Etikett: barn

Små barn- små sammanhang!

Av , , Bli först att kommentera 5

På valskyltar runt om i Umeå kan ni nu se våra budskap inför valet (så länge de får stå upp utan att vandaliseras). Under rubriken sevadvimenar.se finns hemsidan med korta filmsnuttar med Göran Hägglund. Här är en av dem: https://www.kristdemokraterna.se/sevadvimenar/Se-vad-vi-menar-Sma-barn-behover-sma-barngrupper-/

Under ett antal år har vi i Kristdemokraterna, både på nationell nivå och i Umeå gjort klart för svenska folket att minskade barngrupper är en av våra mest prioriterade frågor för kommande mandatperiod.

I Umeå har barngrupperna tyvärr vuxit och aldrig nått den nivå som S och V satt upp för flertalet år sedan. Det handlar självklart om prioriteringar i budgeten. Vi Kristdemokrater har på nationell nivå en finansieringslösning klar- och vi Kristdemokrater i Umeå har prioriteringen klar: Barngrupperna ska maximalt vara 15 på de äldre barnen och 12 på de yngre. Det skulle vara en väsentlig skillnad i kvalitet och pedagogiska förutsättningar jämfört med dagens grupper som kan bestå av upp mot 21 barn.

Vi anser att det är centralt för barnen i den här åldern att få en mycket lugn och trygg miljö där förskollärarna har tid att se varje barn. Det handlar om en trygg anknytning till vuxna.

Tyvärr finns det väldigt lite forskning på hur våra barn mår i förskolan och ovetskapen kräver att vuxenvärlden är lyhörd. Det är en viktig verksamhet- och barnen måste få bästa förutsättningar för att få må bra. Något annat vore ett svek från vuxna. Vi prioriterar barnen- och då måste barngrupperna bli mindre!

#Bestämsjälv

– Vilka förutsättningar vill du ge barnen?

Hur mår barnen i förskolan?

Av , , 2 kommentarer 8

Svensk förskola har aldrig varit så stor som den är nu. Nästan 9 av 10 barn i åldern 1-5 är inskrivna vilket innebär att omkring 490 000 barn dagligen spenderar tid i dess lokaler. Ökningen har varit stor det senaste årtiondet.

Samtidigt som allt fler lämnas till förskolans omsorg på heltid vet vi knappt något om förskolans påverkan på barnen som är där. Vi kan mäta det i de kvantitativa måtten på inlärning och kognitiv utveckling, men deras psykosociala och fysiska hälsa är sällan på tapeten.

Ulla Waldenström, professorn vid Karolinska institutet, kritiserar i en ny bok citerad i Lärarnas tidning att bristen på forskning på området är påtaglig. Hur kan det vara så att en miljö där nästintill varje barn i Sverige vistas större delen av sin vakna tid inte forskas på?

Oavsett hur positiv man än må vara till förskolan så måste väl det rimligen vara än viktigare att följa upp hur den påverkar barnen i fysisk och psykosocial bemärkelse? För mig känns det som en självklarhet.

Ulla säger till Lärarnas tidning såhär om orsakerna till bristande forskning:

< En anledning till att förskolan undgår kritisk granskning är debattklimatet, menar Ulla Waldenström. Den som kritiserar förskolan riskerar att bli stämplad som antifeminist. Hon beskriver det som att jämställdhetsperspektivet har ”lagt en våt filt över förskoledebatten”.

– Att det är politiskt inkorrekt att kritisera förskolan är ett stort hinder mot en frisk debatt, vilket till och med märks i myndighetsrapporter> 

Är det så att det är politiskt inkorrekt att ha ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt till förskolan? Är vi inte villiga att utforska konsekvenserna eftersom det är en så inarbetad samhällsstruktur redan?

Förskolan är i grund och botten en mycket positiv miljö som stimulerar till lärande, men att ta reda på dess brister är nog så viktigt. Hur ska vi annars kunna utveckla en så populär verksamhet?

Förskolan måste hålla en så hög kvalitet som möjligt när det kommer till alla parametrar och inte enbart stanna vid att mäta lärandemål. För att kunna optimera och utveckla den populära förskolan måste forskning också göras på området. Men för varje pedagog och barns bästa måste tiden med varje barn öka, vilket kräver färre barn per pedagog. Det handlar om politisk prioritering och för mig och Kristdemokraterna är det en självklarhet.

Nyvald och laddad för valår!

Av , , Bli först att kommentera 2

Ännu ett verksamhetsår har kommit till ända. Ett verksamhetsår som för mig inneburit ett ökat ansvar inom KDU och även i kommunpolitiken. Igår hade KDU Västerbotten- och Umeå distriktsstämma och årsmöte, där jag fick förnyat förtroende att vara ordförande. Rebecka Nygren som vice och en ny styrelse bestående av Tomas Larsson, Susanna Smetana och Emanuel Nygren kommer vara ett kanongäng.

Under föregående år fick jag förtroendet att företräda Kristdemokraterna i För-och grundskolenämnden, vilket jag ser som ett mycket viktigt uppdrag för våra ungas hälsa och välbefinnande. För oss Kristdemokrater är dessa frågor centrala. De ungas röst måste vara första rum, där vi politiker har ett extra stort ansvar att se till dessa människors villkor. Ett sådant villkor är miljön på våra förskolor. Under flertalet år har styrande Socialdemokrater och Vänsterpartister underfinansierat denna omsorg och det syns både i kvaliteten på lokalerna, men främst av de stora barngrupperna. Det är ett tecken på att tumma med de ungas villkor. De unga, som inte kan göra sin röst hörd.

Vi Kristdemokrater har föreslagit åtgärder. Ett sådant är höjd maxtaxa, vilket Göran Hägglund framfört Här. Det skulle ge bättre förutsättningar för en långsiktigt bra och hållbar storlek på barngrupperna. I slutändan handlar det dock om ett politiskt styre i varje enskild kommun. Kristdemokraterna i Värmland har som mål att nå 12 barn/grupp. Utan att stirra sig blind på exakt antal, är inriktningen och prioriteringarna i kommunens budget det som avgör. Majoriteten i Umeå har inte prioriterat detta. Självklart finns pengarna i en kommun på den övre delen av skattetrycks-skalan. Det handlar bara om fördelning mellan verksamheter. Tyvärr har den varit och är fortsatt fel.

Under våren fick jag även förtroendet att ingå i KDUs förbundsstyrelse, där jag senare blev talesperson i Ekonomi-och arbetsmarknadspolitik. Ekonomi och arbetsmarknadsfrågor är något av en paradox i politiska termer. För samtidigt som det politiskt är de viktigaste frågorna för befolkningens försörjning och välfärd, så är de samtidigt de frågor som bör till stor del överlåtas till företag, entreprenörer och samhället att ta hand om. Ett skattesystem bör vara premiera flit, innovation, företagande och ansvarstagande. Det är människorna ute i samhället som skapar jobb. Inte politikerna i riksdagen eller kommunhuset. Politikerna ska stötta, inte stjälpa. Bekämpa fattigdom, inte rikedom. Tyvärr har den socialistiska agendan snarare valt den omvända ordningen.

Med tonvikt på höga skatter, dolda så som synliga, har den Socialdemokratiska politiken effektivt försatt den vardagliga arbetaren i en situation av att inte klara sig på egen lön. Att dra bort känslan av att kunna försörja sig själv, är en av de största välfärdssänkningarna. Därför har skattesänkningarna varit mycket viktiga.

Men fortsatt har vi bland världens högsta marginalskatter. Med ökad konkurrens från omvärlden, är vikten av att premiera entreprenörens innovationer centrala. Med det måste också vinsterna med ökat risktagande förbättras. När skatter inte gör det förmånligt att ta denna risk som ofta krävs för innovation och företagande, uteblir också densamma. Och uteblir innovation och företagande, stannar välståndet och välfärden av. Det är något vi inte har råd med.

Arbetsmarknaden ska vara inkluderande och ge människor förutsättningar att växa. Idag är den inte inkluderande, utifrån höga ingångslöner och turordningsregler som ställer unga och invandrare utanför arbetsmarknaden.

Nu är det valår. Löfven, Romson-Fridolin och Sjöstedt kommer fortsätta svartmåla svensk ekonomi och samhällsutveckling. Allt kommer lösas med mer makt och pengar till politikerna. Tron på sin egna förmåga att detaljstyra samhället kommer vara rådande och tyvärr åsidosätta alla de drivkrafter som alla vanliga människor besitter. Det är dem som bygger detta land. Deras vilja. Deras idéer.

Många frågor kommer stötas och blötas i valet. Jag känner mig riktigt laddad att jobba för ett alliansstyre i Umeå kommun och en starkare kristdemokrati i landet!

Dumt beslut av Skolverket!

Av , , Bli först att kommentera 5

Om du bryter mot en regel brukar det innebära negativa konsekvenser för den skyldige. På Skolverket tänker man istället: Då tar vi bort regeln.

I de nya riktlinjerna för Förskolan väljer nu Skolverket att ta bort sin riktlinje om att 15 barn/grupp ska råda i förskolan. Nu blir man istället riktigt diffus och föreslå att ”barnens bästa” ska vara utgångspunkten. Det är en behjärtansvärd formulering, som på något märkligt sätt verkar bygga på att det finns en motsättning mellan riktlinjerna. Men små barngrupper är att tänka på barnens bästa och därmed inte sagt att grupperna inte kan få vara mindre.

Nu är mig veterligen de flesta kommuner över denna riktlinje, vilket visar på att målet bör göras tydligare. Hade istället barngrupperna varit långt under gränsen- ja, då hade ju målet spelat ut sin roll.

För mig låter formuleringen om ”barnens bästa” snarare som en paragraf i lagboken, där någon vid anmälan av en skola kan få det prövat om gällande förskola är organiserad i enlighet med ”barnens bästa”. Det ger ju trots allt inget konkret mål för gruppernas storlek.

Hade barnets bästa varit i fokus hade riktlinjen med 15 barn/grupp snarare utmynnat i att stärka denna skrivning. Barngrupper bör inte vara större än 15 barn/grupp.

Vi kristdemokrater har just barnets bästa i fokus och där ingår just minskade barngrupper! Vi måste värna om de små barnens hälsa och välmående. Då krävs också att vi har tid med barnen. För om vi ska ha en utbyggd förskola måste också förskolepersonalen, som gör en fantastiskt arbete, få tid att se och umgås med varje barn. Där kan tydliga, kraftfulla riktlinjer från Skolverket i alla fall ge stöd åt politiker att göra rätt.

Umeå kommun är en sådan kommun som skulle behöva tuffare riktlinjer. Här har det Socialdemokratiska styret gång på gång åsidosatt sina egna uppsatta mål om barngrupperna. Uppenbart finns inte ambitionen att gå från ord till handling.

Skolverket väljer nu att ta bort riktlinjen med argumentet att ”ingen följde ändå riktlinjerna”.

Just det. Ingen stannar mot rött. Då tar vi bort den! Det är en tankevurpa utan dess like.

I slutändan måste vi fundera över hur våra barn har det. Det är deras psykiska hälsa och välmående som vi ska ha för ögonen när vi fattar beslut och vi vuxna har ett ansvar att utforma deras tillvaro så att de får leva i en varm och trygg miljö. För oss Kristdemokrater är det här högsta prioritet.

För, Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna.

Vuxenvärldens ansvar att agera mot mobbning!

Av , , Bli först att kommentera 8

Skriver denna insändare i dagens VK: www.vk.se/851439/vuxenvarldens-ansvar-for-att-agera-mot-mobbning

 

 ”Det värsta är inte de elaka människornas elakhet, utan de goda människornas tystnad”

 

Varje fall av mobbning är en tragedi. Varje fall av mobbning skapar livslånga sår hos de som är utsatta. Varje återkommande fall av mobbning belyser att man inte på ett effektivt och delaktigt sätt arbetat med en gemensam värdegrund för personal och elever i skolan. Handlingsplaner mot kränkande behandling verkar i dessa fall inte efterlevas. Något som måste ses bekymmersamt.

Alla elever ska kunna gå till skolan och känna sig trygga och sedda i den skola de har plikt att närvara i fem dagar i veckan. De krav viställer på dessa elever måste följas med den skyldighet vi har att säkerställa en god psykisk miljö. Med vi syftar jag på vuxenvärlden.

Det måste ses för vad det är. Ett svek från vuxenvärlden, där den tydliga markeringen på vad som är rätt och fel lyser med sin frånvaro. Det handlar om att vara en förebild, att reagera i tid och att förebygga oönskat beteende.

Det fall av mobbning i Umeå som fått medial uppmärksamhet under senaste veckan tydliggör att vuxenvärlden har mycket att jobba med. Skolan måste ta sitt ansvar- föräldrarna likaså.

När mobbningen får fortgå utan ingripande av vuxna riskerar kulturen på skolan att påverkas negativt för alla, där respekten för alla människors lika värde undergrävs och ribban för vad som tolereras höjs.

Att planerna som politiker fattar beslut om efterföljs borde vi kunna ta för givet. Men ärligt talat- vad är några rader på ett papper värt om inte det medmänskliga ansvaret och vuxenvärldens vägledning upprätthålls. Jag är övertygad om att detta är det centrala. Vi– vuxenvärlden, föräldrarna, skolpersonalen- får aldrig förbise mobbning och kränkande behandling, utan måste ständigt vägleda och stärka de unga till att bli goda medborgare och medmänniskor.

Thomas Nordvall (KD)

Ledamot För-och grundskolenämnden

Barnminister Maria Larsson på besök!

Av , , 4 kommentarer 7

Maria Larsson besökte igår (och idag) Umeå där hon under gårdagen besökte en skola, hade pressträff med bl.a. VK och följde med ungdomspolisen i Umeå för att tala om den eskalerande användningen av droger- främst spice och cannabis- bland våra ungdomar. 

 

Jag har tidigare skrivit om detta via bloggen och insändare, om vikten av ett aktivt motverkande av droganvändning. Förutom en självklart restriktiv lagstiftning måste vi förstå bakgrunden till varför fler och fler tar till droger. Vi måste också inse att det främst genom vuxna, föräldrarna inkluderat, som denna restriktion kan verkställas. 

Maria pratade idag på kristdemokraternas vårstämma om hennes besök hos ungdomspolisen. Dessa poliser, som förtjänstfullt arbetar speciellt inriktat på våra unga medborgare i Umeå, berättade om en gemensam nämnare som de såg bland de ungdomar som drogar och ”är på glid”: Brist på stöd från vuxna. En vuxenvärld som inte finns där för dem. Som inte ser dem. Som inte är förebilder, auktoriteter och vägvisare i en krånglig värld. 

Det är här vi har en viktig grundpelare i arbetet mot droganvändning! 


Från kristdemokraternas sida ser vi familjen, de små gemenskaperna som de viktigaste beståndsdelarna för ett gott samhälle. Vi måste föra en politik som ger föräldrarna mer tid för sina barn, där det egna ansvaret upprustas och där solidaritet mellan människor möjliggörs av det civila samhället. 

Trygghet och gemenskap ska genomsyra våra ungas uppväxt! 

 

Hur tänker S kring skolan?!

Av , , Bli först att kommentera 6

Två förslag om skolpolitik har på senare tid kommit från Socialdemokraterna och de går att sammanfatta med ett ord: Tvång!

Det första förslaget gäller att göra gymnasiet obligatoriskt, till skillnad från nu när de flesta på frivillig basis väljer att gå vidare med gymnasiestudier. De har mycket vaga argument för detta, men det starkaste är;

Elever utan gymnasiebehörighet tenderar att ha svårare på arbetsmarknaden.

Ja, visst är det ett problem att dessa elever har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Troligtvis inte för att de är sämre än någon annan på att jobba inom ”vanliga ungdomsjobb”, utan för att det finns fler ungdomar än jobb och att det då blir naturligt, om ordet får användas, för en arbetsgivare att söka sig till de som i alla fall slutfört sina studier.

Och då tänker sosse-reptilen: då måste vi se till att alla går gymnasiet.

Vad händer då med kravnivåerna som vi illustrerat ovan? De höjs, eftersom att alla då har en gymnasiebehörighet och därmed måste eleverna rangordnas efter andra meriter, så som betyg. Ingenting förändras således.

Men det mer allvarliga i detta förslag är att Socialdemokraterna inte ens till det minsta försöker att analysera och förstå varför ungdomar överhuvudtaget inte klarar studierna, eller inte går gymnasiet. Att tvinga skoltrötta, motivationslösa eller än värre, elever med psykisk ohälsa, till skolbänken kommer inte lösa några problem alls! Det är en naiv idé och ett dumdristigt förslag.

För att fortsätta på den inslagna vägen så kom ett förslag om att göra förskolan ”frivilligt tvingande” som det nog bör kallas, från två års ålder!

Tillåt mig att få er att reflektera. 2 år.

Vilka är viktigast för barnen vid två års ålder? Ringa in rätt svar

A: Föräldrarna

B: Staten

Nu kanske vissa tänker, varför just staten? Det är ju pedagoger.

Självklart, men det finns en hållhake i detta. Socialdemokraterna tänker subventionera förskolan ännu mer, från redan höga nivåer. Denna subvention kommer från ett stort skatteuttag från föräldrarna. Föräldrarna får således starka incitament att ha barnen på förskolan från så tidig ålder som möjligt, för att det helt enkelt blir mest lönsamt så. Staten är alltså hela styrmedlet.

Jag tänker faktiskt bara på barnen. På vilket sätt är inte föräldrar som känner sig ha råd att stanna hemma med sina barn, de bästa" lärarna " för barnen i deras tidigaste ålder? På vilket sätt?

Jag kan lova att det inte blir fler doktorshattar bara för att barnen är i pedagogiskt stimulerande miljöer vid två års ålder.

Förskolan och pedagogerna gör ett otroligt bra jobb och de behövs för att få livspusslet att gå runt för många. Jag tycker att alla som vill ska få ha sina barn i förskolan. Det är en viktig verksamhet. Vi måste bara stanna upp och fundera på hur mycket tid/pengar/resurser som bör tillfalla föräldrarna respektive förskola?

Barn i 2-årsåldern behöver inte socialiseras, de mår bäst av att få så mycket tid som möjligt med föräldrarna, vilket är vedertaget från psykologisk forskning. Om barnen får en god, trygg och psykosocialt stärkande omsorg och en solid grund att stå på så är de bättre förberedda när livets jobbiga stunder kommer. Då är det tryggt att ha något att falla tillbaka på. 

Vad är ditt svar? Vilka är viktigast?

Fattigdom och barn

Av , , 1 kommentar 6

Stormen har nu delvis lagt sig från den sista tidens många utspel efter det uppmärksammade reportaget av Uppdrag Granskning om beskrivningen av barnfattigdomen i Sverige.

I debatten har väldigt olika tolkningar av programmet gjorts och jag kan väl delvis hålla med ”båda sidor” av beskrivningen. Självklart är Janne en journalist som alla andra-  en som vrider och vänder på orden, formuleringarna och frågorna för att rikta det åt det håll han ämnar. Situationen för dessa barn måste självklart lyftas upp och belysas för vad de är och samhället ska stötta. 

Men reportaget lyfte problematiken med det faktum att stora, välrenommerade organisationer använt sig att felaktiga beskrivningar för att nå få större genomslag, vilket alltid måste anses felaktigt. Trovärdigheten naggas tyvärr i kanten, vilket inte gynnar de barn som behöver dem så väl. Det gäller att framhålla de faktiska förhållanden som barnen lever i och använda begrepp som ger en rättvis bild av situationen. 

De barn vars föräldrar lever under mycket knapra ekonomiska förhållanden får absolut inte glömmas bort. De väljer inte sin situation och är de som ytterst ska stöttas. Och självklart blir det via föräldrarna förutsättningarna ska ges för att människor ska komma sig ur det vi i Sverige benämner som fattigdom. 

Vägen ur detta är ge förutsättningar för jobbskapande och att minska det höga skattetrycket som råder. Det kräver inget tungt tänkande för att inse att marginalerna för barnfamiljer är små efter att alla skatter är betalda, via både direkta och indirekta sådana. Det andra alternativet är förstås att höja skatterna och öka på bidragen och minska den ekonomiska utväxlingen för staten och därmed välfärden.  

Här skriker främst vänstern högljutt, men med vars politik ännu fler skulle vara fattiga. Paradoxalt kan tyckas.

Människor vill, så som framkom i reportaget, få ett jobb, få en egen inkomst, få möjligheten att stå på egna ben och få en tillvaro som är stimulerande. Genom ekonomisk tillväxt kan vi få människor ur fattigdom och jag vill mer än gärna att alla ska få slippa sig ur denna situation. 

Föräldrarnas betydelse förminskas!

Av , , 4 kommentarer 15


Granskningen av barngrupper inom förskola som SVT gjort är mycket bekymmersam. Den visar dels på hur skadligt stora barngrupper är, vilka konsekvenser det får för personal och barnens hälsa, men också hur det från politiskt håll finns en oförståelse för föräldrarnas betydelse för barnen. 


När Rosanna Dinamarca (V) tycker att det är viktigare att barn i 1-årsåldern(!) ska få pedagogiskt lärande istället för trygghet, närhet och kärlek av sina föräldrar börjar man ju fundera! Jag tror att barn mår bäst av att få sin första tid i livet så tryggt och varmt som möjligt- och det är jag övertygad om att det görs bäst av föräldrarna! Vi måste förstå att barn i tidig ålder behöver mycket beröring och närhet för att växa som trygga individer. (Något som vi vet även gäller människor i alla åldrar). 


Förskolan har också en mycket viktig betydelse för barnens fortsatta utveckling, men då måste vi tillgodose att den miljö dessa sköra individer vistas inom ska vara avstressad och trygg. Då kan inte barngrupperna vara stora och skrikiga! För barnens och förskollärarnas skull.  


Det är sorgligt att se de strömningar som finns på båda de politiska sidorna, där barnens uppväxtvillkor styrs av de offentliga, snarare än föräldrarna. 


För mig är det en självklarhet att den allra viktigaste relationen i barnets liv är föräldrarna! Därmed bör föräldrarollen uppvärderas! Det måste bli enklare att få vara förälder och samhället ska stötta, inte stjälpa! 


Barnen är föräldrarnas. Föräldrarna är barnens. 

 

Ny i Grundskolenämnden!

Av , , 2 kommentarer 5

Var på mitt första nämndsmöte som ordniarie ledamot i för- och grundskolenämnden idag. Har känts riktigt spännande och ansvarsfullt att få representera partiet i en, enligt mig, mycket viktig nämnd. En nämnd vars uppdrag också går i en viktig linje för oss Kristdemokrater. Vår antagna partipolitik kring barn och ungas uppväxtvillkor har flertalet viktiga trådar ut i denna nämnd. Jag hoppas kunna utgöra en röst för att stärka grundskolorna i Umeå! Vår alliansgrupp känns mycket bra och vi har många engagerade. Någon som är viktigt och skapar synergieffekter! 

Idag var vi på Kasamarks skola och hälsade på. Vi hade ett litet möte med några elever från årskurs 2, 5 och 6 vilket var väldigt roligt. Barn är ju väldigt raka i sina svar och det blev många minnesvärda citat och ett bra sätt för oss politiker att förankra oss direkt med dessa elevers vardag i skolan. 

Här är några av Kristdemokraternas förslag för en tryggare och bättre skola

  • Stärk värdegrundsarbetet i skolan.
  • Förbättra arbetsron i skolan. Det skriftliga omdömet ska innehålla information om elevens uppförande.
  • Öka möjligheten till flexibel skolgång både vid skolstart och senare under skolgången.
  • Genomför en omfattande satsning på skolornas fysiska arbetsmiljö.
  • Stärk samarbetet mellan föräldrarna och skolan.
  • Garantera att stödinsatser sätts in tidigt för de elever som har särskilda behov.
  • Ge mer utrymme för praktiska och estetiska ämnen. 
2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,