Varför har vi ingen respekt för varandras liv och leverne??

Av , , 2 kommentarer 26

Vart har respekten för varandra tagit vägen?

Vi dånar fram efter vägarna som att det bara var Vi som färdades där. Vi bråkar och slåss med våra nära och tidigare kära så att någon ibland mister livet enbart i dumhet. Vi ”hatar” motståndare i olika idrottsgrenar och önskar död och pest på oliktänkande i sociala medier. Vi kastar sten och bomber på människor med ”fel” värderingar. Vi hånar och förstör de fritidsintressen som vi i vår visdom anser inte är passande. Vi vill förbjuda människor att äta det som de tycker är gott, bara för att JAG inte äter det utan ser det som ociviliserat. Vi vill utrota hela folkslag bara för att de har en annan etnicitet än jag råkar ha. Vi hånar och förlöjligar folk med en annan politisk uppfattning.

Jag skulle kunna göra det här stycket hur långt som helst, men vad beror det på?

I grund och botten beror det på att vi förlorat respekten för varandra, Vi bryr oss helt enkelt bara om de som liknar oss och har samma värderingar, De andra får skylla sig själva.

Vi får nu skörda frukten av den fria uppfostran och tappet av diciplin i skola och samhälle, ingen har behövt ta ansvar eller tänka på någon annan än sig själv. ”Egen tid” från barnen är nog bra, men för vem? Vi är inte snälla mot barnen när vi låter dem få bestämma från det att de börjar protestera.

Att låta någon få ett straff för det som gjorts har länge nu ansetts som fel, det är samtal och diskussion som gällt. Ett bra exempel är diskussionen om hur vi ska behandla de som stridit för Is och kommer ”tillbaka” till Sverige. Det finns de som tycker att Vi ska samtala och ”belöna” dem med jobb också. För straff leder nämligen inte till någon bättring!!

Nä, och det verkar inte samtal göra heller, men fängelsestraff, och helst rejäla sådana, håller dessa kriminella borta från våra gator och de ges ingen chans att ge sig på försvarslösa kvinnor och barn medans de sitter inne.

Att stå i skamvrån kanske inte löser några problem, men visar i alla fall att vi inte tolererar ett visst beteende i samvaron med andra, att vi måste tänka oss för hur vi behandlar andra. Alla behöver inte tänka och tycka precis som Jag hela tiden för att ha rätt att leva i samma samhälle.

Att mista körkortet en månad för vårdlös körning kanske inte löser alla problem, men föraren kanske tar mer hänsyn nästa gång han står inför valet om man ska köra om i kurvan eller inte.

Man kanske inte får tillbaka den nära och kära som ryckts bort för att förövaren får ett långt fängelsestraff, men man behöver inte riskera att möta den personen på gatan efter bara ett par år. Och personen kanske tänker sig för hur den behandlar sina medmänniskor nästa gång den kommer ut och får en relation.

Jag är gammal nog för att ha sett Fablernas värld när jag var liten, och i inledningen sjöng man ” För djuren är ju också människor” Och ”Djuren har ju också känslor” I det här fallet tycker jag vi ska börja med att byta ut ”Djuren” mot ”Andra”, för vi verkar ha glömt att även om ”Andra” inte tycker eller tänker som Jag, även om ”andra” inte har samma politiska åsikt eller håller på samma lag eller vill leva tillsammans med mig, Så har inte Jag någon ensamrätt på att bestämma vad som är rätt eller fel, vilka som har rätt att leva eller inte.

Vi måste återfå respekten för varandra och inse att vi måste kanske börja straffa de som förgriper sig på andra och inte fegt bara försöka diskutera och samtala dem tillrätta. För uppenbarligen är det fel väg att gå, det tycker Jag att vi ser resultatet av i samhället idag.