Etikett: Jämlikhet

De rikas tjänstefolk

Av , , 7 kommentarer 35

TjänstefolkRUT-avdraget är ett ekonomiskt vansinne. Ett slöseri. Det är en dyr reform som gynnar de redan rika — de som redan har råd att köpa tjänsterna för egen plånbok utan statliga subventioner. Om detta blev det en hetsig debatt, men först när Vänsterpartiet lyfte RUT-avdraget förstärkning av klassamhället. 

Vänsterpartiet är på det klara med vad RUT-avdraget innebär i sin nuvarande utformning: ökande klassklyftor och en återgång till ett samhälle med tjänstefolk åt den rika övre medelklassen och överklassen. Det är något vi i Vänsterpartiet inte vill se. Istället föreslår vi en politik för ökad rättvisa och ett jämlikt och solidariskt samhälle. Detta upprörde Centerns företrädare som började skrika sig hes i TV. Det var en kränkning att kalla tjänstefolket åt överklassen för ”tjänstefolk”.

Centerpartiet har inte en susning om vad de pratar om, som vanligt. Inte kristdemokraterna heller. De svamlar och tar i med sådana brösttoner att man kan fundera om deras politik endast är en tonartshöjning i en schlagerlåt. Har de överhuvudtaget besökt branschens egen hemsida www.tjanstefolk.se? Jag kan dock konstatera att Kristdemokraterna från Västerbotten önskar skicka en representant till riksdagen som anser att fattiga människor ska arbeta i rika människors hem.

I Tomas Nordvalls (kd) Sverige ska fattiga människor stå med mössan i hand och passa upp förmögna samhällsmedborgare med subventionerade medel. Denna riksdagskandidat försvarar dagens system där rika får pengar från sjukvården, äldreomsorgen och skolan för att deras skitiga disk ska diskas, fönster bli tvättade och barn ska få privat hemskolning med mera. Därutöver har vi en folkpartistisk integrationsminister — med rasistiska grodor i bagaget — som uppenbarligen tycker att det är rimligt att invandrade och fattiga människor ska städa rika vita människors hem. Det känns för mig vidrigt och visar på en människosyn från 1800-talet. Detta är den reaktionära borgerligheten på 2000-talet.

Man kan verkligen fråga sig varför vi vanliga skattebetalare ska betala överklassens nyttjande av tjänstefolk? Det går ingen ekonomisk nöd på dem. Överklassen har det fortfarande bra. De lever i överflöd och de senaste åren har de dessutom haft klassfest i Rosenbad, men den 14 september är de slut på det. Då är det slut på stölder och rovdrift för privat vinning. Då stoppar vi slöseriet och börjar bygga samhället igen!

Vi inom vänstern tycker att pengarna för RUT gör bättre nytta inom vården av våra äldre och sjuka så att alla kan få god service, inte bara de med tjocka plånböcker. Vi ska inte subventionera läxhjälp hemma som gör att endast de förmögnas barn har råd att få en god utbildning och bra förutsättningar i livet. Vi anser att skolan ska få tillräckligt med resurser så att alla barn får det stöd och den hjälp dem behöver för att klara utbildningen. Det handlar om rättvisa och jämlikhet. Det handlar om solidaritet mellan generationerna och ett starkt samhälle som håller ihop.

 Som parentes kan nämnas att det finns lite satir över centrens dumheter.

 

Bög? Flata? Transperson? Kom igen!

Av , , Bli först att kommentera 24
Insändare-i-NSD-2

Klicka på bilden för en större
och läsbar version.

Idag publicerades min insändare ”En annan värld är möjlig”Norrländska Socialdemokraten. Det är en uppmaning till andra att delta och ett solidaritetsuttalande för Tornedalen Pride. Jag hoppas vi blir många som deltar på Tornedalen Pride 2014!

Insändaren

En annan värld är möjlig
För drygt ett år sedan blev jag inbjuden av Svenska kyrkan att hålla ett tal under Kärlekens mässa i Umeå stadskyrka. Jag kände mig som en udda fågel i sammanhanget. Stapplande steg jag upp för att dela med mig av några ögonblick ur mitt liv. Jag inledde:

”Homosexualitet är onormalt. Det är en perversion. En synd.

Som homosexuell väntar den oåterkalleliga domen att i helvetets eldar spendera evigheten.

Men det finns hopp.
Homosexualitet kan botas. Om de vill.
Om de vill kan de bli normala. Hela.

För det är ett val.
Det är inget äkta. Inget sant. Det saknar djup.
Det är inte en fråga om kärlek. Det är en frestelse som kan och måste motstås.

Det handlar om vilja. Det handlar om val.”

Att på en Kärlekens mässa ta sin utgångspunkt i det försåtliga och den oförsiktiga obetänksamheten kan verka konstigt. Men det handlar om hat och fördomar reflekterad i självbegränsningar och rädsla. När talet var klart och jag hade torkat mina tårar förstod jag hur berörda församlingen var. Även prästerna var tårögda.

Som bög vandrade jag genom min uppväxt i Kiruna som en vilsen och plågad människa. Att jag var onormal och äcklig, så mycket var klart. Det var så alla sa om homosexuella, i skolan, hos släkten, på Konsum, i lekparken, på praktikplatsen. Ensamheten. Rädslan. Jag sa aldrig ifrån. Jag erkände aldrig mitt eget värde. Som människa var jag inte jämlik. Så mycket visste jag.

För det är så heteronormen fungerar. Den förstör självkänslan. Den skapar rädsla, ångest, vemod och hat. Den leder till och med till döden. Vi som ändå klamrar oss kvar får våra liv begränsade. Heteronormens uttryck i förväntningar på det normala, och hat mot dem med en annan sexuell orientering eller könsidentitet, begränsar möjligheten till kärlek, omtanke och omsorg. Inte minst syns det i mordlystna uttryck som ”Bög eller älg. Hä bara å skjut.” Ett sådant uttryck blir en sten i muren av osynliga regelverk; normer som avser att beröva enskildas människovärde och liv.

Jag blev inte förvånad när jag läste om de hot och hat som riktats mot Tornedalen Pride och dess arrangörer. Jag är förfärad över inskränktheten som ännu råder i mitt hemlän. Det finns en sanning jag som icketroende håller högt: ”Störst av allt är kärleken”. Det är genom kärleken och omtanken till din nästa, att du erkänner din medmänniska, som håller samhället samman. Om fler skulle anamma det istället för att hata och fördöma skulle världen bli en mycket bättre plats.

365 dagar om året lever jag i en enda lång heteronormativ parad som berövar mig både frihet och trygghet. Därför är tillfällen som Pride symboliskt viktiga! Där möts vi som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Det är ett tillfälle att lyfta frågan om samhällets heterosexism, homofobi, bifobi och transfobi.

Tillsammans med andra kommer jag och min älskade Björn att åka till Pajala för att visa vår solidaritet. I Pajala den 5 juli kommer vi att kräva vårt människovärde tillsammans. Min förhoppning är att vi blir många som visar att en annan värld är möjlig.

Daniel Nyström,
Människa

 

Tornedalen Pride

Av , , Bli först att kommentera 6
Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Tornedalen Pride i Pajala 3-5 juli

Snart är det dags för Tornedalen Pride. Det blir nog att svänga förbi där och visa min solidaritet med de människor som lever under de förhållanden som råder där. Jag minns när jag bodde i Norrbotten. Det var trångsynt och kvävande. Hatet och föraktet var alltid närvarande. Det tillhörde det vanliga att hatets trupper avhumaniserade HBTQ-personer. Visst måste man avhumanisera om det ska gå att motivera att vi bögar, flator med flera ska mördas. Det gäller att stjäla vartenda litet gram av människovärde.

Tornedalen Pride är inget undantag. De har blivit hotade och utstått mycket hat. Flera hot har varit mordlystna yttringar. Det visar hur viktigt det är att slå hål på den machokultur och det religiöst motiverade hatet som finns där. Ingen ska behöva leva i ett samhälle som begränsar människans möjlighet att vara sig själv. Det handlar om frihet, jämlikhet och kärlek.

Jag hoppas att vi blir många som deltar på Tornedalen Pride och i paraden 5 juli, för ett öppnare Tornedalen!

Underbara Första maj!

Av , , Bli först att kommentera 22
Foto: Erik Flinth

Foto: Erik Flinth

20140501_141832_2_bestshot

Igår var det Första maj och det är sannerligen en underbart härlig dag! Det osar av framtidstro och hopp om en bättre värld. På Första maj är förändring möjlig. Arbetarnas högtidsdag, en kampens dag för ett solidariskt och jämlikt samhälle mot girighetens samhälle.

För att citera en liten del av kompis dikt/sång och hyllning till socialismen som en frihetsideologi:

”Den röda stjärnan brinner än
över Sveriges långa land
och den röda stjärnans heta eld
har satt min själ i brand!
Och den röda stjärnan strålar klar
över sorger och misär
I den röda stjärnans ljus vet jag
vad frihet är!”

Det var många barnfamiljer med på första maj. Det var en riktig folkfest! :)

Det var många barnfamiljer med på första maj. Det var en riktig folkfest! 🙂

Vi var många igår. Uppemot 2000 personer i Socialdemokraternas och Enad Vänsters tåg som stod upp för en annan värld. Själv gick jag i en egen regnbågssektion med en regnbågsflagga för att även lyfta fram HBTQ-frågorna. Feminism och HBTQ-politik häger samman och det blir ett vackert giftermål med socialistiska idéer om frihet, solidaritet och jämlikhet.

Imorgon börjar socialistiskt forum på Umeå universitet. Missa inte det! 🙂 Följ den här länken för att hitta programmet för alla de seminarier, föreläsningar och samtal som kommer hända imorgon.

Aktivism på Umeå2014

Av , , 5 kommentarer 22

För en tid sedan besökte hatet Umeå. Sverigedemokraterna tog in på Folkets hus. De var välkomna av ledningen på Folkets hus, eftersom Folkets hus ledning inte tycker att Sverigedemokraterna är främlingsfientliga eller rasistiska. Så långt har normaliseringen av rasismen och hatet gått i vårt samhälle.

I tider när Sverigedemokraterna också börjat hetsa mot samer för att hitta stöd i Norrland, ges besökarna ett antirasistiskt rim på Umeå2014 (se filmklippet nedan).

Åsikter om framträdandet

Folk på plats tyckte framträdandet var mycket bra, enligt VK:s rapportering.
Klicka på bilden för att se en större bild.

Cleo med flera

Bilden är från Umeå2014 facebookgrupp. På bilden Cleo, Sofia Jannok, Kristin Amparo, tillsammans med Free Joel i bakgrunden.
Foto: Oskar Sandström.

Under helgen ägde ett framträdande rum nere på stan. Tillsammans med Cleo, Kristin Amparo och Sofia Jannok, som framförde låten ”Faller en, faller alla”, fanns en grupp människor, antifascister, som bjudits upp på scen, med solidaritetsbudskapet ”Free Joel” på sina tröjor. Det är fascinerande och känns väldigt unikt för Umeå att något sådant händer. Antifascismen kan ta många olika uttryck. Det viktiga är att antifascismen är demokratisk och öppen, bred och välkomnande. Framträdandet var en frisk fläkt av yttrandefrihet i en tid när fascismen mer och mer visar sina tänder. Starkt jobbat Cleo med flera! (Förtydligande [2014-05-09]: Eftersom detta medvetet missförstås av några som driver kampanj mot mig på nätet så kan jag förtydliga att hyllningen är för den appell som genomfördes i inledning (se nedan) och låtens budskap: att vi ska tillsammans stå upp för varandra mot hat och förtryck. Precis som jag skriver ovan så måste antifascismen vara demokratisk och öppen, bred och välkomnande. Detta innebär kort för varje rimligt tänkande människa att jag inte förespråkar att vi klär oss i huvor eller använder våld som metod.)

Budskapet som framförs i början är väldigt bra. Antirasism. Människovärde. Jämlikhet. Kamp. Lyssna på introt till låten (börjar 1:25 in i låten) och på själva låten, ”Faller en, faller alla” (OBS! Ljudkvalitén är inte den bästa vid starka bastoner).

Jag går till mötes en ny tid

Av , , 8 kommentarer 13
V-Umeås-årsmöte

Bild från Vänsterpartiet Umeås årsmöte.
Foto: Daniell Andersson.

Igår gavs jag förtroendet att ingå i Vänsterpartiet Umeås styrelse. Det ska bli riktigt spännande och jag ser verkligen framemot det kommande verksamhetsåret. 🙂 Jag har inte riktigt ännu bestämt mig för vad jag vill bidra med. Jag har lång erfarenhet från många olika engagemang inom föreningslivet och kan tänka mig flera olika områden att arbeta med.

Sedan länge har jag ett starkt engagemang i jämlikhetsfrågor där feminism och antirasism är givna delar. Det är stora ämnen som det går att göra mycket verksamhet på såväl inom partiet som utåtriktat i kontakten med andra i Umeå. Jag måste därför prioritera och ringa in mer specifikt vad jag ska satsa extra på. Om brinner man för allt brinner man upp. 

Frågorna jag vill satsa extra på är av bildningskaraktär och därför tror jag att jag vill inrikta mig på frågor som rör bildning och skolning inom partiet i diverse frågor. En naturlig konsekvens av mitt starka intresse för jämlikhetsfrågor, är att jag även skulle vilja anordna offentliga föreläsningar kring exempelvis rasism, feminism och HBTQ, som är de frågor som ligger mig varmast hjärtat.

Är du rädd, lille vän?

Av , , Bli först att kommentera 45
IMG_20131102_192601

Gott minne, glad stund. 🙂

Snart är det dags. Det är bara dagar kvar. Saknaden har varit stor sedan dagen jag klev på flight HS669. Det enda som överträffar saknaden är känslan av längtan. Längtan efter det enligt somliga förbjudna.

Jag tänker på de olika rubriker som liksom årstidernas cirkulära självklarhet återkommer gång på gång. Dessa uppmanar mig att inte visa min kärlek öppet. Ty den kan uppröra. Den kan irritera. Det är ett inslag i stadsbilden som inte hör hemma där, förmodligen på samma sätt som mörkhyade människor och kvinnor som tar sig ton stör friden i det svenska folkhemmet.

Hat, förakt och fördomar mot HBTQ-personer, rasism och kvinnohat hänger samman. Till skillnad från rubrikerna menar jag att den öppna glädjen och lyckan i sig inte är någon del av den nämnda skapandeprocess av irritation och upprördhet. Hatet finns där innan och närs ur okunskap och förakt, ofta nära förbundet med religiösa föreställningar om världen, i samspel med en eller flera vantolkningar av någon guds påstådda mening med livet. Till detta behövs motkrafter.

Det är något som händer när två av samma kön håller handen. Det utmanar. Provocerar. Men i detta tänker jag inte så mycket på de blickar som kommer, utan på det att i den stunden så sker en förändring. Atmosfären i händelsens centrum och omgivning blir friare — något mer klar. Det blir lättare att andas. Den våta filten lyfts av en friheten tillfälliga pust. I den stunden är inte alla längre heterosexuella.

Egentligen behövs inte ens den gesten för att skapa förändring. Att ta någon i hand är bara ett bland många kommunikativa tillgrepp. Det räcker att som jag gjorde, berätta om min sexuella läggning. I nästan varje givet tillfälle är det någon av de som låtit påskina sin egen heterosexualitet som visar sig vara så kallat binyfiken, bisexuell eller homosexuell. Att bryta mark. Att byta luft. Det är lite som att ge hjärt- och lungräddning till någon som inte får syre och hotas av hjärndöden.

Det finns ett ansvar i detta som jag lägger på mig själv. Jag måste trotsa rubrikerna i tidningarna, mina egna föreställningar och stå emot rädslan inför det överhängande hotet. Precis som alla andra ska jag kunna visa att jag känner mig glad med en annan. I framtiden ska jag kunna sitta på Apbergets trappor, äta min glass i solen tillsammans med en man jag håller kär. Vi ska kunna hålla om varandra och bara finnas där i stunden. Njuta av glassen, solens värme och varandras närhet, utan rädsla.

Det är i alla fall min dröm…

 

Dela lika!

Av , , Bli först att kommentera 21

Dela likaIdag blev jag inbjuden till Facebook-gruppen Dela lika. Det är ett upprop som Socialdemokratiska studentförbundet, s-studenter, startat för en individualiserad föräldraförsäkring. Det är en av vår tids viktigaste jämställdhets- och frihetsreformer i Sverige som dragits i långbänk. Från Facebookgruppen finns en länk för den som vill underteckna namninsamlingen.

Som vänsterpartist och man välkomnar jag detta från S-studenter. Sedan tidigare har S-kvinnorna drivit denna fråga och jag hoppas att de tillsammans lyckas få med sig Socialdemokraterna på tåget — att våga vara progressiva i familjepolitiska frågor. Det är av yttersta vikt att feministiska perspektiv åter lyfts högre upp på dagordningen inom hela arbetarrörelsen! Sedan Stefan Löfven tog över rodret av sosseriet så har jämställdhetsfrågorna hamnat på undantag och kommit på skam. Det håller inte! Det fungerar inte heller att bara att Vänsterpartiet och endast delar av Socialdemokratin arbetar för denna jämlikhets- och frihetsreform. Hela arbetarrörelsen behöver samla sig.

Som med andra försäkringar tycker jag det är självklart att dessa skall vara knutna till mig som individ. Det är mitt ansvar att dela föräldraskapet och det är min rättighet att erkännas som en individ!

 Ta del av Vänsterpartiets feministiska satsning som Aftonbladet skriver om idag och som Vänsterpartiet gjort en kort film om.

 

Symptom på ökad tolerans

Av , , 7 kommentarer 22
Fotbollssupportrar mot homofobi

Inspirerade av tyska supportrars arbete för ökad tolerans: ”Fußballfans gegen Homophobie”, har det tagits ännu ett steg för att få upp machokultur och homofobi på de svenska supportarnas agenda: Fotbollssupportrar mot homofobi! Besök deras sida på Facebook.

En efter en rämnar det gamla samhällets olika homofobiska, rasistiska och patriarkala bastioner i grunden. Vi blir klokare, förstår varandra bättre, ser likheter framför olikheter. Det nya samhället krossar gamla förtryckande strukturer och negativa relationer mellan människor av olika kön, härkomst och sexualitet. Det går framåt!

Sverigedemokraterna är ett symptom på denna ökande tolerans i det svenska samhället. Ett desperationens uttryck. De håller fanan högt för allt det gamla dåliga som varit. De räds inför framtiden och de hatar jämlikhet och alla människors lika rätt och värde.

Gång efter gång: Hårt sätts mot hårt. På det sättet sker just nu en ökad polarisering i samhället, men det är en stor folkmajoritet som står upp för det öppna, demokratiska och toleranta samhället. Det är en stor folkmajoritet som tror på kärlek och jämlikhet mellan människor. Vi sätter människovärdet i första rummet. Men det betyder att det också finns en liten del som släpar efter. Det är en liten andel av Sveriges befolkning som står upp bakom förtryckets och hatets ideologier. Dessa idéer när rörelser och driver partier som exempelvis Sverigedemokraterna, Svenskarnas parti med flera, och till viss del även Kristdemokraterna.

De som tittade på fotbollsgalan kunde följa den med förskräckelse. Är det verkligen 2013 inom fotbollsrörelsen?! De patriarkala strukturerna var beklämmande att ta del av. Männen dunkar männen i ryggen och kvinnorna blundas inför. På nätet kunde andra vågen framträda — homofobiska kommentarer lämnades av så kallade fotbollsfans. Flatföraktet, så tröttsamt. HBTQ-tidningen QX har skrivit lite om detta: ”Som ett tröttsamt brev på posten uttryckte en rad ”fotbollsfans” sitt förakt för lesbiska som spelar fotboll efter att Nilla Fischer tog emot priset ”Årets back”.” Sedan återges en rad citat från kommentarer som lämnades rörande detta. Förakt. Homofobi. Hat.

Men även inom fotbollen händer det saker. Senaste tillskottet i arbetet för jämlikhet och kärlek är Fotbollssupportrar mot homofobi. Besök deras sida på Facebook.

 

 

Vardagens hjältar

Av , , 10 kommentarer 13
rhundradets-bild_23873755

Det var 1985. Högerextremismen var på frammarsch.
En tuff tant — en vardagshjälte i Småland — gör vad som kommer ann varje medmänniska: Stå upp för demokrati, människovärde och mänskliga rättigheter.

Det händer igen. Förändringens vind, den blåser kall. Det är som en ohejdbar storm av dårskap, dumhet och förringande som drar fram över Sverige. Det ska gråtas i riksmedia. Syndabockar ska hittas. Brösttoner tas till. Och nu intar etablissemanget försvarsposition. En av de sina har fått utstå en folkets mening: en tårta. De ställer sig upp bakom Jimmie Åkesson. Terrorismen måste stoppas!

För ganska exakt tre år sedan framlade jag en uppsats i Historia på Umeå universitet. Det var en så kallad komparativ diskursanalys, vilket innebär att jag jämförde två skeenden och analyserade hur riskmedia talade om dessa skeenden. Det jag jämförde var hur de politiska partierna Ny demokrati respektive Sverigedemokraterna beskrevs/omskrevs på ledarsidorna i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska dagbladet perioden efter respektive riksdagsval; 1991 för Ny Demokrati och 2010 för Sverigedemokraterna. Klart är att etablissemanget har förskjutits.

Förutom att de politiska skiljelinjerna mellan ledarskidorna påtagligt minskat från 1991 till 2010 sågs Ny demokrati och Sverigedemokraterna på olika vis. Det första är numera historia och kan lämnas därhän. Sverigedemokraterna däremot fördömdes av samtliga ledarsidor och tillskrevs etikett på etikett. Partiet bedömdes inte bara vara högerextremt utan även ett hot mot demokratin, eller som jag skrev i arbetet ”Sverigedemokraterna ses på som ett omöjligt parti, ett paria.” Men det var tre år sedan.

***

Idag är tongångarna en helt annan. Jimmie Åkesson tårtas och ur det svenska politiska etablissemanget springer den ena efter andra till försvar för de som bara tre år tidigare ansågs utgöra ett hot mot demokratin. Det är som ett politikens maraton. Lena Mellin menar att hon är beredd att dö för att Jimmie Åkesson ska få säga sin mening ostört och Mona Sahlin instämmer men är inte beredd att dö för Jimmie Åkesson. Den folkpartistiska tidningen Dagens Nyheter ansåg till och med att demonstrationsrätten borde inskränkas för att skydda demokratin. Och socialdemokratiska Aftonbladet låter oss veta att tårtningen var en terrorhandling. Den ena extrema yttringen efter den andra. Styrkta brösttoner och överdrifter. En kakafoni utan hejd. Är det detta som är den politiska korrekthetens våta filt som högerextremister så ofta klagar på, en filt som nu kommer till deras försvar?

Vi lever i en förändringens tid. Jag har följt uppdateringar på Facebook från kompisar, i synnerhet från en person. Vi är ofta men inte alltid överens. Vi har bra diskussioner och han är en mycket klok person. Vi hade reagerat på samma galenskaper i Expressen. Igår var det 75 år sedan som nazisterna på allvar påbörjade sin terror och utrotning av judarna i Tyskland, den så kallade Kristallnatten. Många är de gånger jag varit ute och tänt ljus och gått i fackeltåg för att hedra minnet av de som miste livet i den nazistiska pogromen natten mot 10 november 1938.

Den liberala tidningen Expressen ger inte den historiska händelsen tyngd eller erkännandet. Istället kommer ett ifrågasättande från Expressen sida som låter oss veta veta att kristallnatten är bara något som ”påstås enligt historieböcker”. Det är alltså inte något som är/varit, utan det är ett påstående, kanske rent av en teori? Polisens syn återges också av Expressen: Svenska motståndsrörelsen (nazisterna som stökade runt i Umeå för inte så länge sedan) som demonstrerade i Stockholm igår beskrevs som (i sammanhanget förstått oförargliga) ”högerdemonstranter” och benämnde alla de som stod upp för demokrati och människovärde som ”vänsterextremister” och hot mot demokratin. Tidningen hänvisade också till en nazistisk sida för den läsare som ville få mer information och live-uppdateringar om vad som händer under nazisternas marsch genom centrala Stockholm.

Jag ska inte gå så långt som att misstro Expressen, men nog slog tanken mig att bevakningen av händelsen gjordes under sympatier för nazism och nazisterna som marscherade genom Stockholm. Det som hände 10 november 1938 var ju trivialt, bara ”några juvelerarbutiker förstördes” fick vi veta. Jag kved mig när jag tog del av denna nazistpropaganda som obehindrat sprutade på Expressens sida. Expressen bad senare om ursäkt för sitt mycket grova övertramp, hån och antisemitism som skedde på bästa sändningsplats.

***

Vad har då detta med tårtningen att göra? Tja, jag kommer osökt att tänka på en læstadiansk släktings fördömande av HBTQ-personer och varför HBTQ-personer inte ska tillerkännas rättigheter: ”Ger man djävulen lillfingret tar han hela handen”. I detta sammanhang fungerar analogin. Sverigedemokraterna har sakta börjat accepteras av etablissemanget och blivit en del av det. Nu går ryggdunkarna och acceptansen för det vidriga och odemokratiska blivit mer allmänt — de är beredda att dö för varandra. Åtminstone det etablerade etablissemanget med Mona Sahlin, Lena Mellin, Karin Pettersson och ledarredaktionen på Dagens Nyheter i spetsen.

Tårterskan Irene Matkowitzc är en av våra vardagshjältar. Hon stod upp för mänskliga rättigheter, människans värde, demokrati och yttrandefrihet. Men istället för detta erkännande läggs allt fokus på metod och hon beskrivs hon som terrorist och som ett hot mot demokratin. När är det rätt att agera? Mona Sahlin talar om att Åkesson blev rädd och överrumplad. Är någon förvånad över en sådan sak? Det skulle jag också bli om jag fick en tårta i ansiktet. Men Jimmie Åkesson befann sig aldrig i någon fara. Den vanliga medborgarens desperation lyser igenom valet av aktion. Så begränsad är yttrandefriheten — så mycket har demokratin börjat urholkas.

Tårtningar är ett till synes harmlöst medel för att få uppmärksamhet, för att bli hörd (jämför med järnrören som ledande Sverigedemokrater hade som tillhyggen). Låt gå för att jag själv aldrig ta till en sådan metod. Jag behöver inte. Jag har andra kanaler. Värt att poängtera är också att jag inte uppmanar andra att tårta. Det är trots allt ett brott mot svensk lag. Men metoden åt sidan: Det viktiga är den idé som Irene Matkowitzc bär på: Demokrati och jämlikhet. Hon har i det avseendet min oreserverade sympati och etablissemanget har mitt totala förakt. Vi får inte glömma att Jimmie Åkesson leder ett av Sveriges mest aggressiva och våldsbenägna partier vars idéer vid makten utgör ett direkt livshotande tillstånd för hundratusentals människor. Deras politik är också mycket kvinnofientligt och homohatande.

I fascisternas värld kommer de mänskliga rättigheterna beskäras, demokratin avskaffas och yttrandefriheten vara ett minne blott. Är det först i det stadiet som motstånd är tillåtet, utan att etablissemanget gråter? Nå, i det tillståndet ropar nog etablissemanget efter samhällets hårdaste repression: Död åt de protesterande.