…och inga barn har varit gnälligt, då har resan varit lagom lång och faktiskt väldigt ljuvlig, mysig och fin.

Resan startade på tok för tidigt då barnen är vana att ha sommarlov och sova lite längre. Avhjälptes dock snabbt med lite powernaps!

Eftersom resan föll sig så lyckligt att vi åkte förbi min mormors hemby Gafsele passade vi på att åka förbi så jag fick några nostalgiska ögonblick. Detta är utsikten när man kör över bron.

Mitt på bron finns en fornnordisk lämning dit jag och syrran brukade cykla och leka.

Bakom alla träd finns en liten timrad stuga som är oerhört välhållen. En fin rastplats idag.

Sen kom vi in i byn och där stod det…Min mormor och morfars gamla hus. Till och med ladugården stod kvar. Dock ej vår gamla lekstuga. Här tillbringade jag många minnesvärda somrar.

Min allra käraste mormor…Ditt hus står kvar lika parant som du en gång var. Åh, vad jag älskat detta hus med sina skrymslen och vrår. Oh, vad vi lekt…Skönt att se att det är kvar så någon annan förhoppningsvis bygger en mängd fina minnen i det.

Nostalgitrippen var till ända och vi hade nått slutmålet. Junsele, Äventyrsberget och djurparken med de många vita djuren jag och K.E nog mest sett fram emot att se. Barnen? Ja, de var bara glada.

Mer kommer!

…en tursam dag?

Jo, ostskivorna man skär till mackorna (och som man inte räknar) går jämnt ut.

Solen visar sig redan kl 7 på morgonen.

Kaffet kokar nästan sig själv och framförallt är jag vaken.

Då vet man att dagen blir bra.

Man kan säga att det blir ett äventyr.

Barnen som är stora nog att förstå ska få se både vita tigrar och lejon. Själv ska jag väl bara njuta av att barnen har roligt.

Tror även det passas på att åka förbi Ö-vik och paradisbadet. Alla utom mamma gillar att bada.

Det får avhjälpas rätt snabbt.

Tjolahopp!

Eller är det förebild snarare?

Cyklade upp till K.E och lillgänget med en helt underbar känsla i magen. Det är helt underbart att cykla. Sonen har länge påpekat för mig hur mycket han älskar att cykla och jag har nickat, lett och inom mig undrat vad han menar. Nu förstår jag. När så sonen insåg att jag cyklat till Ersboda från stan blev han eld och lågor. Genast tyckte han vi skulle ta en tur, frågade K.E om han behövde ha något handlat och givetvis var det så. Efter mild övertalning lovade jag att vi skulle cykla iväg. Då precis där i hallen innan vi skulle gå ut insåg jag….HJÄLMTVÅNG i sonens närhet. För givetvis måste jag agera föredömligt när han ska kryssa runt på cykelbanorna med mig.

Sagt och gjort. På med inlines-hjälmen som väl är rätt snygg och som K.E inhandlat åt mig då han ledsnat på att jag åker i hockeyhjälm. Väl framme på affären inser jag efter att ha gått runt och plockat ihop de varor vi skulle ha att… Jag fortfarande bar hjälmen på, inne på Willys.

Töntigt som bara den. Men sonen var glad och nöjd. Väntar bara på hur det ska låta om några år….Då ska jag väl helst cykla femton meter bakom med cykelhjälmen av och istället ha en skötsam snygg frisyr.

Den som lever får se.

…som ska föreställa sommar……..

Hur less kan en människa bli? Att man sedan är fattig och inte kan åka utomlands är oerhört tröttsamt.

Igår ledsnade jag på mina ljusa slingor. Kunde inte förlika mig med att vara så intetsägande. K.E hjälpte mig att fixa tillbaka det mörka igen. Tack till Laila på HEADLINE får jag också infoga, ni är bäst!!!

Nu ska jag ta mig en cykeltur och fixa lite saker. Kanske ta mig en repa förbi stan till och med.

Over…………….and

out.

Gårdagen var ett töcken av fuktig luft som jolmade runt i min lägenhet. Sonen åkte till sin kusin för att härja lite fritt. Dottern stoppade jag i badet och fjortis satt mest och muttrade i vanlig ordning(samt försökte laga sin väska). I god ordning(tre dagar på raken) ställde jag mig på min orbitrek och körde samtidigt som jag blickade på Samantha who?. Håret i en tofs och svetten rinnande…Luften suger verkligen.

K.E skickade ett sms om att han var less på att vänta på mitt samtal (skulle ha ringt dagen före, vilket jag gjorde) så det blev en snabb vändning och ringa upp. Han kom ner och fixade med min cykel som har haft både punka och trasigt ytterdäck. (TACK)

Sedan började jag varva över middagen och han betedde sig väldigt kryptiskt om att vi kunde väl äta ute istället för att laga middag och det är inte likt honom. Men jag tänkte inte mer på det utan sa bara ok. Sedan när han fått till däcket och det var dags att bege sig började han undra över mitt hår. Skulle jag se ut sådär i håret?(fortfarande i tofs) Jag, lite vresigt….Hurså? Njae….Han skulle minsann inte gå ut med mig sådär. Släppte ner håret…Ja då börjar han undra över mina kläder!!! Eh….VA? Jag hade duschat efter min motionsstund och tagit på mig en grön t-shirt från resteröds…Så, jo! Jag skulle se ut så där.

Vi åker mot Stat-oil Sandåkern för att fylla på mitt cykeldäck då kära rådjursöga ringer och frågar vad vi gör och är. I hennes närhet svarar jag. Hon ber mig dyka förbi en snabbis och jag säger ok och tänker inte mer på det.

Väl inne i hennes lägenhet uppenbarar sig min äldsta och mest förtrogne vän N och då fattar jag allt….

Så mina kära vänner har ordnat en överrasknings middag till MIG! Blev så rörd att jag med min twistade personlighet bara…stänger av för att inte tjuta hela kvällen. Min syster dyker också upp samt C.

Det var exakt det här jag hade önskat mig. En lång och skön middag med lite vin och kära vänner!

TACK!!!! En extra puss till min vackra vän…med de brunaste ögonen som öppnat upp sitt hem, en till går till söta sonen för hans iver att ge pipmojjen en massa snygga kläder!

Ett tack till K.E med som tog barnen!

Kram!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Låg och drog mig i sängen betydligt längre än vanligt. Kanske för att jag idag hade tänkt viga några timmar åt ogräsrensning på kolonilotten som blivit eftersatt i någon vecka. Hur man sedan bäst blir av med ogräs var också uppe som funderation. Läste runt på lite forum och insåg att det finns ett enkelt och effektivt sätt. Kom sedan på att det kanske inte är så ok för mina närmaste grannar men vad vet jag?

Steg upp och insåg att mina funderingar inte betydde ett dyft och att planerna för dagen snabbt regnade bort utanför fönstret, inte utan att jag kände en viss lättnad. Som tur är finns det genast andra planer att fylla ut dagen med. Lite stabilitets träning på bollen, ett litet tv-serie avsnitt samt städning och tvätt. För det ska regna farligt mycket idag här i Västerbotten. Så mycket att det är risk för översvämningar.

Då är jag glad att jag bor i ett torn där vattnet inte når mig i första hand.

Annars? Jo….Jag är med. Huvudet också, fortfarande. Less på mitt trista liv och inser att det nog inte kommer att vara så mycket länge till. Det i sin tur känns oerhört befriande. Jag har väldigt svårt att anpassa mig till ett liv i rutin, där inga känslor finns eller visas, där saker och ting sällan förändras till det bättre utan lunken man befinner sig i är av mindre bra natur. Men…Livet i slutet på augusti flaggar om annat och det lugnar….Jag står ut tills dess.

Sen är det rätt färdigt. Ännu ett kapitel i mitt liv som kan dokumenteras och arkiveras.

Utan bara uppehåll så regnet kan torka upp och göra gatorna torra.

Jag vill fortsätta träna på mina inlines. Även om det nog var det läskigaste jag provat på länge.

Så uppehåll är vad som står högt på listan, inte ens en solgnutta, bara uppehåll.

OK?