Häj, häj!

Varannan fredag kan man läsa krönika signerad Josefinast Is-hacksson i Västerbottens-Kuriren. Varannan vecka sitter jag med ångesten från helveteshålet och har ingen aning om vad jag ska skriva om eftersom ämnena tog slut där runt 2006 ungefär. Men, på något mirakulöst sätt ordnar det sig alltid ändå, och det kommer det göra även den här gången. Synd bara att det inte var i kväll. Vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa om? Snälla, hjälp mig.

Helgen var i alla fall bra. I fredags kom Freja hit och vi drack ett par folköl, käkade chips och hade nå jävulskt roligt åt en av mina gamla porrtidningar från femtio- och sextiotalet. Den läbbiga filmen Sjätte sinnet visades på televisionsapparaten, så vi började så klart kolla på den och blev livrädda när det sedan plötsligt knackade på rutan ut mot balkongen. Ingen människa syntes till och jag skrek till och med av skräck (ja, det är sant). Det visade sig dock bara vara Adam som tagit en paus från sitt taxikörande, och det var ju en himla tur för honom att han gav sig till känna innan jag hann ringa polisen. Jag pysslar nämligen med sånt.

På lördagen vankades det bebishäng hos min kompis Ylva som fick världens finaste barn i början av juni. Den första bilden som föreställer mig, min slampiga urringning och Becker har jag snott av Bibban.

Bibban och lil’ baby Eyra.

Emelie, klumpen och Becker.

På kvällen drog Bibban, Becker och jag till Cover Club och dansade som om vi vore på finlandsfärjan 1992 (vi var i och för sig bara fyra år gamla då, men ni fattar). Ja, herregud…

Jag råkade halka i mina kassa skor (och ej på grund av fylla, ska tilläggas) på ett mycket förnedrande sätt och slog typ sönder mitt knä. Det är fortfarande i samma storlek som en basketboll, men i samma färg som en aubergine. Bibi höll förresten också på att halka. Vet ni varför? Jo, för att något äckel hade tömt snusslasken på golvet. Det är typ som att lägga ut ett bananskal där folk ska gå, fast på ett sätt som känns äckligare men lite mindre som en tecknad film.