Verklighet vs dikt

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Verkligheten överträffar tyvärr ofta dikten. Och jag märker att jag börjar få allt svårare att se på våldsamma serier eller filmer på teve. Tidigare har jag kunnat tänka att det är ju bara film. Men fler och fler historier från människor som berättar och från böcker om verkliga händelser har gjort att filmerna blir mer och mer obehagliga. ”Batman-massakern” blev liksom droppen. ”Det är bara film” håller inte längre som argument. Hela tiden finns nu tanken på att verklighen ofta är långt värre än filmen. Jag har fler mycket värre exempel i huvudet än massakern på bion i USA. Men jag vill inte sätta dem på pränt.
Idag blir det Ålandsbåt i sol, värme och svaga vindar. Vår verklighet här är alldeles förträfflig precis som den är.
 
 

Ordflöde

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Ibland är det lite jobbigt till och med för mig att vara en funderande människa. Jag brukar annars gilla det. Så här är det: Bloggandet kom av sig på semestern. Och när jag blev sugen på att skriva igen så börjar jag tänka att då kan jag ju bara inte lägga i en bild eller göra nåt slags uppdatering att vi är på semester eller skriva nån filosofisk fundering. Måste jag inte skriva nånting om att, ja nu är jag här igen och bla bla. Men det ville jag inte och så sket jag bara i alltihop.
Tills nu. Ha ha. Och så skrev jag bara rätt ner det som var i huvet.

Fredag den 13

Av , , Bli först att kommentera 5

 

”Otursdagen” kom gick och passerade utan minsta avvikelse på otursskalan. Avslutning på Milan junior camp i Röbäck med åttaåriga dottern. Regn större delen av dagen men en åtminstone delvis solig avslutning. Några ärenden inne i Umeå, middag med Lowcarb-mål, barnbox och glas still barnen, hemfärd, soffhäng och tidig kväll. (För de vuxna, barnen kom i säng seent.)
En totalt odramatisk fredag den 13.
Det hade slagit mig på morgonen däremot att det var otursdagen. Men jag glömde det lika fort. Och tur var väl det. För jag tror att även fredag den 13 hänger samman med attraktionslagen.
 
Att vi helt enkelt drar till oss det vi tänker på.

Beslutsvånda

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Ibland funderar man hur det kommer sig att man faktiskt tagit sig dit man gjort i livet. Att man lyckats genomföra de stora besluten. Byggt hus, gift sig, skaffat barn, satsat på utbildning och en helt annan karriär. Hur kommer det sig att man lyckas bestämma sig för stora saker när man ibland har så svårt att ta tag i de små?
 
Jag menar, i natt låg jag en bra stund och funderade för jag kunde inte bestämma mig om jag skulle vrida mig åt höger eller vänster när jag skulle somna om.
 
 
 
 

Ös i Sikeå

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Fick en oväntad musikupplevelse i går då jag var och gjorde en intervju på Andra Varvet i Sikeå. Plötsligt drog det igång ett riktigt ös med värsta gitarrsolot utanför. Jag trodde att det var nån med en bil som rockade loss på stereon.
        Det är ju Musikcaféet som drar igång, sa intervjupersonen.
Det hade jag helt glömt. Den här gången var det Slabang med grymt duktiga Kung Bore, Åke Svahn och Per Sjöstedt som rockade loss. Så jag diggade en stund efter intervjun.
Musikcaféerna pågår onsdagar och söndagar under sommaren och är både välbesökta och härmed rekommenderade. Program finns här.
 
 

Slabang

Sumpad plånbok

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Sumpade plånboken i går. Trodde först inte att det kunde vara möjligt utan tänkte att den ligger säkert i bilen fast jag sökt ordentligt. Hade gjort en del ärenden inne i Umeå och skulle hämta jäntan på fotbollsskolan i Röbäck. Tänkte att jag lagt plånboken på sätet när jag skulle ut ur P-huset och att den trillat ner mellan nånstans. Sökte en gång när jag kom fram till Röbäcksarenan, hittade den inte men kunde ändå inte förmå mig att tro att den var borta. Sökte en gång till när jag hämtat Lina.
Åkte sen tillbaka till p-huset men där fanns den naturligtvis inte.
När jag sökt igenom bilen ytterligare en gång sen jag kom hem blev jag tvungen att inse att den är borta!
Så det blev att spärra alla kort och beställa nytt körkort. Men om nån hittar en plånbok så lämnar man väl in den till polisen? Eller ringer upp innehavaren?! Eller?

Är det värt det?

Av , , Bli först att kommentera 3

Fick nyhetsbrevet från föreläsaren, författaren och motivationsgurun Olof Röhlander häromdagen. Och det var så bra så jag kopierade bara in det rakt av.

Han ställer:

DEN VIKTIGA FRÅGAN

En ljum kväll i juli för många år sedan tog två av Sveriges mäktigaste kvinnor ett gemensamt beslut. Det handlade om en överenskommelse att låta en särskild fråga få återkomma varje morgon.

Kvinnorna jag talar om är Mona Sahlin och Margot Wallström. Dessa två träffades en kväll över en middag för att samtala om sina respektive roller, vad de varit med om i politiken och om upp- och nedgångar i livet.

De bestämde sig i slutet av den kvällen för att göra en sak innan de gick utanför hemmet varje morgon. De skulle ställa sig framför spegeln och fråga:

"Är det värt det?"

Så länge man svarade Ja på den frågan skulle man gå ut och ha så roligt som möjligt och försöka gå ut och förändra världen. Just för att det var värt det. Trots allt.

Däremot. Den dagen någon skulle märka att man allt mer började tvivla på det där. När man slirar lite på svaret, ja kanske rentav tänker ’Näe, det är inte värt det’, då lovade de varandra att då skulle den personen hoppa av politiken och göra något annat. Detta eftersom livet är kort och för att det finns mycket annat än politik som är värt det.

Frågan ’är det värt det’, fick från och med den kvällen fungera som en ledstjärna för Mona och Margot. En kontrollfråga för varje dag.

En sådan där rak fråga, en handen-på-hjärtat-fråga, den kan upprätthålla även ett skakigt korthus. Bara det är värt det kan man ta sig i kragen en dag till. Slå på leendet ännu en gång och gå ut och vara fantastisk. Hitta kraften och fånga upp ljusglimtarna.

Så länge det är värt det kan man ge sig upp i den krispiga morgontimman och få saker gjorda igen, brygga det där kaffet med omsorg igen, intressera sig för omvärlden igen, delta igen.

Vi har även nu sommar. Det är juli 2012. Kanske har du en stundande semester, eller är mitt i den, vad vet jag. Kanske är ditt liv i balans. Kanske är det kaos. Måhända får du möjlighet att skapa lite tid för återhämtning, reflektion, men också fundera på vad som ska vara ditt styrdokument i livet.

Du kanske också behöver den där kompassen som Mona och Margot bestämde sig för den där kvällen. Ställa sig framför spegeln och fråga sig den viktiga frågan varje morgon inför det som stundar:

"Är det värt det?"

Det är väl en alldeles lysande start på en dag. Svarar du Ja, kör på. Svarar du Nej, fundera på att göra en förändring. Det finns så oerhört mycket annat som är värt det om det du gör eller har nu inte är det. Livet är kort. Gör det värt det.

 

Osmart joggare

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Jag har en kanske inte helt självbevarelsedriftmsässigt så vidare värst smart attityd när jag är ute och springer. Bilisterna beter sig ju minst sagt olika. En del håller ut bra och saktar ner om de får möta så att de slipper passera en just då.
Andra skiter fullständigt i att det är en oskyddad snubbe vid sidan av vägkanten och blåser förbi så att man lätt skulle kunna dunka till i backspegeln om man sträckte ut handen.
Mitt inte alltför genomtänkta beteende består i att jag belönar de bilister som håller ut och saktar ner genom att hålla ut själv så långt det går.
De blinda fartdårarna ger jag igen på genom att hålla mig på asfaltkanten. Jag har till och med funderat ibland på att vingla till just före mötet bara för att jävlas.
Visst är det korkat?
Och nu har jag dessutom ”outat” det här så det kanske kommer nån bilist som läst bloggen som tycker det är lika bra att köra över idioten med en gång.
Fast jag kanske blir klokare och mindre tvärsöver nu när jag satt det på pränt.

Bästa vännen

Av , , Bli först att kommentera 2

 

 

Läser Owe Wikströms intressanta bok Ikonen i fickan där han reflekterar över människors resor, både yttre och inre. En sak han tar upp i boken är skillnaden på en bekant och en nära vän. Vad som avhandlas när man träffas. Med bekantingen så handlar det om vad som hänt sen sist. Jaha, du har varit dit och gjort det och det och så vidare. Med en nära vän blir anslaget ett helt annat. Frågan blir direkt Hur är det? Och samtalet kommer att handla om det som är här och nu.
Det här blev slående häromdagen när jag ringde min bästa vän som jag inte varken hört från eller hört av mig till på en tid. Med en riktigt nära vän finns inga som helst barriärer eller hinder av osäkerhet var man har varandra utan tilliten och förtroendet är omedelbart. Och det är så ofattbart härligt.
Har du fem riktiga vänner så är du rik sa en gång flugfiskaren och författaren Gunnar Westrin till mig.
Jag vill ta det ett steg längre och säga att varje riktig vän som en människa har förmånen att få ha är en gudagåva att vara oändligt tacksam över.