Fattigdom och barn

Stormen har nu delvis lagt sig från den sista tidens många utspel efter det uppmärksammade reportaget av Uppdrag Granskning om beskrivningen av barnfattigdomen i Sverige.

I debatten har väldigt olika tolkningar av programmet gjorts och jag kan väl delvis hålla med ”båda sidor” av beskrivningen. Självklart är Janne en journalist som alla andra-  en som vrider och vänder på orden, formuleringarna och frågorna för att rikta det åt det håll han ämnar. Situationen för dessa barn måste självklart lyftas upp och belysas för vad de är och samhället ska stötta. 

Men reportaget lyfte problematiken med det faktum att stora, välrenommerade organisationer använt sig att felaktiga beskrivningar för att nå få större genomslag, vilket alltid måste anses felaktigt. Trovärdigheten naggas tyvärr i kanten, vilket inte gynnar de barn som behöver dem så väl. Det gäller att framhålla de faktiska förhållanden som barnen lever i och använda begrepp som ger en rättvis bild av situationen. 

De barn vars föräldrar lever under mycket knapra ekonomiska förhållanden får absolut inte glömmas bort. De väljer inte sin situation och är de som ytterst ska stöttas. Och självklart blir det via föräldrarna förutsättningarna ska ges för att människor ska komma sig ur det vi i Sverige benämner som fattigdom. 

Vägen ur detta är ge förutsättningar för jobbskapande och att minska det höga skattetrycket som råder. Det kräver inget tungt tänkande för att inse att marginalerna för barnfamiljer är små efter att alla skatter är betalda, via både direkta och indirekta sådana. Det andra alternativet är förstås att höja skatterna och öka på bidragen och minska den ekonomiska utväxlingen för staten och därmed välfärden.  

Här skriker främst vänstern högljutt, men med vars politik ännu fler skulle vara fattiga. Paradoxalt kan tyckas.

Människor vill, så som framkom i reportaget, få ett jobb, få en egen inkomst, få möjligheten att stå på egna ben och få en tillvaro som är stimulerande. Genom ekonomisk tillväxt kan vi få människor ur fattigdom och jag vill mer än gärna att alla ska få slippa sig ur denna situation. 

Etiketter: , , , , , , ,

En kommentar

  1. Maria

    Hej Thomas! Jag tycker att J Josefsson gjorde det bra som avslöjade organisationernas missbruk av begreppet ”Barnfattigdom” och åtminstone jag blir tveksam till att stötta verksamheter som inte kan definiera eller förklara de begrepp de bygger sin verksamhet på! Det känns inte alltför motiverande att givna medel främst ska gå till adminisstration och chefer, ifall det nu är så. Däremot, är det rätt att människor vill få jobb, egen inkomst, möjlighet att stå på egna ben och en tillvaro som är stimulerande, men tyvärr blir det svårt i storstäderna. Däremot, ifall de ekonomiskt utsatta, väljer att flytta till norrlands inlande, där arbetskraft behövs, åteminstone inom vård och skola. finnas alla möjligheter att skapa en god framtid för sig själv och sina barn.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.