Imponerad

Har ni tänkt på hur ofta det skrivs om människor som med någon slags överväxel glider genom livet.

De hinner allt, karriär, stor familj, medlem i ett antal föreningar i vilka de är styrelseordf i minst en, på fritiden är dom tränare i nått av barnens fotbollslag, klassföräldrar, går silversmideskurs, målar lite tavlor när andan faller på, politiskt aktiv, har minst 5 barn varav alla har minst 3 aktiviteter i veckan och som de självklart skjutsar till och från och med stort intresse engagerar sig i (för, -Bakom varje stor idrottsman finns en stöttande förälder), kan spela minst ett instrument, äter bara nyttig och väl sammansatta måltider, har en underbar trädgård, dessutom håller de ju sig själva i trimm med någon underlig sport, typ kickboxing eller nått, mm mm mm…

Helt otroliga alltså!

Jag blir superimponerad och funderar på hur de klarar av allt.
Hur är dom skapta?

Men jag blir också lite fundersam.

Visst är det ju kul att dessa supermänniskor lyfts fram och att de får lite kredd för det dom gör.
Risken är ju att vi ’vanliga’ drabbas av prestationsångest.

I dagens samhälle med utbrändhet och massor med människor som går rakt in i väggen så kanske det hellre skulle skrivas om vanliga människor som:

när de kommer hem från jobbet inte orkar just mer än lägga sig på sofflocket,
kan tänka sig softa framför tv:n flera kvällar i veckan,
gillar att sova länge på helgerna,
skickar barnen på träningen utan att följa med varje gång,
tycker det är jobbigt med barnkalas,
öppnar godispåsen när barnen lagt sig,
vågar säga nej när de vill det,
ibland tänker på sig själv i första hand,
varför städa när man hellre kan sitta i röran och umgås,
råkar servera korv och makaroner två ggr samma vecka
mm mm

Tycker inte vi ska glömma att lyfta fram alla dessa sköna människor som har insett, eller aldrig i sitt liv skulle få för sig att stressa och som inte har en aning om vad måste är.

Igår fyllde jag år, inte jämnt men ändå. Brukar läsa bl a vk:s artiklar om människor som fyller 30-40-50 osv.
Blir nästan förbannad på hur duktiga alla är. Kan de verkligen vara så duktiga?

Nästa gång tror jag att jag ska försöka sammanfatta mitt liv ’so far’.

Ska bli kul att redogöra om inte annat för mig själv.

(Vid 37-års ålder började Maria att blogga,
-Mycket bra sätt att ventilera sin tankar och funderingar,
tycker Maria som redan i unga år hade åsikter om allt och alla…)