Tv3 kl. 21.00. Tydligen några med anknytning till kommunen som deltar. Bra program för övrigt.

Har den fullaste förståelse för älgstammens begränsning genom avskjutning. En sak har ändå slagit mig genom att lyssna på älgjägare vid ett flertal tillfällen och det är deras lite acceptans för vådaskjutning men framförallt deras ibland osäkerhet för vad de skjutit på. Att de själva är oroliga för att vistas i skog och mark i jakttider då de själv inte alltid är 100% säker att det är en älg de skjuter på. Att de ibland skjuter vid tveksamma tillfällen.

Har alltid utgått från min egen värdering att det först ska säkerställas att det inte är en människa som får vapnets fulla uppmärksamhet i form av ett dödande skott. Är själv inte jägare och vistas inte i skog och mark i någon större omfattning, men alltid känt mig trygg att göra det. Den känslan är mer tveksam idag. Tror och hoppas att det endast är ett fåtal som skjuter på rörelser och mot tveksamma mål, men att de förekommer är ganska oroväckande. Beror de få dödsskjutningar av människor på älgjägarnas säkra uppträdanden och beteende eller på oss som håller oss borta från att bli måltavlor?

Nu får jag säkert en grym blick från farsgubben som lever för jakten och det blir väl bara sås på min tallrik i vinter när jag besöker honom. Om jag alltid gör som mina föräldrar vill? Nope! Skickar in denna blogg. Det är såsen som är godast! 😉

Läste Kerstins blogg här bredvid. Vilka tråkiga kommentarer hon fått. Så orättvisa sådana. Vet att hon stortrivs med att jobba med människor och är väldigt omvårdande i sitt sätt. Försöker hela tiden se till så att sin omgivning mår så bra som möjligt genomi ord, handling och väldigt ofta med ett leende.

Besökte henne i början på veckan i hemmet och då stod hon och bakade sockerkaka för sin egen lön. Detta på sin fritid för att sedan besöka sin arbetsplats utanför sin ordinarie arbetstid och överlämna kakan till de gamla och personalen. Utan att ens själv smaka på kakan utan endast förvissa sig om att de hon bryr sig om, de gamla, att de får lite guldkant i tillvaron.

Kerstin är inte ensam. Omsorgen kryllar av dessa välfärdshjältar som ger mer än de får tillbaka enligt min uppfattning. Blir lite upprörd när jag läser en del kommentarer som klankar ner utan att riktigt veta, utan endast utgår ifrån den egna svarta själen och en vanföreställning om att det bloggas på arbetstid på datorer som inte får användas privat vid rast eller fritid och dessutom att de inom vården har för lite att göra.

Så länge åldrandet och människans hälsotillstånd varierar över tid kommer vårdpersonal alltid att ha mer eller mindre att göra under ett dygn som exempel. Vi får nog acceptera att barn och gamla är som snällast när de sover och lite mer krävande andra tider på dygnet. Och att inget dygn är den andra lik.

Alla får ha en dålig dag, när det inte känns lika roligt i livet eller i arbetet. Den fråga jag ställer mig är snarare är hur ni bittra, elaka, född och uppvuxen i en dålig dag som skriver kommentarer, hur ni fungerar på era arbetsplatser och på er fritid i vårt samhälle? Inser att ni inte kan vara många för då hade vi alla suttit i en insnöad grop utan eld, frusit och gnällt oss möjligen varma.

Tacka vet jag Kerstin. Fler av henne. Hon värmer! 🙂

En jävligt trött Oskarsson som inom 5 min ska drömma om något trevligt. Näst sista natten för övrigt, sedan 2-skift. Måste köpa fler väckare om det ska gå att få liv i denna kropp innan lunch i framtiden. Lovar att försöka i alla fall.. 😉