Utan vinster blir det ingen välfärd
En av Skelleftås mest aktiva och respekterade företagare, Mats Lövgren, en av ägarna till
bland annat Megaron AB, ger sig in i debatten om vinsternas vara eller inte vara. Hans argument är verkligen värda att lyssna till, De har ett djup och en tyngd långt bort från opportunisternas:
bland annat Megaron AB, ger sig in i debatten om vinsternas vara eller inte vara. Hans argument är verkligen värda att lyssna till, De har ett djup och en tyngd långt bort från opportunisternas: "En kall vinterdag i december 1924 hittades rent guld i en borrkärna i Boliden. 1929 köpte Ivar Kreuger 90 procent av verksamheten och satte sin prägel på bolaget. 1930 stod smältverket vid kusten klart. 1935 jobbade 2 500 personer i bolaget – i en industri som tidigare varit okänd i dessa trakter.
Var det chans till vinst som gjorde att investeringen kom till stånd och att Skellefteå kunde blomstra?
Fanns vinstintresset med när Alimak, Skega, Futurum med flera bildades?
Det finns många exempel i Skelleftebygden – och utvecklingen fortsätter. Nya affärs- och produktidéer föds och frodas. Ibland är hopp om vinst en stor drivkraft – ibland är den liten. Men den finns alltid med.
De företag jag nämnt, och många andra, har skapat den välfärd vi har i dag. Utan dessa hade vi haft en välfärd på Nordkorea eller Kubas nivå, där vinstintresset effektivt eliminerats.
I dag förs en debatt om vinst i välfärden som helt bortser från denna bakgrund. Vi hör uttalanden som: ”Skatt ska inte gå till vinst i vård och omsorg”, ”En plundring av välfärden pågår”, och så vidare. Vinst skulle vara endast av ondo och stora pengar ”försvinner i ägarnas fickor”.
Fakta är att vinstmarginalen är 5–15 procent i välskötta bolag. Företag som John Bauer och Attendo Care ligger inom den lägre delen av det spannet. Av vinsten går 28 procent i bolagsskatt till staten. Merparten av det som återstår går till utveckling av verksamheten. Om utdelning sker till ägarna så betalar de 20–55 procent till i skatt på utdelningen. Om ägarna använder pengarna till konsumtion i Sverige går upp emot en tredjedel till moms och punktskatter.
Återstår gör endast den berömda svenska avundsjukan. De som tänker efter förstår nog att kreativare lösningar och effektivare processer mer än väl kompenserar för en gjord vinstutdelning.
Vi står inför stora utmaningar inom vård och omsorg, konstateras i den omvärldsanalys som Skellefteå kommun gjort. Att inte ta tillvara den sporre, som lite vinst kan ge, för att lösa dessa utmaningar vore ett tragiskt och historiskt misstag. Vi borde tvärtom se till att locka företagsamma och kreativa personer att ägna sig åt denna typ av tjänsteföretag.
Att inte göra det i Skellefteå kan visa sig bli en förlust större än när Karl Edvard Lundström 1931 drog till Filipstad med Wasabröd.
Carema, som efter diverse skandaler utgör hatobjekt nummer ett i branschen, har drabbats genom uppsagda kontrakt och skadat varumärke. Vi kanske skulle vilja att straffet var hårdare, men när samma sak händer i kommunal regi blir det ingen påföljd alls – nu senast på Torsiliahemmet i Eskilstuna. Självkritik är inte lätt. När det samhällsägda bolaget SOS Alarm inte skickar ambulans till nödställda blir det heller ingen påföljd. Att ersätta vinstintresse med ointresse gagnar ingen.
Ge oss chansen att skapa en Skelleftemodell för en bra omvårdnad som kan gå på ”export” till nödställda kommuner i Sverige. Och som kan få Skellefteå att växa igen."
Så långt Mats Lövgren. Tänkvärt och synnerligen välformulerat!
Senaste kommentarerna