Dödslistor, hot och våld

Otaliga är de affischer och klistermärken bödlarna vandaliserat vår stad med den senaste tiden, och det är inte många timmar sedan hatet, fördomarna och föraktet paraderade på Umeås gator. Nazisterna marscherar igen.

När jag bodde uppe i Kiruna började jag engagera mig i det antirasistiska arbetet. Jag minns hur min mamma var rädd för mitt liv. Nazisterna i Kiruna var hotfulla och de var våldsamma. Det hör liksom till deras idé om människan, samhället och världen. Våldets natur är deras natur. De som besökte Umeå under helgen har blod på sina händer och de räds inte att begå våld igen, mot vare sig dig eller mig som enskilda eller samhället i stort.

Jag var dock aldrig rädd i Kiruna, men visst var jag på min vakt. Annat vore dumt. Jag eller andra kunde inte med säkerhet veta vad som skulle hända. De hatade samhället och alla de människor som avvek från vad dessa herrar ansåg vara det ”normala”. De skrek och de var aggressiva. De klottrade hakkors och de begick brott. Det är svenskhet, enligt dessa män.

Det fanns flera tillfällen då jag mötte några av de aktiva nazisterna när jag var på väg till Konsum. De blockerade min väg, betedde sig illa, kallade mig saker och hotade mig med det ena och det andra. Men jag var aldrig rädd för dem. Däremot var jag och fortfarande är jag livrädd för deras ideologi. Den är potentiellt dödlig.

Umeå blev som en ny värld för mig. Som homosexuell var det som att växla från natt till dag att flytta till hit. Det dagliga föraktet och fördomarna mot HBTQ-personer var inte lika närvarande, och några nazister såg jag heller aldrig till. I samtalet mellan människor fanns en idé om att vi är jämlika och att vi ska finnas här för varandra. Det var något av en ny sång.

Det är viktigt att vi står upp för den sångens idé, för demokratiska värden och varje enskild människas okränkbara värde och rätt att få vara sin egen person. Några är de umebor som snabbt reagerat och skapat ett Facebookevenemang som kallar oss alla till samling och aktion. Imorgon klockan 18.00 finns ett bra tillfälle för var och en av oss att stå upp för varandra. Vi är redan över 2200 personer som tänker stå upp för tolerans och medmänsklighet. Det är värmande och jag känner mig stolt över att få vara en del denna ”Umeandan”.

Imorgon klockan 18.00 säger vi Nej till hatet! Jag hoppas vi blir många som står enade, sida vid sida mot dessa mörkerkrafter.