Har lämnat 33 och ett halvt. Lidingöloppet och friskvård

Planerade in Lidingöloppet med några kompisar för någon dag sedan. Springa? Knappast! 0,1 ton Oskarsson skjutsar man inte 65 mil för att se om någon kroppsåder brister på de 3 mil loppet är. Vissa saker ska inte sättas i rörelse. Cyklade till jobbet igår kväll, det får räcka. Följer med till Lidingö som moraliskt stöd och gör något annat i tre timmar. Efter loppet åker vi till Åbo med båt. Tradition eftersom det är andra året. Friskvård skulle man kunna kalla resan. Nöjestripp går också bra.

Hur som helst, när vi pratar om resan som blir den 27 september och jag skriver in det i almanackan på mobilen utbrister jag: -Jag fyller år på onsdag! De svarar att det inte alls stämmer, att det är på torsdag. Idag. De hade rätt, 33 och ett halvt har blivit 34. Siffran till höger under bilden stämmer inte längre. Får maila VK vid något tillfälle.

Apropå ålder. Var stolt över din ålder. Alla åldrar har sin tjusning. Ibland längtar jag efter att bli äldre. Saknar de år som lämnats bakom också, men skulle gärna vilja ha lite fler rynkor ibland. Om jag går ner i vikt kanske den utspända huden veckar sig lite. Ett litet veck borde nog uppstå om 20 kilos tryck lämnar mina fotsulor.

Av någon anledning är vi människor åldersfixerade och tolkar många gånger rynkor som erfarenhet och klokhet. Känner många 20-30-åringar som blir åldersdiskriminerade just för att de ser så ung ut och att den släta hyn, de vita tänderna och det låga hårfästet tolkas som att de inte är kunnig eller erfaren. Tråkigt. Man ska se människan, inte åldern.