…gör mig på lite bättre humör denna morgon då bilen totalt frostat igen.
Världens slöaste morgon med en personlighet som en papegoja där mässandet består i: ’Ät nu, klä på dig, borsta tänderna’ osv.
Lillgänget måste verkligen vara less på mig och mitt tjatande. Att förklara för dom hur man undviker papegojmamma är en lång utläggning som räcker ända fram till bilen.
Samtidigt förstår jag deras aversion mot stress på måndag morgon. Helgen har varit jättefin och att starta upp en skol- och dagisvecka är inte särskilt roligt.
Själv har jag haft besök av en kvinna från en organisation som verkar för att sådana som jag ska bli behandlad och få adekvat vård eller stöd i livet. Det verkade vara jättebra, men när jag skulle formulera vad jag ville ha hjälp med så blev det väldigt luddigt.
Hon skulle höra av sig nästa måndag så får vi se om jag blir ’antagen’.

Annars har jag ett långt och jobbigt arbete med mitt inre framför mig.
Jag är inte rädd.
Jag verkar just nu förändras ständigt och det är både skrämmande, förvirrande och fantastiskt ljuvligt (min dotters ord).
Jag kan faktiskt säga att just idag älskar jag att leva även om det är skrämmande.

Trist väder, syrran på ingående med barn.

Livet kunde smaka värre.

…och mina barn har bekantat sig med varandra.
Som en god mor lyssnar jag oftast till barnens önskemål kring vad som ska hittas på under vår helg tillsammans. Idag ville de gå på biblioteket och låna böcker.
Sagt och gjort.
Stadsbiblioteket har tydligen evenemang varje söndag för de yngre barnen.
Idag var det teater. Eftersom besöket var hastigt påkommet fanns inga biljetter kvar till barnen men som tur var lät skådespelerskan barnen komma in. En jätterolig pjäs senare hittar vi min gode vän från Umedalens barn sittande utanför väntandes på oss.
Ett gäng böcker lånades och sedan satte jag, barnen, min gode vän och dennes barn målet mot mitt hem för eftermiddags umgänge och middagslagning.

Normal söndag är faktiskt också helt ok.

Nu vill jag ha en stickonsdag som är lite utöver det normala.

…och en underbart trolsk skog kan få vilken skör människa som helst i balans.
Gårdagen var otroligt fin och tillsammans med min kära vän från Botsmark som är en fantastisk människa med stort hjärta kan nog inget bli vare sig trist eller fel.
Barnen lekte och vi fick barnpassning en timme så vi kunde smita ut i skogen och plocka trattisar samt avhandla lite livsfrågor, ja mest från min sida då. Tur med kloka människor i ens närhet.

Fyra liter kantareller fick vi med oss hem på en timme. Väl tillbaka i deras hem åt vi middag, rensade, torkade kantareller och hade det allmänt gemytligt.
Med mig hem fick jag både svamp, sylt och hemodlad potatis i säck.
Livet verkar inte behöva ge mer än just enkelhet för att kunna vara bra.
Det där är väl normal från sin bästa sida.

Klart slut!

Idag fick jag sonens skolfoton med posten.
Sedan tidigare har jag fått dotterns och de var helt fantastiska!
Idag får jag även säga detsamma om sonens, helt underbara kort, med en brunögd, blondlockig skönhet med skrattgropar som gör sig så fina på kort.
Jag måste vara världens mest lyckligt lottade mamma.
Jag har barn som mycket väl kunde vara fotomodeller.

Synd bara att de inte brås på mig.

Livet är tillräckligt svårt för att man ska gå runt och ha en massa aggressioner mot människor. Har alltid i huvudet att det som varit har varit och det enda man kan förändra är sin nutid. Även om det ibland är det värsta jag gör att möta mina demoner och dessa brottningsmatcher med intellektet som gör så ont och aldrig verkar vilja släppa taget om en. Men de senaste veckorna har greppet lossnat en aning och jag kan förhoppningsvis bryta mig lös innan årsskiftet.
Ibland undrar jag om jag går världens tråkigaste liv till mötes och tanken är sällan rolig att mala runt. Jag måste kanske helt enkelt ha ett tråkigt liv för att kunna fungera normalt som alla andra runtomkring mig. Kanske är det normaliteten som skrämmer mest. Ordet NORMAL allra mest.

Mitt tråkiga liv börjar inte i helgen hursomhelst. Middagsgäster och inte bara en utan flera. Vi fixar fläskfilegryta och mumsar i höstmörkret tänker jag.

Skön fredag till alla.

…strilandes över huvudet föds många tankar.

Ett. Jag håller inte på att bli skallig, trots, att det känns så när man en hårtvätt senare har en tennisboll hår i handen.

Två. Jag gillar sällan andrahandsval och är ogärna ett sådant heller.

Tre. Vanesaker är sällan brasaker.

En snabbstudie under körvägen mellan sonens skola och dotterns dagis.

Det första som möter mig på blå vägen i morse är en buss med de fantastiska orden Alla tiders Kalmar! Vad som gör att jag registrerar detta då jag i vanliga fall nästan av princip total ignorerat lokaltrafikens existens vet jag inte. KANSKE på grund av den stackars kvinna jag och min mor mötte på Strömpilen förra veckan. Hon hade åkt mjuka linjen och den chauffören hade, kört som ett svin, betett sig som ett svin och med en axelryckning konstaterat till den äldre damen att han sket fullständigt i vad han gjorde för han skulle ändå sluta.
Sakta började min tankeverksamhet att vakna. Vem är det som äger lokaltrafiksanbudet just nu? Swebus. Vad jag däremot inte vet är hur länge. Men egentligen spelar det någon roll i det här sammanhanget? Bussar som går sönder ersätts av bussar som packas som sillar och därmed är helt fel i säkerhetssynpunkt. Men de stackare som behöver använda lokaltrafiken utlämnas till just detta. En ej fungerande busstrafik som dessutom inte kör med etanol utan vilket bränsle de använder vet jag inte. Det slutar väl som det gjorde i Los Angeles. Ingen ville ta sig an jobbet och därav ingen busstrafik. Tufft för oss som inte har någon tunnelbana.

I höstmörkret i den arla timmen tände vi ljus på köksbordet för att mysa till det lite innan skolan.
När vi blåste ut ljusen önskade vi oss något till en vän som fyller år idag.
Grattis på födelsedagen och hoppas du får min önskan i uppfyllelse!

Regn och rusk där jag önskar mig lite tantsnusk.

…där jag i knotterkostym kan ses.
Från det att jag steg upp rätt abrupt efter ett telefonsamtal som kallade till jobb, har jag frusit.
Endast kaffet på SF kunde injicera ett uns av värme i min kropp men det var alles efter en stunds filmtittande. En fråga som jag ställer mig så många gånger är varför det är så kallt i biosalongerna? När en hel biopublik fyller upp tomrummet är det säkert en anledning för att inte alla ska svettas bort, men när man sitter där tre stycken i en salong för 100 personer kan jag hålla mig för skratt och helst sitta med jackan på filmen igenom.

Sen kommer vi till min underbara lägenhet som just nu är så kall att jag sitter med raggsockar och extra filtar runt mig så fort jag ska se tv eller bara umgås. Elementen är iskalla och verkar inte gå att få igång så jag får nog ringa min kvartersvärd och fråga om elementen och när de ska börja avge värme.

Idag kommer lillgänget igen för en veckas underbar gemenskap. Helgen är fullbokad. Vi får besök av min bonusdotter, vi ska vara på kalas och föhoppningsvis hinna plocka lite trattkantareller, allt beroende på käraste vännen i Botsmark.

Men först lite the i kroppen så jag inte känner mig som levande död. Ska sedan kasta mig in i shoppingträsket och försöka få hem några matvaror så vi inte svälter ihjäl under helgen.

Höstliga rysningar från knoppkostymakerskan.

…veckan lång, eller visst var det väl lördag som slagdängan handlar om? Hursomhelst känns min måndag helt okej, bättre än på länge om jag ska vara ärlig.
Trots att morgonen startade tidigt vilket den sällan gör när jag är barnledig kändes det helt ok. Jag hade varit förbi exet igår och glömt några extremt viktiga saker som jag behövde nu på förmiddagen. Föremålen jag behövde var tvättbollar, som tur är har jag en otroligt snäll och hjälpsam ex-make så han kvistade förbi och jag fick mina plastföremål och han sig en kopp kaffe. Har nämligen premiär i tvättstugevärlden. Sist jag bodde i höghus där enbart tvättstuga fanns var för 10 år sedan och minnena har varit lite luddiga. Minns lite upplopps känsla och total anarki vad gällande dessa. i varje tvättstuga upprättade regler. Som vanligt är det alltid något rötägg som skiter i dessa och det slutar med krig om jag inte minns helt fel. Jag hoppas dock att det inte är så här. Sunt förnuft regerar kanske.

Snurriga söndagen blev rätt rolig tillslut då mor och far samt min gammelfarmor dök upp och hjälpte mig att fixa ytterligare saker i min härliga våning. Av gammelfarmor fick jag en underbar orkidé som jag nu ska vårda ömt. Jag är tyvärr inte känd för mina gröna fingrar inomhus. Utomhus är det dock en annan sak. Blev dock så inspirerad av min rara farmor så jag beslutade mig för att inhandla några fler orkidéer och pryda min våning med. Hon påstår att de är enkla att sköta och jag ska anamma hennes skötselråd så förhoppningsvis blir det många vackra omblomningar.

Förmiddagen har verkligen varit hektisk. Tre besök på några få timmar alla lika viktiga och trevliga samt en telefon som gått varm.
Hur kan det komma sig att vissa dagar är den helt tyst för att sedan ringa så man blir både stressad och less?

Sen har jag förövrigt en tanke som följt mig länge och den är sådan: Jag avskyr att läsa bloggar som postar enbart en You Tube länk eller klipp. Så, nu var det också sagt.

Dags för sista tvättstugeäventyret.

…jag går och sliter av mig håret.
Söndagar ska avnjutas i soffan tillsammans med ett stort glas latte och alla söndagstidningar med bilagor.
Hos mig händer inget. Min kära väninna var här igår och bjöds på middag samt hyfsad filmupplevelse. Tillbaka fick jag tre kartonger uppackade och inlagt fint i garderoben. Som vanligt skakade både hon och jag på huvudet åt min maniska klädinköpsperiod. En mängd klännigar och leggings hänger fint i klädkammaren så mitt mål är att klä mig i dessa så jag åtminstone har gjort det en gång. Väldigt bortkastade pengar tyvärr. *suck*
Jaja.
Ska köra ned några kartonger i förrådet så jag får undan i samvaron. Den är enorm, luftig och faktiskt totalt fantastiskt snygg! Vitt och mörk brunt samt en och annan krom detalj gör det så otroligt underbart att vistas här.
Älskar verkligen min nya lägenhet.

Ska hålla mig borta från energitjuvar.