In i dimman…

Av , , Bli först att kommentera 6

Känner mig nästan lika knäckt som man kan göra på nyårsdagen. Och därför är det extra passande med backhoppning på tv. Dimmigt och eländigt verkar det dessutom vara i Oslo.

Lagom fartfylld sport som är lätt att hänga med i och där det inte gör något om man somnar till. Ja alltså, om hopparna somnar till kan det ju gå riktigt illa. Men om jag slår igen mina blå, gör inte så mycket. Värre är det om jag skulle missa Anjas säl eller Ferrys segerskutt eller kanske Kallas svordomar när hon drattar på rumpan och ännu värre om hon åker i kapp och ändå vinner. Sådant vill man inte missa.

Varför är jag så knäckt då? Ja det undrar jag också??? Hela veckan har varit tung på något sätt. Kan inte skylla på att jag ansträngt mig fysiskt det minsta men att koncentrera mig på ett annat språk har varit tufft.

Både att prata och att skriva. Lustigt hur hjärnan ställer om sig. Allt försöker den helt plötsligt översätta till engelska. Tror t o m den försökt få mig att drömma på engelska. Men det har den inte klarat särskilt bra. Jag har sovit uruselt hela veckan.

Är ändå impad över hur mycket vi lärt oss på två veckor. Det kändes bra efter tentan och det skulle firas med lite bakelser. Vi var ett helt gäng som drog till Ålidhemscentrum för ett besök i deras café. Och tänk vad glad jag blev när jag såg att det är fina ”Finas” som har en filial där. Det är ju bara Finas som kan göra riktigt smarriga hallonbakelser. Men vips föll jag för grupptrycket. Alla andra skulle äta lunch istället. Då kunde ju inte jag sitta och glufsa hallonbakelse. Tänkte att jag köper med mig hem. Men efter en riktigt god västerbottensostpaj med massor av sallad var jag så mätt att jag inte ens orkade tänka på hallonbakelser.

Men nu, några timmar senare hade det varit gott. Men vet ni vad? Jonas har köpt hem gofika! Så först in i dimman sen kaffe och bulle J

 

 

Bli först att kommentera

Buisness English

Av , , 2 kommentarer 7

Studierna fortsätter. Är nu inne i en tvåveckors kurs in Business English.

Efter några dagars engelskundervisning förväntas jag kunna skriva affärsrapporter, framföra rollspel och hålla liv i en debatt. Dessutom tycks det som att jag ska förstå 50 ord som *intangible assets eller ännu värre, den engelska beskrivningen av orden. *Assets having no physical existence but which can be licenced and sold to others.

Helt plötsligt känns det som att jag inte kan någonting.

 

Efter en del kluriga övningar blev jag ändå glad då jag såg att vi äntligen skulle få ägna oss åt de små prepositionerna, at, on, in, by osv… En baggis! Men vad tusan, heter det: in the corner eller at the corner? Nä inte då, on the corner skulle det ju vara. Och så fortsatte det.

 

Vi fick även en övning om False friends. Typ att ränta inte heter rent på engelska. Alltså helt enkelt försöka undvika svengelska. Meningar som -Do you feel again me… eller -Are you holding with me… är alltså inte att föredra om du vill göra dig förstådd på den lilla gröna ön.

 

Jag brukar inte ha några problem med att ställa frågor eller begära bekräftelse på att jag förstått eller försöka presentera en simpel sammanfattning när föreläsaren snurrat in sig i fantastiskt krångliga förklaringar.

Men i detta ämne känner jag mig som en liten första kladdare. Är livrädd att få frågan, tittar åt alla håll utom framåt. Struntar i att jag inte förstår vad han där framme pratar om. Och inte ett ord svenska tycks han vilja förstå heller. Mycket frustrerande.

 

Trots detta är det ändå ganska kul. Tror vi alla känner lika men uttrycker det på olika sätt. En del lägger sig till med en cool stil, en del uttalar klart och tydligt att de inte kan ett ord engelska, en del kan inte men försöker så gott det går, en del håller på att kräkas av nervositet och en del gör som jag, låssas kunna och hoppas få de rätta frågorna.

 

Första dagen blev jag flyttad från första raden till den längst bak. Inte vet jag varför men ganska lugnt och skönt var det där bak. Blev som bortglömd där nere. Men nackdelen var att jag inte såg ett dyft av vad som stod på tavlan. Så igår smög jag tillbaka till min plats längst fram. Vips upptäckte vår lärare Brian att jag fanns. Hade tur ändå och lyckades svara något så när rätt på de frågor jag fick.

 

Sometimes I wonder what he thinks of us….a bunch of women how gets lost in translation and are trying to find their way back whit Google (an intangible asset)

 

 

 

 

2 kommentarer

Praktikplats!

Av , , 2 kommentarer 7

Praktikplats, ett fantastiskt tillfälle att lära sig ett yrke. Och ett fantastiskt tillfälle för arbetsgivaren att matcha in en kompetent person i sin organisation som de sedan kan forma inom ramen för sin kultur och arbetsstruktur.

Visst låter det som en perfekt kombination? Synd bara att ingen verkar förstå det förutom jag då.

Och tänk vad de missar när de meddelar att mig de tyvär inte har möjlighet att ta emot  en praktikant. Tänk vad jag skulle tillföra dem mycket. Jag som är så bra. 

Okay då, jag förstår att man inte kan säga att man bara är bra utan att precisera sig närmare. Därför har jag knapprat ihop ett CV och ett personligt brev som jag skickar till höger och vänster.

Inte för stelt och inte för tramsigt. Vad är det dom vill ha? Förmodligen vet de inte det eftersom de inte förstått att de har ett behov av mig. Det känns lite som att söka ett jobb som inte finns. Hur ska jag få dem att förstå att jag inte kommer att vara till belastning utan en fantastisk tillgång.

Se bara vilka arbetsuppgifter de skulle kunna ge mig.

·        Kontering och bokföring i bokföringsprogram,

·        Löner

·        Fakturering

·        Avstämningar

·        Enklare bokslut

·        Skatte- och momsredovisning

·        Betalningar samt övriga kontorssysslor som kan förekomma.

Förstå vad jag skulle kunna underlätta. Om jag bara fick chansen att visa vad jag går för. De behöver ju inte få veta att jag är värdelös på att baka eller inte kan backa med ett släp. Rakt fram går hur bra som helst men när jag ska backa får jag ta om och ta om. Har t o m gett upp ibland. Och när det gäller bakningen så kan det sluta hur som helst.

Men att jag gillar utmaningar och är inte rädd för att prova, har lätt att smälta in i en grupp, gärna ansvarar för egna uppgifter och är bra på att jobba, kan ju vara bra att veta.

Att jag dessutom är en trevlig prick som inte har långt till skratt kan väl inte vara någon nackdel heller.

 

2 kommentarer