Bristen på respekt mot andra går djupt.

Av , , 1 kommentar 23

Det är mycket tal om ”me to” och sexuella övergrepp och vad  vi ska göra åt det just nu, och det är bra att det belyses och kommer fram i dagsljus. Men det är lätt att det bara blir en ”skuldfråga” av alltihop, och att skulden skjuts på enbart män, Vi får inte glömma att de  som utför detta även (förhoppningsvis) har en Mor som också varit delaktig i uppfostran.

Vi ser det dåliga uppförandet överallt i samhället, och det är på väg att bli ett stort samhällsproblem, folk blir misshandlade med rör, Polisstationer sprängs, hus blir beskjutna, vi tränger oss före i köer, tar ingen hänsyn i trafiken, elever uppför sig dåligt i skolan för de vet att föräldrarna kommer att stötta dem oavsett vad de gjort,Ja listan på exempel kan göras hur lång som helst.

Och vad beror det då på?

När Jag var liten bodde Jag nästan på landsvägen bokstavligen, 2 steg från bron gick vägen mellan Bjurholm och Örträsk. Det var inte så mycket trafik, men det kom ju bilar nu och då. Vi barn lekte mycket på vägen, det var fotbollsplan, tennis plan, ishockeybana, cykelväg, ja det mesta skedde på vägen. Men kom det en bil tror jag aldrig förarna ens anade att vägen bara ett ögonblick tidigare varit full av barn. Vi byggde träkojjor hyfsat högt upp i träden, alla var med efter bästa förmåga allt från 3 till 10 åringar.

Vad har det då med ”me to” och uppfostran att göra?

Jo vi tog hand om varandra, de äldre barnen hade ansvar för de yngre, och de yngre lyssnade på vad de äldre barnen sa, annars fick de så snällt stanna inne. Hände något så fick de äldre en avbasning för att de inte sett till de yngre och de yngre fick skäll av de äldre för att de inte lyssnat. Men ingen behövde vara utanför, alla fick vara med, alla visste spelreglerna.

Vi lärde oss respektera varandra och ta hänsyn till andra på ett sätt som inte sker idag. Idag lär sig barn att kritisera och ifrågasätta andra istället. Att ta för sig och ”stå på sig, annars gör någon annan det” Ingen ska behöva förlora en fotbollsmatch eller något annat spel idag. Det verkar vara farligt att inse att man inte kan vara bäst på allt, att andra faktiskt kan vara bättre på saker än man själv är.

Jag tror att det var viktiga redskap för att lära oss respektera andra och inte bara tänka på oss själva.

Men barn kan inte lära sig det här själv eller av varandra, det måste någonstans finnas vuxna som sätter gränser och talar om vad som gäller, föräldrar kan inte gömma sig bakom ”egen tid” gym eller jobb och ta det som ursäkt för att försumma sina barn. Den tid i livet när man har barn måste man inse att dessa kommer i första rummet. Vi måste sätta gränser och lära våra barn hur man uppför sig.

För hur fria Vi än kände oss därhemma på vägen när vi lekte, kom Vi naturligtvis ihop oss och bråkade ibland, eller gjorde illa oss, men då hade Vi en förälder som kom ut på bron eller balkongen eller dök upp ur skuggorna som framtrollad från ingenting och undrade vad som var på gång och ställde allt till rätta och skipade rättvisa. Det fanns hela tiden någon som höll koll på oss och att allt fungerade, även om Vi trodde att Vi var fria att göra hur Vi ville.

Var är dessa föräldrar idag?

Det kommer alltid att förekomma övergrepp och rötägg, men Vi kan förhindra det blir så många, Vi kan lära våra barn respekt och hänsyn, men båda föräldrarna måste hjälpas åt. ”Fri uppfostran” kan låta bra, men föräldrarna måste lära sina barn var gränserna går, det kan de inte lära sig själva. Bakom leken och umgänget med andra måste det stå en förälder och stävja mobbing och orättvisor, samt acceptera att andra föräldrar och lärare gör likadant,även om det är de egna barnen som får skäll.