Ramavtal om permittering och utbildning

Igår offentliggjordes ett ramavtal på central nivå mellan arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen och arbetstagarorganisationen IF Metall. Ett avtal om förkortning av arbetstid med möjlighet till kompetensutbildning på företagen kopplat till en lön motsvarande lägst 80% av total lönesumma inklusive tillägg som ob.

Lönesänkning är medias vinkling av avtalet. En annan vinkling är att vara kvar i sin anställning istället för a-kassa, att kompetensutvecklas för att stärka sin egen och företagets konkurrenskraft inför framtiden. Detta kopplat till 80% av total lön. Det finns säkert ett flertal för och nackdelar. Debatten om detta avtal kommer nog att fortgå den närmsta tiden.

Skickar med den information som fanns på IF Metalls hemsida:

’Ramavtal om permittering och utbildning

Ramavtalet ska ses som en lokal möjlighet att förkorta arbetstiden och att bevara svensk industris konkurrenskraft så att vi den dag det vänder snabbt kan komma tillbaks i arbete. Det handlar om att företag som har en möjlighet ska ges en chans att överleva och att så många löntagare som möjligt ska få behålla sina arbeten.

Sveriges ekonomi och arbetsmarknad befinner sig i den värsta kris vi någonsin upplevt. I dag är 34 000 av IF Metalls medlemmar arbetslösa och 40 000 är varslade. Till sommaren riskerar vi att befinna oss i en situation där 25 procent av medlemmarna står utan arbete.

Mot den bakgrunden har ett ramavtal tecknats mellan IF Metall och motparterna Teknikarbetsgivarna, Industri- och Kemigruppen samt Metallgruppen.

Vi svarar nu upp mot övriga Europa där permitteringslöner med hjälp av statliga bidrag blivit vardag. Hitintills har IF Metall förgäves ropat på insatser från regeringens sida. Nu tar våra medlemmar, som är de som drabbas hårdast, sitt ansvar för att svensk industri ska överleva krisen. Vad gör regeringen?

Avtalets innehåll
Ramavtalet kräver en lokal överenskommelse mellan klubb och arbetsgivare och ska innehålla:

– gäller tills vidare med tre månaders uppsägningstid, till och med
den 31 mars 2010
– förutsätter lokal överenskommelse
– ledighet och/eller utbildning
– utgående lön, inklusive ob- och andra ersättningar, lägst 80 procent.

De som omfattas av avtalet är: Teknikavtalet IF Metall, Gruvavtalet, Svemekavtalet, Stål- och metallavtalet, Tekoavtalet samt avtalen inom Kemi- och Industrigruppen.

Avtalet gäller även lokalavtalsbundna företag. På företag utan klubb tecknar avdelningen överenskommelsen med arbetsgivaren.

För att ramavtalet ska kunna tillämpas krävs en lokal uppgörelse. Om avtalet sägs upp på central nivå faller alla lokala överenskommelser.

Ingen form av arbete får förekomma under permitteringstid. Lönen motsvarar den tid man arbetar, dock lägst 80 procent av full arbetstid.

Exempel 1: Ledighet en halv dag i veckan – lägst 90 procent av lönen.

Exempel 2: Arbete två dagar, utbildning en dag och ledighet två dagar i veckan – lägst 80 procent av lönen.

Den lokala uppgörelsen
Innan klubben tecknar ett lokalt avtal bör den göra en analys av varför företaget vill göra en överenskommelse. Har alla andra möjligheter uttömts? Är det konstgjord andning eller en möjlighet för företaget att överleva?

80 procent av lönen är golvet. I den lokala överenskommelsen går det att komma överens om högre villkor.

I den lokala uppgörelsen bör ingå: tidpunkt, turordning, vecka, omfattning, eventuella utbildningsinsatser, hur man går tillbaka i arbete, vad som händer vid en uppsägning, vad som gäller vid en konkurs samt eventuella konsekvenser för a-kassan.

Ett exempel på ovanstående kan vara att arbetsgivaren ska betala in den lön som man missat om denne senare varslar om uppsägning. Observera att detta i sådant fall ska skrivas in i den lokala uppgörelsen,

Det är bra om klubben rådgör med avdelningen och/eller förbundet innan de tecknar avtal.

Dags för regeringen
Andra länders regeringar genomför massiva åtgärder för att överbrygga den värsta krisen. I Sverige står regeringen passiv vid sidan och tittar på. IF Metalls medlemmar tar de värsta smällarna. De får nu också ta ett egenansvar för krisen. Vi väntar på att regeringen ska vakna och komma med sitt bidrag.’