Den här oljekannan har via min mor hamnat hos mig. Morfar Valle har med spretig handstil ingraverat sitt namn i botten och eftersom han efter att ha börjat med trafikbilsrörelse 1921 (med en brun Alfa Romeo inköpt i Stockholm) och strax därefter startade sin verkstadsrörelse kan den underbart vackert designade oljekannan vara framtagen för snart 100 år sedan. Nog har jag sett varianter på små oljekannor tidigare, men den här tar designpriset. Pipen är dessutom räfflad och har en gles och mycket behaglig gängstigning. Synd bara att tiden runnit förbi många av dessa gamla skönheter, jag tror t.o.m. dagens symaskiner är smörjningsfria. Den platsar dock bra på hyllan bland andra mer moderna rariteter.
Förklaringen till att alla bilfronter verkar vara stöpta i samma form måste vara den internationaliserade designutbildningen. I takt med att världen krymper via internet, snabba transporter samt utbredningen av det imperialistiska engelska språket krymper även vårt formspråk. Allmänt rådande trender vad gäller funktion och ekonomi bestämmer hur bilar ska se ut och det är väl i bilindustrin som i alla andra verksamheter räknenissarnas ord som i slutändan väger tyngre än eventuella uppstickare bland formgivarna.
Suck!
Två dammsugare som ger ganska lika ut. De hundra åren av – i huvudsak manligt – knivskarpt utvecklingsarbete har tydligen enbart handlat om att hänga med i rådande designtrender. Funktionsmässigt står dammsugaren nämligen och stampar på samma fläck, och kommer förmodligen att göra det även under kommande århundraden. Såvida inte…
I den här bortglömda slåttermaskinen kan man utläsa dess samtids (1940-talet?) syn på industridesign. Apparaten skulle på den tiden framförallt vara hållbar och fungera så länge som möjligt, helst av flera generationer odlare. Men inte nog med det, den skulle även konstrueras med ändamålsenliga och även vackra detaljer.
Inget av dessa två kriterier verkar finnas med i dagens industridesign. På 2000-talet är det gällande trend som styr produktutvecklingen. Vi byter ut snart sagt alla prestigeprylar när de nya årsmodellerna äntligen! anländer. Hållbarheten behöver därför aldrig vara en issue för dagens designers utan all fokus kan läggas på utseendet. Därför har även ordet design fått en ny innebörd. I detta ord inryms även användbarhet och tyvärr har den detaljen överlåts till tekniker. Och som alla numera vet har dagens tekniker en tendens att överarbeta funktionerna på bekostnad av användbarheten. Tänk bara på den mest använda teknikprylen i våra hem – TV-apparaten. Att göra en kanalsökning och sedan återställa TVn till de inställningar man tidigare haft kan göra vilken +40-åring som helst komplett galen. För att inte tala om +60-åringarna, de får i många fall vända sig till en hantverkare i apparatbranschen för att ställa in TVn.
I mitt gebit, trycksaksframställning, råder numera samma förhållande. Här har designen tillåtits trycka undan läsberhet och förståelse. Prio ligger på nyskapande, om det sedan går att läsa och förstå text och bild är upp till betraktaren. Ack ja!
Förhoppningsvis är den tid vi nu lever i enbart en historisk parentes. Tänk bara när en halv miljard kineser ska byta upp sig varje år med ny TV, kraftfullare dator, några omgångar mobiltelefoner osv. Skulle tro att berget med miljötveksamt avfall blir i storleksordningen Bergsjöberget – varje år!
Gomorron!
Bakgrund: Arbetat som typograf sedan 1968. Började på de två ortstidningarna i Umeå och efter denna sejour på drygt tio år har det blivit jobb både på reklambyrå och i egna enmansföretag. Avslutade min yrkeskarriär på Umeå universitets reklambyrå Print & Media.
.jpg)
Senaste kommentarerna