KOLLA IN DESSA T-shirt, tröjor, örngott etc;
HÄR
MOTIV;
Det som inte går att "diska" i diskmaskinen – det får va…haha…
Ena veckan;
– Herregud vad du är nyfiken. Jag berättar när jag är mogen för det. Måste du fråga så mycket.
– Men jag är inte nyfiken utan mer intresserad av dig
– Näää du är rent nyfiken!
Andra veckan;
– Du är så egoistisk, du frågar inte mig längre.
– Men förra veckan tyckte du inte om att jag frågade och sa att jag var nyfiken?
FICK EN ROLIG KONTAKTANNONS;
För en vecka sedan satta jag dessa frön för det känns lite dumt att köpa sallad när det är så enkelt att sätta dem själv. Roligt att se när det gror och spirar.
Hur många ggr ska man ringa innan man ger upp om att få svar.
Jag ringer oerhört sällan bara för att surra – utan när jag ringer någon så vill jag något. Är det då upptaget så vet man men när personen inte svarar tre minuter efter så FATTAR man. De ids inte svara och vill inte prata.
Och nu pratar jag inte "allmänt" utan mer med sk vänner, inte "jobb och affärssamtal."
Själv kan jag strunta i att svara ibland när det är olämpligt men hör av mig senare.
Man behandlar ju andra som man själv vill bli behandlad eller hur,
så man blir påmind om att man inte själv behöver svara heller.
ENKEL MATEMATIK eller hur!!??
HUR MÅNGA GGR ÄR RIMLIGT ATT RINGA INNAN MAN SKA GE UPP?
Kolla highheel..
DIN SORG ÄR MIN TRÖST – dessa ord hade jag velat komma över mina läppar när min man dog. Många var så ledsna över vad som hänt och ville inte visa det för mig. De ville skydda mig men egentligen så blev deras sorg en stor tröst för mig. Jag önskar att jag hade kunnat säga dessa ord till dem då.
Orden kommer ur filmen om:
Rapports välkända nyhetsankare Ulla–Carin Lindquist som avled 2004 i sjukdomen ALS. Hon gjorde tillsammans med Andreas Franzén en dokumentärfilm.
Tid hos sjukgymnasten!
Arla morgontid.
Skynda klä sig.
I hallen med skor på
KISSNÖDIG!
Skyndar in på TOA.
Gör mina behov.
Drar upp allt snabbt.
Hör ett ritchande men
tänker inte på det.
Sjukgymnasten knycklar
jag får en glimt av mig
i spegeln.
GAAAAAAAAAAAHHH
min troslinning har
separerat från
underdelen!!!
Kära mamma som i himlen är,
hel och ren, hel och ren, hel och ren.
Förlåt – ska genast kasta bort
när jag kommer hem.
Städade i en låda och hittade mina medaljer från SM (sista för fem år sedan). Hade helt glömt bort dem. Den sista silvermedaljen minns jag särskilt.
Eksjö – tävling drog ut på tiden – fuktiga rubtanbanor – 9 mm spikar på avstampsfoten. Lite kall – stämt in avsatsen – första kastet lite mjukt.
SHIT – gled lite på rubtanbanan i utkastet – alla spikarna gick i – den svagaste länken måste ge sig.
Trodde först hälsenen brustit men på lassa i Eksjö konstaterades efter en massa röntgen och kontrast att det var inre vadmuskeln som brast.
Men jag fick SILVRET – fast jag siktade på GULD.
Sanna var förbi för ett tag sedan med Irma och Henry. Vi satt tillsammans med Annika på altanen och Irma sprang runt. Jag mötte henne mitt på altanen och jag måste ha tittat upp på himlen för hon sa snabbt till mig.
– Pratar du med Erik och Sven som är i himlen?
(dvs brorsonen och min make)
Det fejdar sakta och säkert bort hur mycket man än försöker framkalla alltihop.
Senaste kommentarerna