Drar mig till minnes…

Av , , 4 kommentarer 3

Barnen på gatan har en favorit lek just nu som heter "Bollen-i-burken". "Bollen-i-burken" påminner starkt om "Kurragömma med dunk" och reglerna är inte alls svåra att förstå. Men vips ritar de upp en spelplan på vägen och så ska de spela "Ruta". "Ruta" verkar vara en riktigt rolig lek där inga vuxna kan delta (vilket är ganska skönt) för vi förstår inte reglerna. Jag har i a f aldrig sett någon vuxen spela. Själv har jag försökt vid något tillfälle men gett upp när jag insett att jag bara irriterar de andra spelarna och mest gett upphov till högljudda suckar och ett regn, av mer eller mindre (o)skrivna regler, står som spön i backen runt omkring mig. Men "Ruta" verkar vara ett etablerat spel då det på nästan varje skolgård finns en förtryckt ruta.

Tänkte nedan nämna ett antal lekar vi brukade fylla dagarna och kvällarna med. Säkert var reglerna många gånger otydliga för vuxna men för oss solklara.

  • Land och Rike
  • Kurragömma i olika varianter
  • Vattenkrig
  • Röda/Vita Rosen
  • Sandslottstävling
  • Hopprep/Twist
  • Fattiga barn

Land och rike gick ut på någon slags Karl XII retorik. Lägga så mycket land som möjligt under sig och tillslut stå som enväldig härskare över världen. Detta gjordes med hjälp av en liten pinne som först kastades och sen användes för att markera landvinningen när en ny gränslinje skulle dras. Leken startade med orden, -Jag invarderar XXX-land.

Kurragömma är en spännande lek, i alla fall, för de som gömmer sig. Det bästa var nog när man lyckades "fri-dunka" hela klabbet. Man blev en hjälte och var en riktigt klurig supergömmerska. Gillade skarpt "Mörker kurragömma" då vi även fick använda ficklampor.

Vattenkrig är ju en riktig sommarlek. På "min" tid fanns inga stora "Bazookas". Och små vattenpistoler var bara blaj. Nä, de stora vita Yes-flaskorna var bäst om man inte fick tag på någon "ko-spruta" från lagårn. Vi hade säkert regler men de har jag glömt.

Röda/Vita rosen minns jag också att vi lekte. Vi var många barn i vårt kvarter så det var inga problem att få ihop lag. Minns att jag tyckte det var lite läskigt när någon inte ville lämna ifrån sig en ledtråd om var snusmumriken befann sig, och då blev utsatt för diverse tortyr. Vad sägs om att bli fastbunden i ett träd och få nyponpulver innanför kragen eller en brännässla framför näsan. Hu… Men jag tror att det fanns en outtalad överenskommelse att "små" barn inte fick utsättas för detta.

Sandslottstävlingen kunde innebära att hela den inramade lekplatsen som bestod av sand blev helt uppgrävd. Inga problem med igenväxta sandlådor på den tiden inte. Kreativiteten flödade men hur en vinnare utsågs har jag inget minne av. Säkert fanns det vissa kriterier som skulle uppfyllas där också.

Twist och hopprep kunde utvecklas hur långt som helst. I twist fanns de mest märkliga kombinationer som skulle utföras i rätt ordning samtidigt som man hoppade i rätt takt. Minns också att man ökade svårighetsgraden genom att höja och höja snodden. I långhopprep fanns också kombinationer som skulle följas. Alla var specialister och det gick inte att fuska. Man hoppade ibland in kovägen och ibland hade vi dubbla hopprep som snoddes åt olika håll. Enkelhopprep var ju en mer individuell syssla men även där gick det att utvecklas. Dubbelslag, fram och baklänges, i kors mm för att inte glömma "Lillan kom in"

Men mest av allt lekte vi nog "Fattiga barn". Då skulle man inte vara så många. Helst två men tre kunde också funka. Det fanns ett fantastiskt stort klätterträd i skogskanten. Trädet hade flera stammar och i mitten kunde man bo. Hålor under rötterna fick vara spis och skafferi. Vissa grenar var "sovgrenar". Gräs och kottar serverades tillsammans med geggamoja och surablad. Grunden till leken var att vi blivit övergivna och måste försöka klara oss själva. Varför vi blivit övergivna framgick nog sällan. En bra lek som kunde sträcka sig över en lååång tidsperiod. Katastrofen inträffade när Kust Artilleriet, KA 5, flyttade gränsen till sitt övningsområde och "klätterträdet" hamnade innanför stängslet!

Säkert var diskussionerna långa ibland om hur reglerna verkligen var och gissar att de kunde skilja en hel del mellan olika kvarter. Kom man som utomstående fick man nog rätta sig efter de regler som fanns om man inte kunde argumentera för sin ställning och få ett flertal med sig. Det bildades läger förstås och några gick hem eller hittade på något helt annat. Men kvällen efter kunde allt vara glömt och den eventuella nya regeln fanns med och accepterades för alla ville ju vara med i gänget. Eller så var helt enkelt den nya regeln bortglömd och allt flöt på som vanligt.

Hm, politik på grundnivå?

 

4 kommentarer

Kataloger

Av , , 1 kommentar 6

Det har kommit till min kännedom att en del av den manliga befolkningen känner sig krafigt förbisedda eller, som jag skulle tolka det, avundsjuka på oss kvinnor. Många män höjer säkert på ögonbrynen nu och undrar vad i friden vi kvinnor skulle ha för förmåner som dessa män suktar efter. För förutom (läs ej vidare om du är känslig) att de flesta män säkert kan se fördelar med ett par egna bröst att klämma på när andan faller på, så finns det väl inget som är bra med att vara kvinna???

Men si, det finns det tydligen visst. De anser nämligen att vi kvinnor är kraftigt förfördelade när det gäller gåvor. Ja och inte vilka gåvor som helst utan dem man får genom en prenumeration eller som skickas med en katalog som är adresserad till oss kvinnor.

När jag hörde talas om denna för mig helt okända diskriminering började självklart tankarna snurra. Kan detta vara sant? Och självklart är det ju inte så. Visst har det hänt att mamma slängt till mig en linneduk mellan varven då alla tidningar hon prenumererat på har fått dille på linnedukar. Men jag menar, en duk är väl lika fin för en man att äta på. Det är ju inte så att Jonas och våra manliga vänner och släktingar måste sitta vid ett annat bord när vi dukat fint.

Ibland följer det med en liten roman under plasten till en tidning men det gäller nog lika ofta de tidningar som riktar sig till män. Däremot brukar den manliga gåvoboken vara utav en mer dokumentär art, typ Hitler eller flygplan eller Snickra-din-egen-garage-bänk", än den kvinnliga som oftast är en liten söt roman.

Några gånger har det hänt att jag gått med i en bokklubb bara för det tjusiga resväskesetets skull. Men väskorna används lika ofta av Jonas fast han får kanske ta den med trasigast dragkedja. Inte för att jag vill vara elak utan av rent praktiska skäl förstås. Hans väska innehåller kanske hälften så mycket kläder och behöver således bara öppnas hälften så många gånger vilket i sin tur innebär att han bara behöver bli irriterad hälften så många gånger som vad jag skulle behöva bli. Dessutom blir han inte irriterad lika ofta som jag vilket alltså innebär att irritationsmomentet nästan elimineras om han tar den trasiga-dragkedje-väskan. Men trots detta har han ju dragit fördel av den så kallade kvinnogåvan.

Jag tror helt enkelt att marknadsföringsfolket är ena kluriga rackare. De vet att en man inte skulle lockas av en duk eller en flashig väska men att de genom sina kvinnliga bekanta ändå kommer att ta del av både gåvan och Amelias "Våga-fråga-spalt". 

Erbjudanden som att, "Du får ett påslakanset om du handlar ur Ellos katalog inom 5 dagar", kan ju även männen dra fördel av. Däremot kan jag förstå att killarna blir sura när katalogen är uppdelad i 75% damkläder, 20% barnkläder och ynka 5% riktar sig till den manliga befolkningen.

Själv är jag inte så mycket för skvallerblaskor eller veckotidningar och missar då så klart en massa prylar som det anses att vi kvinnor har behov av. Och förutom resväskorna så kan jag bara komma på två saker till som varit till nytta en längre tid hos oss. En träningsjacka och en liten "väderstation" som förutom att tala om temperaturen även har en barometisk funktion. En sol-för sol, ett moln-för mulet, regndroppar-för regn :)

Åsså linnedukarna förstås!

 

1 kommentar

Om jag bara visste….

Av , , Bli först att kommentera 5

….vart jag ska lägga min röst nästa Söndag. På något konstigt vis verkar alla vilja samma sak fast på olika sätt. Alla vill ha bättre vård, omsorg och skola. Där är partierna rörande överens. Hur det ska gå till verkar det däremot finnas en massa olika åsikter om. Och hur tusan ska jag veta att jag inte väljer fel åsikt. I förlängningen ska ju bättre vård, omsorg och skola leda till något ännu bättre. En standard höjning sett utifrån svenska ögon.

Men allt kostar pengar. Pengar kommer in på olika sätt, framför allt genom produktion och försäljning, av något slag. Det måste komma in "nya" pengar för att en förbättring ska ske annars handlar det nog mest om prioriteringar. Ni vet det där lilla extra som gör att en standardhöjning är genomförbar för alla.

Har vi begränsat med pengar kanske familjen åker runt i en skruttig bil men väljer att köpa god mat. Eller så har de en ny bil men äter nudlar varje dag. Får någon ett bättre jobb eller en löneförhöjning kan familjen både ha en fin bil och äta oxfilé.

Jag är alltså mest intresserad över hur Sverige ska få mer kapital att röra sig med. Hm, vilket parti vill prioritera sökandet efter olja? Nä men, hur tänkte jag nu? Olja är ju inte alls bra, men ger mycket pengar! Okay vilket parti vill satsa på förnyelsebar energi? Ser framför mig hur Sverige så småningom räddar världen och hur bra vi alla kommer att få det då utlänska pengar ramlar in i stadskassan. Hur dom ramlar in kan ju styras genom statliga bolag/instutioner eller genom skatter. Sen är det bara att vräka kosingen på vård, omsorg och skola. Om det inte ska privatiseras förstås. Då får någon privat sälja utbildningen/vården till oss och eftersom vi då betalar lägre skatt har vi råd med det ändå eller….?

Var går gränsen då? När kan vi tycka att nu har vi en bra skola? Är det när vi sett till att alla elever har MVG i alla ämnen eller? När är vården på topp?

Hur ser det perfekta samhället ut? Alla har lika eller kan det vara så att det måste finnas mål att sträva efter? Vilket ansvar har vi som människor?

Hur ska vi få det bättre? Har vi det inte förjävligt bra i Sverige?  Från uland till iland på 100 år och det självklart på grund av människornas gemensamma strävan efter ett mer solidariskt samhälle.

Det vi framför allt måste sträva efter nu är väl att inte falla tillbaka 100 år inte ens 50!

 

 

 

 

Bli först att kommentera

Buss

Av , , Bli först att kommentera 5

När går bussen?

Hur går bussen?

Tar vi oss ända fram eller måste vi byta?

Hur betalar man?

Ja för er som åker ofta kanske det här låter som en baggis. Men då ska ni ha i åtanke att vi bor utanför stan, har en feltryckt busstidtabell (vilket vi förstås inte hade en aning om), aldrig brukar åka buss, hade lite knappt om tid och inget utrymme för strul och således kände oss något osäkra på hur det hela skulle sluta.

I den feltryckta tidtabellen stod att läsa, Ej kontant betalning men gärna bankkkort!

Ok, inga problem. Men, enligt Sanna som åker buss flera ggr i veckan kan man inte betala med bankkort.

Hur fariken gör man då? Måste jag kanske ta bilen in till stan för att köpa bussbiljett i närmsta pressbyrå? Här ligger en hund begraven, tänkte jag och garderade mig med både kontanter och VISA-kort. Hoppades att Plan B, kapa bussen, inte skulle behöva sättas i bruk. Vi hade även en Plan D, springa hem och ta Passan, vilket inte var önskvärt då vi gärna ville ta ett glas vin eller två vid middagen senare på kvällen.

I den feltryckta busstidtabellen stod klart och tydligt att bussen skulle ta oss hela vägen till Universitetet! Toppen! Men den trevlige busschauffören tittade oförstående på oss när vi frågade om vi klev på rätt buss eftersom det fanns två att välja på. Han letade fram tidtabellen då jag bestämt hävdade att där fanns en tur som skulle ta oss hela vägen. En observant medresenär upplyste oss lite försynt att "Tryck-Fels-Nisse" varit farten. Alla datum i tabellen är fel och "vår" busstur gick bara under sommaren.

Det hela löste sig fint ändå. Vi fick betala med kontanter, den snälla medresenären tipsade om att vi, inne i stan, kunde byta till Holmsundsbussen som tar vägen förbi Universitetet, Chauffören ringde och kollade om vår biljett var en övergångsbiljett, dessutom kändes det som om han gasade på lite extra så vi skulle hinna med nästa buss, vilket vi gjorde. Vi hade t o m 3 minuter till godo när vi äntligen var framme :)

Och det där med med att inte kunna betala med bankkort gällde visst bara typ, Maestro, vilket det flesta ungdomar i Sannas ålder har.

Nu har vi rekat och kommer säkert utnyttja bussen fler ggr. Men håll med om att vi hade en trixig morgon :)

 

Bli först att kommentera

Jaha…

Av , , 2 kommentarer 5

…då kan man kalla sig student då. Första dagen idag. Vi var drygt 30 st som samlades i klassrum A305 för upprop. Jag hade min röda klänning med vita små blommor på som mamma sytt, vita knästrumpor och sandaler. Till det min nya skolväska i blått plastläder med röda fickor…..eh, oj, nu blandade jag visst ihop det lite med när jag började ettan på Brännaskolan i Härnösand. Nä, jag hade mina vanliga kläder förstås men en ny skolväska och nya fina pennor. Pennorna hade jag kunnat skippa för det första vi fick när vi slagit oss ner var två pennor. 

Lite spännande var det förstås i morse och stressigt blev det när tidsoptimisten som vanligt insåg att klockan tickade alldeles för fort. A ringde för att kolla att jag inte glömt var vi skulle i dag och att hon skulle dyka upp om 30 min. Shit, jag som nyss klivit ur duschen! Fläktade runt, hann få på mig lite kläder, svepa i mig en kopp kaffe och en macka, packa skolväskan, kleta på mig lite mascara, precis slå av hårtorken innan A stod i dörren. -Är du inte klar, utbrast hon. (Vilket jag förmodar att hon redan hade misstänkt att jag inte skulle vara) Slängde en snabb blick på klockan och kunde kontra med att hon minsann var 4 min tidig.

Hur som helst var vi ute i god tid och det var tur det. När vi kom fram till universitetet fick vi fullt sjå med att försöka ta oss in på parkeringen. Det fanns inga infarter längre. En lååång gatsten löpte längs hela Gösta Skoglundsväg. A som har en Subaru med 4-hjulsdrift stämplade gasen i botten och vips hade vi forcerat alla hinder…. Eller, tillslut hittade vi en infart och efter att tagit hjälp av en liten cykelväg befann vi oss inne på parkeringen.

Under dagen blev vi proppade med information, fick en guidad tur till Universum dit man kan ta sig torrskod genom inglasade övergångar. Där slog vi alla till på dagenslunch. 72 kr kostade den och vi konstaterade att fortsättningsvis ställer vi oss i microvågsungskön utanför klassrummet och tar bara till Universum i nödfall eller om vi vill lyxa till det nångång.

Efter lunchen var vi ihoptotade två och två. Vi skulle intervjua varandra för att senare kunna presentera partnern inför klassen. Ett led i att lära känna varandra förstås. Vädret var strålande och vi fick som jag leende hade skämtat med A om på morgonen, sitta ute på gräset nedanför SLU. Ganska bra påhitt faktiskt, att få presentera någon annan. Kände mig inte alls lika nervös och darrig på rösten.

I övrigt rådde en lugn och avslappnad stämning. Ingen läxa första dagen och i morgon ska vi visst syssla med Gruppdynamik.

Ha det gott, nu ska jag försöka få bort en sån där osynlig sticka under foten för att kunna ge mig ut på en liten runda.

 

2 kommentarer