spiral. Andra i personalen däckade, till sist var jag ensam doktor kvar på 50%. Det gick så långt att jag var helt knäckt (utbränd skulle man säkert kallat det) det gick bara inte att jobba. Jag tog ut all innestående semester, alla innestående jourkomp och tjänstledigt (utan lön) därefter, inte mådde jag bättre av att jag ifrågasattes av ledningen. Det var en enormt jobbig period där det enda stöd jag hade var hemmavid och mest från min fru. Jag satt mest ensam och fick ingenting gjort, att träffa folk var enormt jobbigt. Efter ett tag av självrehabilitering kunde jag började ta vikariat på vårdcentralerna häromkring.

 

Då drog min kollega i Hoting igång och startade en mottagning och räddade därmed kvar en mottagning i Hoting som annars skulle försvunnit om landstinget hade fått bestämma. Man ville att jag skulle jobba där och då valde jag att göra detta via mitt eget företag. Jag valde helt enkelt att ha ett jobb på ett ställe där jag trivts (innan neddragningarna) med folk som förstått värdet av att jobba som ett team. Att det var privat hade egentligen inget med saken att göra. Genom det fick jag plötslig kontroll över mitt eget arbetsliv, jag har möjlighet att styra när jag jobbar. Vi har snabba/korta beslutsvägar och styr arbetet så att det känns så effektivt som möjligt. Tydligen har vi lyckats om man ser till nationella patientenkäten. Jag känner mig uppskattad av ledningen och av patienterna i Hoting. Jag har möjlighet att vara hemma med familjen på ett helt annat sätt än förr. Jag har ork att göra roliga saker, som att spela musik.

 

Jag skulle nog ganska enkelt kunna dubbla omsättningen i företaget om jag skulle vilja det men för mig är ett bra liv mycket viktigare och det innefattar bra arbetsförhållanden där jag får vara stolt över det jobb jag gör, något som Västerbottens läns landsting hitintills misslyckats med. Jag har alltså valt privat vård för att jag själv ska få må bra, inte för att tjäna en massa pengar. Men om firman inte får vinst då blir det konkurs och var hamnar jag då, tillbaka i utbrändheten?

ytterligare fortsättning kommer…..

Bli först att kommentera

Jag – profitören del 2

Av , , Bli först att kommentera 154

Varför blev jag verksam som egen företagare inom vårdsektorn? Frågan har indirekt ställts och det kan nog vara på sin plats att försöka förklara historien bakom det. Är det sökandet efter profiten/vinsten?

 

Jag startade mitt företag 2005, innan dess hade jag ingen tanke på det. Jag hade jobbat som stafettdoktor under åren innan samtidigt med min ST-utbildning och då handlade det om att dryga ut lönen. Lönen som man hade som ST-läkare låg ju på en betydligt lägre nivå än som färdig doktor. Inte gjorde det saken bättre att landstinget avsiktligt förbigick mig vid löneförhandlingarna så att jag fick gå med en lägre lön än mina kollegor. Dessutom var och är jag ensamförsörjare av familjen och med 2 små barn och ett nyköpt hus behövdes ett tillskott av pengar. Då jobbade jag extra för profiten.

 

2005 skulle jag ha en distriktsläkartjänst och detta blev då i Arvidsjaur där jag tidigare arbetat som stafettdoktor. Jag jobbade 50% men fyllde på med rätt så mycket jour/beredskap under veckorna jag var däruppe. Men jag fick frågan om att jobba på företagshälsovården här hemma när jag var hemma. Det fanns då önskemål därifrån att jag skulle göra detta via egen firma och inte som anställd och därmed startade jag Medicin och Musik i Vilhelmina AB. Jag fick rådet att starta ett aktiebolag vilket jag gjorde.

 

Så fortsatte det under några år. Till sist blev det för jobbigt att vara borta från familjen under långa perioder (jag gjorde 2-veckorspass) så jag sa upp mig. Provjobbade i Vilhelmina, Åsele, Dorotea och Hoting och började till sist som anställd åt Jämtlands läns landsting.

fortsättning kommer……

Bli först att kommentera

Jag – profitören

Av , , 51 kommentarer 169

Det har dragit igång en ordentlig diskussion om profit och speciellt inom vårdsektorn. Vill Ni se hur en sån profitör ser ut kan Ni passa på att kolla lite extra om Ni ser mig ute på samhället. Jag är nämligen en ganska typisk sådan – det som är lite mindre typiskt är att jag är man.

 

Jag har eget företag och det är via detta företag som jag har min lön, om ett år firar jag 10 års jubileum. Jag för dessutom över firmans inkomster och betalar skatten på ett annat ställe än där pengarna kommer ifrån. Det är så att jag har min inkomst till företaget från skattemedel som jämtlänningarna betalat in till sitt landsting. Dessa pengar för jag helt fräckt över och då jag är folkbokförd i Vilhelmina betalar jag min skatt i ”skatteparadiset” Vilhelmina kommun. Det som blir över efter att skatten är betald använder jag till att i huvudsak handla i de affärer som finns i Vilhelmina, min bil är köpt på bilbolaget och den tankar jag oftast på OK. Min pellets köper jag från Värme och Sanitet. Vår mat på ICA. Bokföringen sköts av Vinstor, jag fikar ibland på Stenmans och det händer t o m att jag köper en öl eller en matbit på Vilhelmina hotell eller Folkets Hus.

Ibland utsätter jag Vilhelminaborna för än värre saker då jag envisas med att för oväsen med något som kallas ”livemusik” ofta med bullret från en sk elbas.

Jag har också sett till så att kommunen fått ökade (?) kostnader eftersom jag sett till att invånarantalet är 3 personer större jämfört med när jag flyttade härifrån genom att jag skaffat mig familj .

 

Vill Ni kolla upp ekonomin kan jag rekommendera sidan allabolag.se. Där kan ni också se alla andra bolag som profiterar på våra skattepengar och säljer varor och tjänster till kommun och landsting.

 

Så vill Ni se en äkta profitör, titta lite extra när ni ser mig. Ni kan tom få skaka hand med mig om Ni vill känna hur ett handslag från en riktig profitör känns.

51 kommentarer