Bättre omnämnd än utnämnd….

Av , , Bli först att kommentera 22

I morgon blir det klart vem om Stefan Löfven eller nån annan som övertar ledartröjan för socialdemokraterna. Oavsett vilket, visar de senaste dagarna än en gång vilket enormt intresse personerfrågorna har i politiken.

I morse satt Göran Persson i TV-soffan. Förutom att missäga sig och säja att det blir en ”han”, försökte Person på sitt pampiga sätt anlägga moteld mot öppenheten och säja att det är partiet och inte personer det handlar om. Och ställde sig helt oförstående till de öppna urvalsprocesser som både Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillämpat. Persson förordade att socialdemokraterna skulle hålla kvar vid att den inre kärnan levererar successionen, typ Vatikanens påveval.

I och för sig kan väl också påvar bli hyfsade. Den förre, Johannes Paulus II, var väl ett sånt exempel. Men jag tror dock att öppenheten är ett måste.

Personvalspekulationer är ett är ett tillfälle att komma ut och synas. Snart sagt varje nyhetssändning och kvällstidning har toppats med nya namnförslag, där den ena efter den andra (främst) föredettingen passerat revy. Syns man inte så finns man inte. Dom flesta har dock mest synts för att säja att nej-nej.

Det påminner mig om det Harald Olssons (f.d. landstingsråd i Västernorrland och Maud Olofssons pappa) träffsäkra kommentar:

– Bättre omnämnd än utnämnd!

I morgon blir det definitivt vem som blir utnämnd.

Gåtan Håkan Juholt

Av , , 1 kommentar 26

Håkan Juholt: Han verkar numera snubbla vid snart sagt varje framtrådande. I går var det dags igen.

Som centerpartist följer jag förstås intresserat det Juholt presterar. I sitt första tal var han kraftfull, spänstig och lite nydanande. Som en sån där folktalare som likt barndomens predikanter på byns bönemöten kunde formulera sig i dramatiska och intresseväckande bilder. Nu är den retoriska kraften borta och Juholt bleknad som oppositionsledare.

I höstas, i samband med diskussionerna om ersättning för dubbelt boende, växte proteststormen starkt inom partiet. Socialdemokraternas Verkställande Utskott (VU) samlades till en hel dags diskussion. Det spekulerades vilt om att Juholt skulle få silkessnöret. Men efter ett långt sammanträde kom Juholt ut ur sammanträdesrummet som om inget hade hänt. VU hade inte utfärdat nåt körförbud.

Vad hände egentligen? Efterdebatten blev märklig, illustrerat av bland annat Tomas Östros i SvT-s Agenda:

– Jag har väldigt starkt förtroende för de ledamöter i verkställande utskottet som satt en hel dag och resonerade om de här frågorna tillsammans med Håkan Juholt. Det beslut de fattar, det har jag förtroende för, sa Östros.

Ungefär samma sak sa Sven-Erik Österberg. Ingen av dom gav stöd till Juholt – men hade starkt förtroende för det beslut som VU fattat. Vilket beslut?

Jag vet givetvis inte vad som hände. En rimlig tolkning är att VU-ledamöterna den där fredagen i oktober 2011 försökte övertyga Juholt att kasta in handduken. Men Juholt stod på sig och vägrade blankt! Till sist ansåg sig VU-ledamöterna inte ha nåt annat alternativ än att tagga ner.

Det måste ha varit det beslutet som både Östros och Österberg ställde sig bakom och som de ”hade starkt förtroende för”.

Allt är förstås en spekulation från min sida. Illvillig är jag inte. Men jag försöker förstå vad som hände. Och varför allt fler verkar övertygade om att det snart är dags för ett nytt VU-sammanträde!
 

1 kommentar
Etiketter: ,

Erkänn Palestina!

Av , , 4 kommentarer 15

 

Det är klokt att centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren i dagens DN-debatt deklarerar att tiden är inne för Sverige att både erkänna Palestina som stat och att rösta ja till Palestina i FN.
  
Palestiniernas principiella rätt till egen statsbildning har redan erkänts av världssamfundet. En tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser, med landbyten och Jerusalem som huvudstad för två stater har varit utgångspunkt för fredssamtal under årtionden. Idag har omkring 125 stater erkänt Palestina. Men Israels ockupation fortsätter och därmed fortsatt annektering av palestinska områden.
 
Visst kan man som folkpartiets utrikespolitiska talesperson Fredrik Malm argumentera emot Lundgrens förslag och peka på många olösta frågor kring Jerusalems status, gränsdragningar, flyktingproblematik och bosättningar. Men i praktiken innebär Malms linje att ingen förändring kommer till stånd. All medan tiden går.
 
Denna fördröjningstaktik har fått pågå alldeles för länge. Under tiden har byggandet av bosättningar på ockuperade områden fortsatt och därmed succesivt underminerat förutsättningar för ett rimligt liv för palestinerna och till en tvåstatslösning. De två kartorna illustrarar tydligt undermineringen.
 
Den ena (till höger) beskriver förändringar över tid.
 
Den andra (under) illustrerar hur bosättingspolitiken skapat isolerade öar, särsprängda av Muren, bosättarnas trafikleder och övervakningsgränser.
 
 
 
Ett svenskt erkännande ökar trycket på att fler EU-stater ska gå samma väg.
 
Att vänta och se innebär en fortsatt passivitet och därmed fortsatt underminering av förutsättningarna för en demokratisk utveckling i ett självständigt Palestina!

4 kommentarer
Etiketter: ,