Etikett: present

Drönare styrde drönaren

Av , , 2 kommentarer 8

Det var som den tänkte ”Nu när gubben är ensam tar jag chansen och drar”. Och i ett huj drog min nya ”drönare” iväg mot himlen i en fart som jag inte hade kunnat ana att den var mäktig. Sen dess har ingen sett den. En av de roligaste födelsedagspresenter jag någonsin fått, en radiostyrd Hubsan X4 Quadrocopter skulle nämligen provköras igår på min 66-årsdag. Batteriet var dock inte fulladdat varför vi fick avbryta premiärtestet, ta in ”drönaren” och UBS-ladda den från datorn. Mina två gratulerande söner ägnade laddningstiden till att studera manualen medan jag satt och stirrade på laddlampan. Jag är nämligen en Mogen Man som aldrig haft något till övers för dessa fladdriga manualer som dessutom oftast är på utrikiska. När laddlampan slocknat satte jag därför ögonblickligen i batteriet och begav mig till en nyslagen åker för att fortsätta testkörningen. Tyvärr hann ingen av de pålästa familjemedlemmarna fram innan jag styrt upp startreglaget till maxfart vilket medförde att ”drönaren” lyfte, lyfte och lyfte allt högre mot den molnfria himlen för att till sist försvinna. Solen hade dessutom oskicket att bistå rymmaren med att skicka sina bländande strålar rakt in i mina ögon. Gratulanterna hann inte ens fram till den långnäste jubilaren innan allt var över. Skallgång anordnades men blev tyvärr resultatlös. En tröst i bedrövelsen var att när jag beklagade mitt pinsamma agerande fick jag till svar att ”det hade väl varit betydligt mer pinsamt om jag eller brorsan hade suttit vid spakarna när den försvann”. En god tanke…

”En äkta böll”

Av , , Bli först att kommentera 11

har blivit ett talesätt här i huset. Uttrycket härstammar från 1930-talet och kom till när en flicka i byn fått en present från en släkting i Amerika. Det var ett halsband och flickan ville förstås ha det på sig i skolan för att imponera på sina klasskamrater. Men ack så fel det blev. Avundsjuka klasskamrater började omedelbart att reta henne för halsbandet som bestod av en kula i en silverlänk. Flickan tog mycket illa vid sig av detta och till slut kunde hon inte hålla tillbaka sina tårar utan skrek storgråtande till sina missunnsamma klasskamrater: "Mamma ha’ sagt att hä’ ä’ en äkta böll!"*
Gomorron!

*Mamma har sagt att det är en äkta boll!

Troll i presenten

Av , , Bli först att kommentera 7

På lördag fyller vår dotters yngsta barn år och igår skulle vi traditionsenligt skicka födelsedagspresenten i ett kuvert. Tyvärr var lagret av grattiskort här hemma tömt så vi tog oss en tur med bilen för att skaffa ett passande kort för en liten dam. Slutligen hamnade vi i Umeå och hittade så småningom ett sådant med ett underbart motiv i ett medföljande kuvert. Meningen var att vi skulle lägga det på brevlådan i stan för att vara säkra på att flickan skulle få det före familjens avresa till Turkiet på onsdag. Problemet var bara att vi inte hade den exakta adressen med oss. Vi ville heller inte ringa och därmed meddela att vi skulle gratta eftersom vi inte var säkra på att hon skulle hinna få presenten före avresan. Väl hemma var det för sent för att posta ett brev utan vi bestämde att jag skulle ta med mig kuvertet till Nordmaling och posta det i en mer centralt belägen låda. Eftersom jag skulle vara i Nordmaling redan 07.50 fick jag väcka Britta och be henne skriva på kortet eftersom min handstil inte duger för dylika ändamål. Hon satte sig yrvaken vid köksbordet och efter en stund ropade hon glatt "Kom och skriv Farfar du också".
– Nej, svarade jag, det blir nog Morfar eftersom jag är hennes morfar.
– Skit också, jag skrev Farmor, väste Britta och eftersom hon redan skrivit flickans namn på kortet var det nu helkört. I hastigheten kom ordet farmor upp och anledningen är naturligtvis att vi har titulerats farmor och farfar nästan varje helg på senare tid. Sonen har nämligen en stuga här i Brattsbacka och hälsar tillsammans med sina barn på betydligt oftare än vår dotter som bor i södra Sverige.
Plan B blev att jag skulle försöka få tag på ett kort i Nordmaling och ändå hinna få iväg det med avgående morgonpost. Jag hoppades att det enda öppna inköpsstället Statoil skulle ha ett ställ med panikkort varför jag åkte dit och tittade mig omkring i butiken. Hittade inget utan frågade expediten som glatt rundade disken för att visa mig var kortstället fanns. På grund av språkförbistring hade hon dock inte uppfattat vad jag efterfrågade utan trodde det var en resedagbok jag behövde och sådana fanns det gott om i detta ställ, däremot inga kort av den sort jag så desperat behövde.
När jag kom hem fick vi ändå ringa, men nu för att tala om att lilla Vanja blir gratulerad i efterskott. Sanningen att säga var det nog ett snällt och omtänksamt troll som lade sig i våra förehavanden eftersom det ju inte är helt fel att ha lite pengar kvar efter semestern heller.
Gomorron!