Idag har det varit tätt om begivenheterna. I morse fick jag en jättefin hälsning från bloggmästarinnan och det gjorde mig så himla lycklig så dagen har bara svävat… O la la!

Promenad som vanligt med grannen. Vi snackade mest om tvättstugor och lite om hur kvinnor marginaliseras i alla sammanhang. Nästan två timmar var vi ute. Men i morse hängde vi mycket på stavarna.

Strax efter lunch var det dags för filmkafé. Vi visade en film om en kvinna som betytt mycket för oss andra kvinnor. Elin Mossberg, kvinnokämpe och agitator. Den filmen skulle visas för ungdomen av idag tycker jag. Mycket lärorik och rörande om ett kvinnoliv.

Före fikat visade vi en kortis om hur det är att vara gammal och bo på ett hem. Den filmen väckte också mycken eftertanke och det blev livliga diskussioner vid fikat.

Middagen i dag blev ovanligt lyckad. Kycklingklubbor i lerform med citron och paprika. En god sallad med några droppar av den fina olivoljan jag fått av Majsan och vanlig kokt potatis. Göteborgskan var vår gäst. Hon liksom jag avstod från brysselkålen men Rutan klämde i sig åtskilliga med välbehag.

Inte nog med detta: Vi gjorde en utfärd med ’Farmor Anka’ mot Stöcke-hållet för att titta på fåglar. Svanarna hade gått och lagt sig men det var många som låg som dunkuddar på lägdorna. En ensam tofsvipa kaxade sig så till den milda grad genom att gå mitt i vägen så Rutan höll faktiskt på att köra på den. Lite virrig var den men snygg med sin tofs på hjässan.

Slutligen överraskade vi Majsan som kom med Y-bussen från sydligare nejder. Rutan och jag parkerade oss på en bänk i bussterminalen. Efter mycket kramande gick vi iväg på Mias och tog en korv. Majsan bjöd för Rutan och jag var utblottade. Tji kosing i byxfickan!

Gonatt nu! I morgon är också en dag…

I Bostadsrättsföreningen där jag bor har vi verkligen trevligt. Ikväll var det möte. Vi bestämde en massa viktiga saker, som typ vem som skulle vara med i styrelsen, suppleanter, revisorer, valberedning och fritidskommitté. Det rådde en öppen och gemytlig stämning och jag blev omvald till fritidskommittén. Det är nog för att jag försöker vinnlägga mig om att vara en trevlig och lättsam granne till mina medboende.

Sedan blev det fika. Rejäla mackor och te eller kaffe. Norrmannen var där och vi gnabbades som vanligt.

Efter det samlades vi igen och Ramona, lottade ut kulturbiljetter till Operans konserter. Jag och Rutan hade tur för vi vann ingenting. Om vi vunnit skulle vi nämligen inte kunna utnyttja det hela eftersom vi båda är bortresta när själva kulturhändelsen inträffar.

Innan vi skildes åt, i bästa grannsämja, hade vi ritat om innerstaden. Vi var rörande eniga om att det får vara slut på grävandet i den här stan. Det ryker och dammar så förfärligt och vet kommunpamparna förresten inte om att husen efter Esplanaden står på tjicke-lera. När som helst rasar allt ihop och förresten hur ska alla björkar klara detta? De styrande tänker väl sätta upp flaggstänger efter Esplanaden när alla björkar gått hädan. Sen ska det köra fullt med bilar upp och ner i ett underjordiskt garage har dom tänkt.

Käre någon högre makt, om den finns: Hjälp oss så vi lever igenom, rena luften så vi kommer undan sotdöden, låt oss leva i fred. Amen.

Häromdagen läste jag en krönika i en tidning som jag prenumererar på. Författarinnan funderade över varför kvinnor med makt råkar så erbarmligt illa ut om de gör något fel. Hon räknade upp en lång lista på kvinnor som blivit utskällda i pressen, fått lämna sina uppdrag, heder och ära har tagits av dem. Samtidigt nämnde hon namnen på vissa män som faktiskt gjort rejäla missar men som klarat sig genom att stå stillatigande i blåsten tills den mojnat.

Nere hos Rutan diskuterade vi detta fenomen under frukosten läsandes ortsblaskan.

I blaskan gjordes ytterligare kvinnor ner, i insändarsidorna, på debatt och tom i ledaren. Av karlar naturligtvis. Suck!

– Vi kvinnor skulle tamme sjutton bojkotta hela etablissemanget! skrek jag upprört.

– Gubbar, sa Rutan. Dom fattar inte vad en kvinnlig ledarstil är och då blir dom helt byxis.

– Nä, sa jag, dom föraktar oss.

– Dessvärre finns det fruntimmer som jalmar med…

Rutan skar upp mera ost på mackan och toppade med en skinkskiva.

Senare vid lunchtid, då vi slevade i oss Plain Kålsoppa och jag hade fått besök av dotras kompis, min namne Lena, så skrattade den unga damen åt oss.

– Hahaha! Nu ser ni båda två ut som riktigt farliga donnor i era leopardmönstrade blusar… Hihihi!

Jo, jäklar! Klorna är vässade. Nu är vi på krigsstigen igen.

På löpsedeln i kväll: AVGÅ ODELL!

Vad sägs om lite Linedance till vår favoritlåt, Senjoooorreee. Rutan och svägerskan Anisbrödet kom på att det går att dansa linedance till bästa uppsjungningslåten i valstakt.

Kolla Maggis enbenta uppenbarelse.

I morse, just när jag var på väg ut med stavarna och grannen, hörde jag en ’nyinnovation’.

Radion basunerade ut ’NYFRISKJOBB’! NY – FRISK – JOBB !

Smaka på det ni!

Sen har det varit ljuvlig körsång i ’Vi – som – inte – kan – sjunga’… Efteråt satt vi bara och snackade om dittan och datten. Det blev sent innan vi larvade oss ut från församlingsgårdens aula.

Skönt att det finns oaser i denna hårda tid.

Nu var det så längesen jag skrev att jag nättopp har glömt mina inloggningsuppgifter. Suck! Skälet är nog att det liksom inte har hänt något särskilt. Det är ju det man vill, att det ska hända något alldeles särskilt.

Tja, har ju fyllt år och hela surven har ju varit och hälsat på. Det var ju speciellt.

Sen har det ju varit påsk. Karamellerna var slut före skärtorsdag. Ändå handlade jag kilovis.

Grannen och jag fortsätter våra snack-promenader varje morgon kl 8.00. Det är synnerligen trevligt i sig men tyvärr måste jag nämna det otrevliga. Jag kan bara inte hålla tyst om det.

SKRÄP!

Folk slänger skräp och glasflaskor överallt. Man vadar i glasskärvor om morgnarna. Stackars våra fyrbenta vänner som är ute ungefär samtidigt. Riktigt farligt lever dom som inga skor haver.

Nu har jag gjort en liten konstgjord andning på min blogg. Hoppas att den klarar sig tills man kan börja med gympadojor och lättare klädesplagg och tills värmen kommer på riktigt. Då kommer det att bli ljuvligt. Ingen i hela Umeå kommer att skräpa ner mer och solen kommer att för alltid lysa på Grön Eld.