Om man känner att något verkligen behöver göras bör inte feghet och rädsla hindra mig från att ta beslutet. Om brist på mod får segra kan det bli rätt tråkiga konsekvenser.

Jag tror att det är viktigt för människor att "VÅGA". Vad som är våga är olika för alla människor men att aldrig våga kan bli farligt. Om jag aldrig vågar prova kommer jag aldrig att förverkliga mina drömmar och jag dör med ånger om allt som inte blev gjort.
Så jag ser till att våga prova.

.  

Irma myntade ett nytt uttryck i Midsommar.
Hon tittade på grannhusvagnen som lade klossar under sina stödben och sa;
– Vi har då stödben som når enda ned till marken!!!!!!!

Den har lilla söta låg på min trapp – undra om det var självmord eller åskan som tog den?

När jag var som mest vältränad för SM så passade någon på att skicka in "mig" till tävlingen "Gladiatorerna". Jag kom med och skulle ned till Sundsvall för provrunda men två månader innan lyckades jag slita av inre vadmuskeln. Kanske lika bra det eftersom mitt flås inte var lika bra som min styrka.
Men kul att vara utttagen.

Jag blir lite fundersam – håller vi människor också på att bli slit och släng varor?
Livslängd på många förhålladen är inte ens ett år.

Håller vi på att slit & slänga varandra?