Enkät om tabuämnen

Av , , 4 kommentarer 3

 

Pratade med en bekant häromdagen och kom in på tabubelagda ämnen och laster. Hon fullkomligt älskade bulldeg och kunde lätt äta sex-sju bullar innan de var gräddade om de var färdiga i övrigt med fyllning och allt. Till den bakande makens stora förtret.
–        Men vad fan spelar det för roll om jag äter bullarna på en gång istället för att ta dem tio minuter senare när de är gräddade? tyckte hon.
Och det här provocerade mig en del. Ganska mycket känner jag nu. Men fick mig samtidigt att fundera. Jag gillar också bulldeg och skulle mycket hellre äta dem färdiga men ogräddade.
Men Sofia skulle förmodligen döda mig. För så gör man ju bara inte.
Likadant är det med kaksmet. De flesta barn älskar kaksmet (jag också) men den ska man ge tusan i. Och ändå tycker jag, faktiskt, att en sockerkakssmet, (känner ni hur det vattnas i munnen?) är mycket godare än själva kakan. Men det är liksom inte okej nånstans att göra sig en sats smet och hiva i sig en deciliter istället för att göra kakan färdig och ta en bit.
Likadant är det med efterrätter. Jag fullständigt älskar konserverade persikor. Med glass. Gud så GOTT! Men det är ju liksom inte rumsrent. Nu ska det vara pannacotta gratinerad med myntablad och färska ekologiska jordgubbar, tiramisu eller chokladmousse med tranbär och granatäpplekärnor för att räknas liksom.
När jag var yngling brukade jag ta ett halvt paket vaniljglass, mosa det till det blev som en hårdare mjukglass och sleva i ett par skedar oboy som jag rörde om. Det blev en gudomligt god chokladglass. Men så kan man ju inte göra nu? Eller?
Bekantingen hade en annan last från förr som handlade om röran man använde för att göra drickchoklad. Innan Oboyens tid använde man kakao och för att få en förstklassig dryck kunde man först röra ut den i socker och grädde innan den blandades i mjölken. Hon gillade naturligtvis röran bäst.
Och istället för godis på lördag åt hon ett halvt paket pepparkaksdeg.
Men vilka hemliga sockerlaster har ni? Och vågar ni ge er hän åt dom?
Svara gärna om ni vågar 🙂
 
Okej som de är, eller? 

Vanebildande

Av , , 4 kommentarer 4

 

Var och tränade för första gången på jättelänge i går. Förkylningar och nackproblem har ställt till det och till slut blev det till och med jobbigt att ta sig iväg. Det är fascinerande också hur snabbt man tappar kondition, det gick rätt tungt.
Men det som är bra är att alla de gånger som jag kommit igång att träna och sedan lagt av (och det är mååånga genom åren) har betalat sig. Trots ett långt uppehåll är det mycket lättare att komma igång igen. Jag har skapat mig ett slags vana att komma igång att börja träna. Nu ska jag bara förankra vanan att också träna regelbundet. Igen.  

Inga repriser på livet

Av , , 2 kommentarer 3

Svooschh

Vad var det?
 
Ditt liv
 
Faan
 
Vaddå?
 
Jag som trodde att livet började när dan var slut, eller när skolan var slut, eller när jag fyllde 20, eller när jag fick barn, eller när jag skulle åka utomlands eller när jag fick pension.
 
*

Har stiftat bekantskap med en dvärg i boken jag skriver på. Och det som är så otroligt fascinerande med att skriva är att det lockar fram saker ur det undermedvetna som man inte hade en aning att det fanns där. Så idag sa han plötsligt så här, dvärgen:

”Livet går inte i repris. Inte den här dagen heller.”
Och det träffade mig rätt i magen. Att livet inte går i repris är en väl nött fras. Men att den här dagen inte gör det heller. Eller den här minuten. Det hade aldrig slagit mig så.
Så hur tar du tillvara på den här dagen. Kramar du hustrun och dina barn en extra gång eller ska det få vänta till i morgon?
Bokar du resan som du alltid velat åka på men där tillfället aldrig varit det rätta?
Tackar du kassörskan som alltid är så trevligt eller tänker du att äsch, hon sitter där i morgon också.
”Livet går inte i repris. Inte den här dagen heller.”
Kanske kommer tillfället aldrig igen. 
 
 

Damm och diamanter

Av , , 1 kommentar 3

 

Mitt i när det mesta känna bara bläääh och Jante har övertaget helt och hållet och belåtet hånflinar fram ett ”Vem tror du att du är??? Din genupssättning skiljer sig fullständigt från alla andra som lyckats i livet”, mitt i allt det landar plötsligt ett guldkorn som vänder hela perspektivet.
 
Eller var det en diamant.
 
I fantastiska bloggen Damm och diamanter tar i alla fall bloggerskan upp just skönheten i både vardag och fest och beskriver hur hon hittar små skatter bland tvätthögarna i tvättstugan.
 
Hur hon trivs i motsatserna och känner sig hemma överallt. Sminkad eller i mjukisbyxor.
 
”Att njuta fullt ut, oavsett.
Att fundera över storheten i det lilla.

Det är jag. Yta och djup. Det är så jag vill ha min tillvaro.
Att ta skit och göra det till guld.”

 
 
Och med ens landar allt i den sköna sårbarhet som min coach pratade om i går som faktiskt är en positiv egenskap och som hon så klokt påminde om att jag kanske kan se snart igen.
 
Jag som varit stressad, nedstämd, uppgiven, tyckt att jag inte åstadkommit ett skit och känt mig som en vandrande bluff landar mjukt och varmt – i det som är jag.
 
Plötsligt kan även jag se storheten i det lilla, känna att det är helt okej och faktiskt väldigt väldigt skönt att vara sårbar. Och jag fylls återigen av kärlek till livet, till min familj, alla mina vänner – och till mig själv.
 
Och skit har blivit till guld. Tack vare en fantastisk blogg.
 
 

Hurves

Av , , 4 kommentarer 1

Kallt som bara den idag. Minus 8,6. Fast egentligen är väl inte det så kallt med tanke på att det snart är december.

Hade tänkt mig ut och flugfiska regnbåge en sista gång i helgen då sjön var i alla fall delvis öppen men det sket sig. Hade varit intressant däremot då jag aldrig flugfiskat regnbåge til advent förut.

Nu blir det till att göra som Jesus i stället. Gå på vattnet.

Dra täcket över huvet

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Skitdag idag. Kanske känns skönt för en del som möjligen fått uppfattningen att man är nåt slags ubermensch som bara skrattar åt allt.
Men ibland finns det dagar då man bara vill dra täcket över huvet och låtsas att man inte finns.
Sen trilskades barnen när vi skulle iväg och jag förlorade humöret. Så går man med dåligt samvete halva förmiddan för det också.
Men jag ska inte vara pyrig och ömklig så länge tror jag. Börjar bli rätt less på det redan.
 

Mot toppen

Av , , Bli först att kommentera 4

Det handlar inte om du knockas i golvet. Det handlar om ifall du tar dig upp igen.

Vince Lombardi

 

Ibland kan man bara bli så jävla frustrerad över de mål man sätter i livet som man inte tycks nå. Siktet är inställt ordentligt högt men ser man på livet nu så var det ju inte så här det skulle vara.
Ibland känns det som det inte händer ett skit.
Men så slogs jag av insikten att det är samma sak med mina mål i livet som det är med målen för många av de människor jag jobbar med.
Ibland missar de ett mål nåt grymt. Ibland också flera gånger. Det känns fruktansvärt surt. Men vad man glömmer är vad man faktiskt uppnått på vägen som man aldrig skulle uppnått annars.
Och jag insåg att det är samma sak med mitt liv.
 
 
När jag började kravla mig upp ur dyngan i ett riktigt skitliv för en oherrans massa år sen hade jag till en början inget annat mål än en desperat förhoppning om ett bättre liv. Men allt eftersom jag började må bättre själv sattes målen allt högre.
 
Jag är inte alls där. Än. Det är skitfrusterande i bland men när jag tog samma enkla modell som jag brukar visa andra och lade den på mitt eget liv såg jag väldigt tydligt vad jag faktiskt uppnått som jag aldrig skulle ha kommit till om jag inte siktat högt.
 
Jag är otroligt tacksam för det liv jag har men det fina är att tidslinjen tar inte slut.
Och jag säger som Sir Edmund Hillary när han ilsket skakade näven mot en bild av Mont Everest som han misslyckats med att bestiga.
– Du har besegrat mig en gång men du kommer inte att göra det igen. För du har vuxit allt du kan… men jag fortsätter att växa.
 

Tokbegåvat

Av , , 1 kommentar 2

 

Vet inte om det var för att jag älskar E-types musik eller om det var nåt annat men gårdagskvällens Så mycket bättre var det bästa på länge. Jag tänkte hur i hela världen ska Tomas Ledin, Lena PH och Mikael Wiehe (!) kunna gör nåt av E-types musik som är så jäkla peppande i både text och musik.
Men de lyckades! Och det var så härligt att se Martin Eriksson som ändå haft en jäkligt framgångsrik karriär sitta som ett barn på julafton och bli uppmärksammad av ett gäng ”tokbegåvade människor.”
Grymt bra program med både djup, bra musik och precis som Martin E-type Eriksson sa, tokbegåvade människor. Fan vad mycket vi har att vara stolta över i Sverige!

 

Stjärnor i vardande

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Handboll i Umeå hela dagen med duktiga dottern i går. De har bara tränat sen i höstas och det här var första gången de spelade match men de är roliga att se på och duktiga för åldern och med tanke på att de så nybörjat.
Blev så sugen på mer så jag kollade in andra halvlek Sikeå-Jakobsberg när jag kom hem. Tyvärr blev det ny förlust för unga Sikeågänget som har en tung säsong.
 

 

 

Presentation

Sysselsättning: Coach, journalist

Ålder: Född -60. 1900 Alltså

Bor: Robertsfors

Familj: Fru och tre barn

Utbildning: Ständigt pågående

Dröm: Rik, frisk och lycklig

Intressen: Personlig utveckling, fiske, författande och människor!

Senast sedda film: Har ju sett flera stycken filmer till slut utan att somna på slutet! Senaste Polisskolan 3

Bok på hyllan just nu: Bemästra din inre röst, Blair Singer, Born to run, Christopher McDougal, Valkyriorna, Paulo Coelho

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se