Svensk förskola har aldrig varit så stor som den är nu. Nästan 9 av 10 barn i åldern 1-5 är inskrivna vilket innebär att omkring 490 000 barn dagligen spenderar tid i dess lokaler. Ökningen har varit stor det senaste årtiondet.

Samtidigt som allt fler lämnas till förskolans omsorg på heltid vet vi knappt något om förskolans påverkan på barnen som är där. Vi kan mäta det i de kvantitativa måtten på inlärning och kognitiv utveckling, men deras psykosociala och fysiska hälsa är sällan på tapeten.

Ulla Waldenström, professorn vid Karolinska institutet, kritiserar i en ny bok citerad i Lärarnas tidning att bristen på forskning på området är påtaglig. Hur kan det vara så att en miljö där nästintill varje barn i Sverige vistas större delen av sin vakna tid inte forskas på?

Oavsett hur positiv man än må vara till förskolan så måste väl det rimligen vara än viktigare att följa upp hur den påverkar barnen i fysisk och psykosocial bemärkelse? För mig känns det som en självklarhet.

Ulla säger till Lärarnas tidning såhär om orsakerna till bristande forskning:

< En anledning till att förskolan undgår kritisk granskning är debattklimatet, menar Ulla Waldenström. Den som kritiserar förskolan riskerar att bli stämplad som antifeminist. Hon beskriver det som att jämställdhetsperspektivet har ”lagt en våt filt över förskoledebatten”.

– Att det är politiskt inkorrekt att kritisera förskolan är ett stort hinder mot en frisk debatt, vilket till och med märks i myndighetsrapporter> 

Är det så att det är politiskt inkorrekt att ha ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt till förskolan? Är vi inte villiga att utforska konsekvenserna eftersom det är en så inarbetad samhällsstruktur redan?

Förskolan är i grund och botten en mycket positiv miljö som stimulerar till lärande, men att ta reda på dess brister är nog så viktigt. Hur ska vi annars kunna utveckla en så populär verksamhet?

Förskolan måste hålla en så hög kvalitet som möjligt när det kommer till alla parametrar och inte enbart stanna vid att mäta lärandemål. För att kunna optimera och utveckla den populära förskolan måste forskning också göras på området. Men för varje pedagog och barns bästa måste tiden med varje barn öka, vilket kräver färre barn per pedagog. Det handlar om politisk prioritering och för mig och Kristdemokraterna är det en självklarhet.