Terrorn mot kvinnor i Kongo

Av , , Bli först att kommentera 15

 

”Afrika i våra hjärtan” var temat på Folkhälsa och klinisk medicins institutionsdag idag. Professor och prefekt Ellinor Ädelroth har inbjudit Dr Davis Mukweges att föreläsa om detfortsatta våldet i Demokratiska republiken Kongo. 
 
Dr Mukwege har genom sitt starka engagemang givit röst åt alla de hundratusentals kvinnor som de senaste 15 åren utsatts för de mest fruktansvärda terrorhandlingar i olika delar av Kongo. Som kirurg och gynekolog har han byggt upp ett sjukhus som varje år tar hand om och behandlar 3500 våldtagna kvinnor som dessutom fått sina underliv svårt sargade av gruppvåldtäkter, vapen och kemiska ämnen (typ frätskador från lut).
 
Han har stått i FN:s generalförsamling, i USA-s kongress och i Europaparlamentet för att ta några exempel. Och han har vädjat om världssamfundets aktiva insatser för att sätta stopp för dessa terrorhandlingar. Trots att insikten om detta växer, är viljan att sätta stopp för detta brott mot mänskligheten fortsatt sval. Visserligen finns 20 000 FN-soldater i landet. Men det har i mycket liten utsträckning förändrat läget.
 
Kongo har en blodig modern historia. Ett samhälle med krigsherrar som använder terrorhandlingar för att få makt och för att kontrollera råvaror. Ett samhälle som inte förmått att demilitarisera av avväpna. Ett samhälle där rebeller fortsätter härja. Ett samhälle som inte kan upprätthålla lagar, utan där förövarna går straffria.
 
Och varje dag fortsätter detta. Allra intensivast i just de geografiska områden där de värdefullaste och mest åtråvärda mineralerna finns: Guld, tantal, volfram. Just de dyrbara mineraler som världens allra modernaste teknologier ropar efter. Det är säkert därför som det kan fortsätta. De afrikanska kvinnornas värde värdesätts ej!  
 
De 3 500 kvinnor/år som Dr Mukweges och medarbetare opererat med rekonstruktiv kirurgi under de senaste 3 åren hade 41% våldtagits och misshandlats svårt av rebeller eller armesoldater när kvinnorna arbetade på åkrar och 38% våldtagits i sina egna hem.
 
Dr Mukwege berättande om en stigande oro över att den typ av våldshandlingar mot kvinnor som soldater utövar smittar och tenderar bli ett allt vanligare våldsbeteende även bland civila män. Kvinnornas situation, oavsett om de är unga flickor eller åldrigar, blir därmed allt mer utsatt.
 
Han berättade också om att många kvinnor känner igen de män som våldtog. Men att de som har makten idag i många fall var de som våldtog igår och därför själva är rädda att drabbas om de lagför de som våldför idag. Därmed kan straffriheten fortsätta, medan de drabbade kvinnor som känt igen sina förövare, får fly och hamnar i ytterligare misär, fattigdom, sjukdom och hopplöshet.      
 
Det var allt detta som Dr Mukwege talade idag på vår Institutionsdag. Om människovärde. Om allas ansvar. Men också om den stora betydelse internationell opinionsbildning har, även om det går alldeles för sakta.
 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Holmlund – gubbaktig mobbning eller förnyelse?

Av , , 3 kommentarer 31

 

Jag vet inte om dagens inlägg från Holmlund bara var ett ogenomtänkt exempel på gubbaktig politisk mobbning. Oavsett vilket är det viktigt att partier kan förnya sig i takt med att omvärlden förändras.

På femtitalet var folkpartiet stora. På 70-talet var centerpartiet ännu större. Och nu på 2010-talet är moderaterna störst. Socialdemokraterna låg under hela efterkrigstiden fram till 2000-talet på en relativt stabil 40-45%-nivå, men har det senaste åren dalat rejält och till och med legat under 25 %.
 
Länge var det bara icke-socialistiska väljare som bytte parti, medan sossar satt nöjda och belåtna. Den socialdemokratiska partitroheten har under de senaste åren snabbt förändrats och blev särskilt tydlig med Juholt.
 
Nu verkar (s) ha återgått till den nivå Juholt där startade. En förklaring verkar vara att hundratusentals socialdemokrater som gick till sverigedemokraterna nu återkommit och en annan att socialdemokrater som Jonas Sjöstedt för en kort stund fick låna, också återgått.
 
Bägge förklaringarna illustrerar väljarkårens rörlighet. Där det inte längre är så klokt att ta saker för givna.
 
Utmaningen för alla partier är att visa att de idéer man företräder har tillräcklig relevans i det moderna samhället. Man måste vara beredda att ompröva, slakta gamla kor, våga förnya. Problemet är både att förnyelse tar tid och att förnyelse i sig inte räcker. Förnyelsen måste också upplevas som tillräckligt relevant av väljarna.                    
 
Behövs centerpartiet i dagens samhälle? Behövs socialdemokraterna i dagens samhälle? Jag svarar JA på båda frågorna. Bägge partierna har var för sig en särskild folklig förankring långt ute i bygderna – på gott och ont (det är inte alldeles lätt att både förnya och behålla ”det som alltid varit”).
 
Bägge partierna arbetar nu hårt sina förnyelseprocesser. Men hittills har Centerpartiets hunnit mycket längre i sin förnyelseprocess än var socialdemokraterna gjort. 
3 kommentarer
Etiketter: ,

Eufori – inte melankoli

Av , , Bli först att kommentera 13

Det har nu gått en vecka sen SM i vintersimning avgjordes i Skellefteå. Jag imponeras av de som tävlade i denna ädla sport. Tala om vinterkyla. Men trots att termometern gick ner under minus 30 simmades för allt vad tygen höll. Vilka kämpar! Och Skelleftebornas var inte dåliga heller: Trots alla minusgrader lär publiken ha uppgått till tusen personer…

Dagens Nyheter gjorde samtidigt ett långt söndagsreportage kring vintersimmet i Skellefteå. Inramat med stora blåtonade bilder beskrevs det hela som ett melankoliskt evenemang och ett utryck för den norrländska folksjälen. Några intervjuade höll med om det nordsvenska melankoli-snacket. Här redovisades framtidsplaner om melankoliska festivaler eller andra evenemang i vemodet tecken. Andan i DN-artikeln var precis det 08-synsätt som förstärker fördomar kring norrländsk tristess. 
 
Uppväxt i en liten by i Västerbotten är vemod det sista jag tänker på när det gäller Västerbottens själ. Och för mig väcker vinterbad helt andra tankar än melankoli.
 
Mina erfarenheter av kalla bad är begränsade: I huset mitt emot min studentkorridor på Fysikgränd – i sjuttiotalets början – fanns en stor bastu, dusch och dessutom ett rekorderligt badkar. Det var populärt bland studenterna. Vi fyllde badkaret till brädden med iskallt vatten, ångade upp bastun till max, satt i bastun så länge vi orkade och kröp sedan snabbt ner i det bräddfyllda badkarets (närmast) iskalla vattnet. Och fick världens kick. All trötthet försvann. Kanske blev man för några ögonblick till och med blev en bättre människa…
 
Känslan var Eufori! Samma härliga vällustkänsla som när jag några år senare badade i uppsågad vak i Mälaren. Inget vemod där inte!
 
Sången ”Vintersaga” från 1980-talet, kanske mest känd via Monica Törnell, fångar melankolin på ett lysande sätt i verserna och i den välkända refrängen
 
”De e´då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind”.
 
Men i Ted Ströms text finns melankolin överallt: På Kvarken med is.  I Ullevis dis. I Kiruna och i Visby hamn. I Stockholm city, i Malmö, vid Tjörnbron och på Marstrand. I Docksta, Österlen och Luleå. I DN-s söndagsbilaga var den enbart en lokal norrländsk företeelse….
 
Kanske blir jag alltför melankolisk när jag hör melankoli. Men betyder ju inte för inte också ”svår depression”. Bättre stämma i bäcken: Jag hoppas att de som ser vemodet som en symbol för norrländsk profilering kommer på andra (och ljusare tankar).       
 
Skellefteå har nu på ett härligt sätt satt vintersimmet på sportkartan. Dess idégivare är att gratulera. Vintersimmet kan knytas till så många ord som har framtiden för sig: Utmaning. Djärvhet. Vilja. Beslutsamhet. Mental träning. Självständighet. Stolthet.
 
Egenskaper som Norrlands framtid behöver!
   
Bli först att kommentera
Etiketter: ,