Problem med mjukvaran i en server på jobbet i natt. Mina maskiner fick stå. Blev kommenderad till monteringen. Fick montera nippelsatser till 12:ans -2 rotator. Terapi. Som att bygga lego. Inget kan gå fel. Förstår att det finns barnarbete i världen. 😉 Får vara lite försiktig med orden så inte monteringen doppar mig i tjära och fjädrar. *skakar som ett asplöv*

Den omvända och skämtsamma men ibland allvarliga bilden av oss maskinoperatörer är att vi bara trycker på en knapp och sedan sprutar maskinen bara ut detaljer medan vi bara hänger med armarna, pillar navelludd och kokar mossa. Mosskokning är förresten monteringens uttyck för situationer där det inte händer så mycket.

Fyra nätter gjorda. Lång helg. 🙂 Me like it!!

Tack alla som med sms, blogg, kommentarer uppmärksammat min födelsedag. 🙂

Födelsedagen firades i stillhet (Låter som om jag fyllt 100).

Har öppnat paket med allt en 34 -åring kan önska, skjorta, kalsonger och sockar.

En timme till sista arbetsnatten innan helgen. Kollar lite nyheter och laddar..

Ha det gott!
Dan

OS Munchen 1972. Deltog ej. Åldersskäl.

Knattefotboll 1984. Svagt minne av en grusplan, gråt och sand i ögat.

Simning 1985. Blött och kallt. Bastun efteråt var trevligare än själva träningen.

Pingis 1986. De äldre barnen drack alltid upp min medhavda saft.

Volleyboll 1987. Skol-SM. Vi vann ett silver. Tävling för högstadiet. Gick i 7:e klass. Satt på reservbänken hela kvalspelet. Blev erbjuden att spela i finalen. Tordes inte.

Slalom 1988. Deltog endast i ett klubbmästerskap. Tre deltagare. Tredje placerad. Fick pris.

Höjdhopp 1989. Hoppade 1.65 m. Utom tävlan på fritiden. Riktigt stolt över det.

Milen, löpning 1994. Värnpliktsprov. 53 min. Kravet var 55 min. Orkade springa/jogga hela sträckan. Vann över (c)-politiker Mattias Larsson Umeå. Tror att jag skulle vinna mot honom idag också.

Motionär 1996- Någon promenad. Småspringer fram till fjäderbelastade dörrar som är på väg att stängas. Tar trapporna ibland i stället för hiss. Golf. Cyklar ibland. Krocket och Kubb på somrarna. Dart om det räknas.

Planerade in Lidingöloppet med några kompisar för någon dag sedan. Springa? Knappast! 0,1 ton Oskarsson skjutsar man inte 65 mil för att se om någon kroppsåder brister på de 3 mil loppet är. Vissa saker ska inte sättas i rörelse. Cyklade till jobbet igår kväll, det får räcka. Följer med till Lidingö som moraliskt stöd och gör något annat i tre timmar. Efter loppet åker vi till Åbo med båt. Tradition eftersom det är andra året. Friskvård skulle man kunna kalla resan. Nöjestripp går också bra.

Hur som helst, när vi pratar om resan som blir den 27 september och jag skriver in det i almanackan på mobilen utbrister jag: -Jag fyller år på onsdag! De svarar att det inte alls stämmer, att det är på torsdag. Idag. De hade rätt, 33 och ett halvt har blivit 34. Siffran till höger under bilden stämmer inte längre. Får maila VK vid något tillfälle.

Apropå ålder. Var stolt över din ålder. Alla åldrar har sin tjusning. Ibland längtar jag efter att bli äldre. Saknar de år som lämnats bakom också, men skulle gärna vilja ha lite fler rynkor ibland. Om jag går ner i vikt kanske den utspända huden veckar sig lite. Ett litet veck borde nog uppstå om 20 kilos tryck lämnar mina fotsulor.

Av någon anledning är vi människor åldersfixerade och tolkar många gånger rynkor som erfarenhet och klokhet. Känner många 20-30-åringar som blir åldersdiskriminerade just för att de ser så ung ut och att den släta hyn, de vita tänderna och det låga hårfästet tolkas som att de inte är kunnig eller erfaren. Tråkigt. Man ska se människan, inte åldern.

Satt på restaurang ’BLÅ’ för ungefär 10 år sedan. Vi var några kompisar som bestämt oss för utgång. Det var ett glatt gäng som tog några kalla öl i goda vänners lag. Efter ett tag kom ’Electric banana band’ och satte sig i skinnsoffan bredvid. Lasse Åberg, Klasse Möllberg, Janne Schaffer och resten av bandet vilade ute efter ett uppträdande på Rådhustorget.

Vår soffgrupp höll en låg profil. Vi såg andra som gick fram, vuxna och barn som ville ha en autograf eller en pratstund. Har själv den uppfattningen att kända personer behöver få vara ifred ibland. Skulle aldrig själv gå fram och diskutera eller be om en autograf men var och en får göra som de vill.

Kvällen fortskred och stämningen vid vårt bord var hög. Tänkte ett tag gå fram och prata lite med grabbarna ’banan’, men besinnade mig. Frestande men vi hade tillräckligt trevligt vid vårt bord. Dessutom är det mot mina principer att störa kändisar.

Kan vara ganska rolig om situationen är den rätta. Och situationen var så denna kväll. Vi hade hur kul som helst. Det var nu många som gick fram till Lasse Åberg och de andra. Det tärde på mitt psyke men hade som bestämt mig för att inte gå fram och säga något.

Gick aldrig fram och sa något heller. Besökte toaletten i stället. En lång urinoar. Bara jag där. Ställde mig framför rännan och påbörjade ni vet vad. Småfilosoferade lite sådär som man kan göra i denna situation. Det finns inte så mycket annat att göra heller.

Upptäckte efter ett tag att jag inte var själv längre. Någon stod bredvid i samma ärende. Den oskrivna regeln är att inte titta. Sneglade ändå lite, kunde ju vara någon bekant att hälsa på. Till viss förvåning ser jag Lasse Åberg i samma situation. Jag och Lasse Åberg vid samma urinoar. Nu blev mina principer en prövning av globala mått. Vi var ensam och min första tanke var.. SÄG INGENTING DAN!! Upprepade det som ett mantra, SÄG INGENTING DAN, SÄG INGENTING DAN, SÄG INGENTING DAN.

Frestelsen blev för stor och jag vred huvudet lite mot Lasse och sa: -Det är inte så ofta man pinkar bredvid dig. Lasse Åberg vred sakta på sitt huvud och mötte min blick och sa: -Det är inte så ofta jag pinkar bredvid dig heller.

Ingenting mer blev sagt. Det kändes ändå som att vi förstod varann. Allt var sagt och vi gick ut i Umeås nöjesliv.

När du möter någon, hur hälsar du?

Själv hälsar jag på alla vänner, bekanta, tanter och de barn som hälsar. Ibland säger jag hej till okända.

Regeln borde vara att man hälsar på alla. Ett hej kostar ingenting. Men så är mina hälsningsvanor i stora drag. Ganska komplicerat då jag ibland inte har några linser och ser lite dåligt. Har kommit på mig att nästan tokstirra på folk, är det en tant? Ett barn? En bekant?

Erkänner. Har ramlat dit. 6 månader utan drog är över. Har börjat snusa igen. Och jag trivs. Har haft en underbar smekmånad med min drog. Började om ganska snabbt när semestern kom igång av någon anledning. Har lite dåligt samvete så här i efterhand. har snusat regelbundet sedan 7:e klass. Har alltid trott att jag skulle kunna sluta när jag bestämde mig för det. På Nyårsafton slutade jag. Svettades igenom tre nätter. Bland de värsta dygnen i mitt liv. Blev egentligen lite besviken över att lyckas då jag trivdes med mitt snusande. Kostnaden var en av orsakerna. Köpte en dosa idag och den kostade 44kr. Sjukt! Sjukt bra! Kanske det bästa beslut en högerregering tagit när de höjde tobaksskatten. Cigaretter, snus och alkohol borde förbjudas i ett så civiliserat land som Sverige. Vilken välfärd vi skulle ha om samhället inte behövde ta dessa sjukvårds och alkoholrelaterade kostnader som uppstår. Politisk feghet i kombination med omvärldsfaktorer låter befolkningen fortsätta med dessa lagliga droger.

Ettan lös ska det vara om någon undrar.

Natt två avklarad på jobbet. Semesterflinet är borta. Något mer utslätat leende infinner sig. Känns ändå bra, försöker intala mig det. Det här kommer att ordna sig tänker jag samtidigt som fakta är att det är ett helt år kvar till semester igen. Brorsonen Elias som fyllde 2 år i förrgår kommer att vara 3 år nästa semester. 33% av Elias liv till nästa semester. Det är som 11 år i mitt fall. -11 år till semester! Nu blev det jobbigt. *skratt*

Kollar Gymnastik från OS för att varva ner efter jobbet. Helt fantastiskt hur en kropp kan tränas för att utgöra de mest krävande övningar på matta, barr och allt vad det heter. Själv består akrobatiken av skoknytning och andra fysiskt krävande situationer.

Vi diskuterar ofta välfärden i kronor och ören. I skatt.

Det är naturligt och riktigt eftersom det behövs en stark ekonomi för att klara vården, omsorgen och allt det andra som vi behöver på färden genom livet.

För oss socialdemokrater är det avgörande att också den som inte är frisk och stark har ett lika stort värde som den som arbetar 100 procent och mer än det.
När vardagen rusar på med arbete, familj och andra aktiviteter är det sällan vi stannar upp. Allt känns för det mesta givet och självklart. Vi borde ändå se med en viss ödmjukhet på livet. Det kommer alltid en dag när tillvaron ställs på kant, när livsvillkoren förändras. Då vi alla, även den som har god ekonomi, behöver en stark välfärd och stabila trygghetssystem.

Det gäller i hög grad också i arbetet. Alla riskerar att bli sjuka och/eller arbetslösa under ett arbetsliv -utan att vi själva rår över omständigheterna. Vissa yrkesgrupper är mer utsatta än andra, med arbetsuppgifter som sliter på kropp och själ.

Nu har vi dessutom en regering som lägger all skuld på den enskilde individen. En regering som verkar luta sig mot en ekonomisk teori som utmynnar i att sänkt ersättning med x antal kronor gör att lata löntagare går till arbetet i stället för att ligga hemma och slöa.

Socialdemokratin bortser aldrig från individens ansvar, det ser vi som någonting riktigt och självklart. Samtidigt finns också en annan sida – den enskildes ansvar ska mötas av ett ansvar från samhällets sida.

Människans behov ska vara välfärdens utgångspunkt.

I dag pratar alla om arbetslinjen, och det finns många tolkningar. Min utgångspunkt är att alla ska kunna försörja sig och arbeta efter förmåga. Alla kan inte arbeta till 100 procent, men de allra flesta kan bidra.

I grunden återkommer ständigt samma tema hos den sittande regeringen. Höjda ersättningsnivåer i socialförsäkringar hotar välfärden. Den arbetslöse måste ha låg ersättning, annars söker han eller hon inte arbete. Uppfattningen är att den som är arbetslös, sjuk eller lågavlönad har sig själv att skylla.

Vi ska se a-kassan som en del av en omställning mellan olika arbeten, inte som ett bidrag som kan ersätta den trygghet och stimulans som arbetet ger. Ett rimligt ekonomiskt skydd gör att den arbetsföra befolkningen vågar satsa på utbildning, kompetensutveckling och nya jobb. Personligen tror jag på utbyggda trygghetssystem för småföretagare också. Att starta ett företag idag är ingen trygghet. Många löntagare tvekar att starta företag av det skälet. Det behövs fler småföretagare där några blir stora med många anställda. Företagande och arbete ger välfärd.

Socialdemokratin vet att det inte går att bygga framtiden på orättvisor och ökade klyftor. Det behövs ett gemensamt ansvarstagande för välfärden. Politiken ska bidra till att människor känner mod och framtidstro. Trots de goda ekonomiska tiderna bidrar regeringen till det rakt motsatta.

Nu blev det nog rätt bild. Det ska vara en liten filur på en grön trampcykel slitandes i ett födelsedagspaket. Då stämmer dagens bild.

..Elias. Förra bilden blev fel.

Tänker som en besatt på den kommande smörgåstårtan. Då blir det lätt fel. Får nypa mig i skinnet för att påminna mig om att andas. Smörgåstårta på lördag. Nyp, andas. Tårta. Nyp, andas…