Västerbottensnytt – fredag – illa

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag tycker väldigt illa om Västerbottensnytts reportarar angående inslaget om Noréns TM.
När VD´n bad att inte bli filmad så respekterades inte hennes ord utan man försökte i alla fall filma henne.

ILLA, illa vilken brist på respekt.
Sedan har jag ingen åsikt i själva innhållet i inslaget eftersom jag inte har en aning om vad som är SANNINGEN. Och mitt tyckande om det är inte relevant.

Företagsamma kvinnor i Pajala

Av , , Bli först att kommentera 0

Hemkommen med en rejäl förkylning från Norrbotten, Tärendö sätter jag mig en stund framför datorn. Man hinner få en massa mail under några dagar som jag vill rensa bort innan måndag.

Jag har fått den stora äran att få vara med på en helt otroligt härlig tillställning som heter:
Bryta, bygga & bo i Pajala kommun.

Pajala befinner sig i en spännande brytningstid mellan gammalt och nytt. Det handlar om gruvbrytningen och den framtidstro som den väcker. Det handlar om att bryta gamla traditioner och utveckla kvinnors företagande att bli en viktig tillväxtfaktor för kommunen.

Helt otroligt intressant att komma till en värld så skilt från det som händer vid kusten – gruvindustrin. Kvinnor som har en helt annat framtidstro än vi från kusten, som brottas med helt andra utmanande fenomen än oss.

Dagen var klart intressant, först ut var jag själv som pratade om varumärke, sedan fick vi en föreläsning om Media som informationskanal. Charlotte LIndmark kom med ’Jag och min pessimist’ (Teater scratch), hur Jazzomaten i Luleå blev till samt underhållning av ordkonstnären Regina Veräjä och Gun Olofsson från musikgruppen Jord.

Läs mer här;
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4004555

Länsresidentet
Efter en lång resa samt intensiv dag, lite sömn fick jag även den stora äran att träffa en massa intressanta och härliga kvinnor på Länsresidentet igen. Fast nu började jag dala, frossa, maten smakade papper och pannan kunde användas för att steka ägg på.

Men jag har fått en ny idol i Heidi Andersson – Armbryterskan från Ensamheten. Helt otroligt vad hon är en härlig personlighet. Jag som satt där febrig och trött fick en otrolig kick av detta energiknippe.

Nu är det dags att sova en stund….

Jag tycker – värdeladdat & svar på Smulan

Av , , 2 kommentarer 0

Läser med stort nöje Smulans kommentar – hoppas ni andra också gör det.
Jag uppskattar verkligen att du tar dig tid att båda läsa och skriva. Och som du säger vi har alltid ett val – struntar vi i att ’välja’ så har vi gjort det aktiva valet…

Skillnaden som sker rent kroppsligt när vi väljer att använda ’måste göra’ istället för ’tänker göra’ känns direkt. Prova själv och känn efter hur det känns. Jag brukar bli medveten om detta när Tandläkarsköterskorna ringer och talar om för mig vilken tid de vill att jag ska besöka dem. Jisses – min puls rusar upp och jag blir lätt flammig på halsen.

Min kropp reagerar på samma sätt som om det är en björn som står och vrålar över mitt huvud och ska äta upp mig – detta eviga arv som vi har från folk innan stenåldern. Då var det en fråga om överlevnad men min tandläkare vill förvisso ha pengar av mig men han är inte direkt någon björn.

Måste hit och dit – sluta måsta och bara gör. Vissa saker ska göras oavsett om det är roligt eller inte. Koppla på autopiloten och gör bort det tråkiga. Istälelt för att gå omkring och hetsa upp kroppen och sinnet över det tråkiga.

På 70-talet så valde kvinnor på att jobba ELLER baka bullar, nu ska vi vara övermänniskor som ska hinna jobba, baka bullar, läsa läxor, gå ut med hunden OCH vara pigg på kvällen.
Varför inte gå tillbaka till antingen eller…

Värdeladdat
Efter många kurser, seminarier, föreläsningar om ledarskap och coaching så blir man lärd att när man pratar med människor bör använda ’jag-form’. Jag tycker, jag vill, jag tror och jag känner.

Hur många har provat detta?
Jag har och försöker oftast prata i JAG -form men kan ni gissa vad som då händer…MIG.
JAG BLIR STÄMPLAD SOM EN BESSERWIESSER!!!!

Smulan och ni andra – vad tror ni om det?
Javisst beror det på hur man säger saker men jag är inte den som trippar runt på tå för att kolla om saker och ting passar när jag ska säga dem. Utan jag har mer det manliga sättet att kommunicera – rakt på utan personangrepp.

Är det ett sätt att skydda sig som mottagare? Alla vet att en person som pratar i jag-form inte går att kritisera så mycket om man inte kommer med argumnet utan personangrepp. Istället så tycker man att en person som pratar i jag form är ’förmer’ än en själv.

Jag vet inte men jag har uppmärksammat detta många gånger att mina styrkor lätt kan bli ett hot mot andra.

Nej, nu ska ni får fundera några dagar för jag har en del att pyssla med.

Hasta la vista..

Du måste ingenting!! & tack till kommentar

Av , , 1 kommentar 0

Tack Kina för din kommentar.
Jag om någon förstår din frustration. Att sitta och diskutera, möten på möten men ingenting händer. Denna långbänk får mig att bli så trött. Jag kan också sätta mig in i situationen att man vill göra ett bra jobb men det finns inga resurser eller arbetsglädje. Hur kul blir det då..
HÅLL UT….

Nu till något annat (ej riktat till Kina nu utan till alla läsare).
Du måste igenting, Vad säger du då?
– Det där är ju lätt att säga. Man måste ju försörja sig. Och inte kan jag slänga mig på schäslongen och strunta i att ge mina barn middag. Eller ta mitt pick och pack och dra.

Jo, det kan du visst. Det finns människor som gör det. Det kan låta absurt och förskräckligt men det är lite befriande också. När alla måsten snärjer en, allt ansvar och livet brer ut sig som en gigantiskt grå vadmansfilt omkring oss. Inget glitter, ingen plats för minsta lilla rackartyg. Och inte heller minsta lilla utrymme i tid, rum eller reda pengar utanför familje- och hushållsbudget. Vilket mörker?..

DU MÅSTE INGENTING!
Ja det är ju lätt att säga. Jag kan inte strunta i att ta hand om barnen, betala räkningar, städa och göra alla vanliga saker som man måste göra för att livet ska gå ihop.

VI MÅSTE I GRUND OCH BOTTEN INGENTING!
Alla kan ta sin kappsäck och gå MEN det VILL man inte. Inte vill man stiga ur sitt sammanhang, inte vill man svika människor som man bryr sig om. Inte på riktigt.

Jag gillar nämligen tanken att stiga upp på morgonen, se mig själv i spegeln och veta att jag gör så gott jag kan på min lilla plätt av jorden. Det vill säga att det finns en hel del VILJA i mina måsten. De tråkiga får man försöka beta av helt enkelt för att det är en del av livet och kärleken.

Men jag måste inte, behovet av att påminnas om det fria valet behövs verkligen då och då -för att inte glömma bort det som är viktigast i livet/världen. Jag väljer det idag igen för det är ju det här som är livet.

Att ge sig total frihet åtminstone i tanken fungerar som ett slags verktyg för att se över sina livsvärderingar och sin livsriktning. Vad är viktigt på RIKTIGT? Vad är värt att anstränga sig för? Vad är värt både nöd och lust?

Det kan också visa sig att en del av alla de där måstena och livsbegränsningarna vid närmare påseende inte är så täta och så absoluta som vi tror. En del krav, de krav och förväntningar vi dignar under – från familj, arbetsgivare, släkt, vänner, arbetskamrater, patienter, kunder, uppdragsgivare eller vad det kan vara – kan till exempel visa sig vara rejält uppskruvande av oss själva.

En del måsten kan visa sig vara myter helt enkelt.

Vi måste ingenting men vi VILL?.

Maggie & Jan & Smulan, Next & Now, Robertsfors Kommun

Av , , 1 kommentar 0

Jag har fått en räknare på min sida. TACK TACK, nu till nästa fundering. Vad ska jag egentligen ha den till? Tänkte mer se vad eller vilket ämne som drar bäst.
Maggie – jag fick hjälp av en KARL. Eller kanske mer två. Ärligt vet jag inte i vilken ordning de kommer eftersom räknaren sitter på inlogsidan. Har jag kanske vart BLIND.

Tack Jan Nilsson att du tog dig tid till att svara på min frustration och till Tom Juslin som jag tjatat ihjäl. FÖRLÅT TOM, du kanske hade satt in räknaren för en månad sedan men jag har inte sett den fören NU.

Smulan – jag har också tänkt i dina banor. När tappade vi människor empati och slutade väna om varandra? Fast det är i och för sig väldigt ointressant utan mer hur kommer vi tillbaka till det?

Next&Now
Igår pratade jag, Ann Kelfbom och Anita Boström på Handelskammarens Next&Now lunchträff som Gunilla Lindner anordnade. Det var jätteroligt på flera sätt. Det ena är att jag besökt dessa träffar förr och verkligen tyckt om den. För det andra så kom det en massa fler människor än väntat – hur kul som helst.
Jag rekommenderar varmt denna lunchträff. Varför och vad det riktigt är kan ni läsa på Handelskammarens sida.

Ja, Robertsfors kommun som även innehåller en hel del invånare dvs JAG.
Vad jag funderar på är varför man inte ser Robertsfors kommunkontor som ett riktigt äkta
företag.

Behövs verkligen alla tjänster? Är det inte en idé att utsourca vissa saker. I ett företag som går på knäna så gör man sig först av med personalen men karvar inte runt i verksamheten.
Mindre skruvmejslar till mekanikerna, mindre toapapper på toaletten, billigare och dåligare mat i lunchutrymmet – va fasiken vi tar bort den helt. Skalar bort..ja arbetstrivseln genom att förbjuda fikaraster och småprat i korridoren.

Jovisst försöker man snåla ned på saker men i det stora loppet så funkar det inte – folk känner sig kränkta och illa behandlade.

Är det inte billigare att att köpa tjänst än att ha anställda? Hur ser ekonomisidan ut, hur många ’avdelningar’ har en egen ekonomienhet?

Och snälla, om någon svara på mina funderingar om detta. Reagera inte som små barn som ska försvara sina leksaker. Och säger DU DÅ….du var ju med i Företagarna Robertsfors och processade fram en till person som ska jobba med Näringslivet. Behövs den personen då?

JA DEN PERSONEN BEHÖVS…..men är ju ’betald’ genom EU-medel.

Det finns säkert bra svar till mina funderingar som vanligt.

Ha en skön helg folket

Frustrerande

Av , , 2 kommentarer 0

Jag ser att andra har ändrat en massa saker i sin blogg t ex delen där det står en massa om sig själv, andra kan tydligen kolla hur många som läser bloggen etc.

MEN JAG..jag fattar ingenting, var gör man allt detta?
Är jag en sådan gammal och grå bloggare, från den tiden när vi var väldigt få att jag missat
allt detta?????????

Och mail verkar de inte heller svara på – på bloggkontoret….

Lågkonjuktur och SVAR som jag får.

Av , , 1 kommentar 0

Charlotte Wormbs – skrev till mig dessa ord efter föregående inlägg.

’Sv: Makeovermani
Visst är det knäppt? Otroligt fånigt blir det när vi börjar döma både oss själva och andra utifrån dessa ’hittepånormaler’. Att vara lyckad eller inte mäts efter en konstlad måttstock.

Dumt är också att vi begränsar oss själva så mycket i och med att vi måste jobba hårt för att hålla koll på vad som är normalen så att vi inte hinner med att ta del av det som utvecklande och intressant, för oss själva och utifrån vår egen normal.
Charlotte Wormbs’

Jag säger tack för dessa ord. De träffar rakt in i hjärtat. En del av svaren ligger i dina ord, inbäddade och fina för att vi alla ska ta dem till oss. ’Att vara lyckad eller inte mäts efter en konstlad måttstock’. Upprepa detta om och om igen – som ett mantra.

Vi har en massa ’hittapånormaler’, vi tror, spekulerar istället, hitta vår plats, försöka apa efter istället för att ignorera allt detta. Det krävs otroligt mycket tid till att hitta igen vad jag själv står för, mina värderingar och vad jag står för.

Charlottes ord blir som bomull efter mitt senaste inlägg. Jag har läst dem om och om igen och det känns lite som att komma hem. Eller är det mer att jag får bekräftelse på att mina funderingar inte helt är osannolika.

SMULANS ord, som hon skriver i kommentarer här går inte hellre av för hackor. Så tänkvärt, så nyttigt, så befriande att det finns fler som stannar upp i livet och TÄNKER SJÄLVA. TAck i massor för att ni tar er tid att läsa och sedan svara.

NU till LÅGKONJUKTUREN
Nu slår lågkonjukturen till hårt.Först varslarlyxkonsumtionen dvs båt- och husvagnstillverklning.

Jag bävar lite för vad som ska komma och jag tänker på Carin Holmquist
föreläsningar. Människor utan arbete kommer att uppmuntras att bli företagare igen.
Har man ingen affärsidé så bör man gå hem och hitta på en.

Människor luras från arbetslöshet in i företagsvärlden utan att vara entreprenella.
Det känns inte rätt. Man kan vara entreprenell i många avseende genom att ha
något slags sidoprojekt. En liten verksamhet på fritiden etc. Men steget från att
ha en slags hobby till att bli företagare är stort.

Jag bävar för att man LURAR in folk som inte är lämpad. Här har vi Ambassadörer
ett jobb att göra, prata inför de arbetslösa. Ge dem mod att tacka nej om de
varken vill, känner för att starta företag.

När jag nu tänker efter…det finns väl inte så mycket pengar för starta eget idag?
Eller har jag fel?

Ha en skön onsdag.

Imorgon har jag mitt första uppdrag tillsammans med två andra Ambassadörer.
Vi kommer att prata på ett lunchmöte, Next & Now för Handelskammaren.

Makeovermani

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi vet att det vi ser i tidningen och på tv bara är en liten flisa verklighet, städad, retuscherad och censurerad. Vi vet att allt verkligt personligt och privat har gömts undan och att den miljö vi får se bara är en avskalad form inte ett hem på riktigt.

Ända jämför vi oss.
Är vi inte kloka i huvudet?
Men hur kan vi läta bli? Den massmediala verklighetsbilden är så massiv att den tar över vårt synfält.

Med intellektet vet jag förstås att också ett mycket välskött hem måste stylas ytterligare innan det platsas i ett inredningsreportage. Men läser jag inredningstidningar ser jag fler stylade hem än riktiga, Det stylade och sterila blir normen, och mitt eget hem blir anomalin. I ett huj glömmer jag att jag faktiskt valt inredningen i mitt eget hem. Ekonomin är bara en del av paketet Just jag har till exempel delvis prioriterat funktion framför maximal tjusighet. Jag gillar färg och form. Men jag vill inte ha det så fint hemma att vi som bor där mest blir störande element som kladdar och ställer till oreda.

Likadant är det mer vår kroppsuppfattning. Med intellektet vet vi att fotomodellerna med sina extrema mått utgör en liten andel av befolkningen – och att till och med deras anorektiska kroppar retuscheras i modereportagen för att bilderna ska bli perfekta. Men om fotomodellerna syns i jätteformat överallt ser jag fler fotomodeller än ’riktiga’ kvinnor.
Skönheten blir standardiserade och får tajta mått, och jag ser den överallt utom hos mig själv. I praktiken är det alltså jag som är anomalin – en grottmänniska med generande hårväxt och spår av barnafödande – bland slanka glittrande barbiemänniskor.

Vad är normalt?
Det som finns mest av eller det vi ser mest av?

Enligt statistiken; det som det finns mest av förstås. Men reptilhjärnan och det sårbara hjärtat skiter i statistiken. I ett visuellt och konsumtionsinriktat mediebrus blir det vi ser mest en norm vi jämför oss med. Perfektionen är den skenbara normalitet vi försöker leva upp till.

*sucka*

Kvinnoprojekt på landet stärks + Almipengar

Av , , 1 kommentar 0

I dagens papperstidning under Jobb&Pengar står att läsa om att Coompanions utvecklingscentra har fått finansiering av Jordbruksverket för projekt ’Kvinnor och goda, gröna affärer.

Coompanion i Roslagen, Östergötland, Västerbotten, Västmanland, Gotland, Skaraborg och Gävleborg ska dela på de beviljade pengarna på: 1 000 000 Kronor.

JA GOTT FOLK NI LÄSTE RÄTT; 1 MILJON KRONOR/ 7 län =142 857. 14 kr till varje län.
Inte att förakta pengar men men…….LÅTER DET INTE LITE LITE? Alla vet vi hur dyrt det är att förädla och utveckla en idé. Frågan är HUR MYCKET PENGAR FRÅN DESSA TAS TILL DE SOM JOBBAR MED PROJEKTET?

Förlåt att jag skriker med ´’STORA’ bokstäver men jag blir lite förvånad.
De ska samarbeta med LRF som förhoppningsvis har lite mer pengar att hjälpa till med.

Lördagen den 31 maj 2008 stod det att läsa i pappersVK.
ALMI Företagspartner Nord hade beviljats totalt 10 miljoner på tre år från Regionala strukturfonderna. Pengar skall användas till länsöverskridande projekt Västerbotten- och Norrbotten. Medlen är till för att främja och stödja innovatörer med ideér som berör främst
hälsa, vård och omsorg. Medfinansiärer är Landstinget, Länsstyrelsen och 10 olika kommuner i länen.

Jag och min kollega i Norrbotten ser direkt en chans att få pengar till ett vilande projekt – som är innovativt och nytänkande. Efter mycket om och men så träffades vi – tillsammans med Almi. De pengar som fanns var att vi kunde få högst 15 000 kr. ( av 10 mille)
VART TOG DE RESTERANDE PENGARNA VÄGEN – jo till de som håller i projekten i båda länen.

ALLTSÅ….*sucka**sucka*…………
Jag bara undrar…jag men det måste ju finnas pengar till löner och sånt men ….

Onsdagmorgon & ministermöte & Europaparlamentet

Av , , Bli först att kommentera 0

Ska bara……någon som känner igen det.

Känner att jag ska bara låta höra från mig lite.
Det har vart en hektisk hjärnbrytande tid med en massa grejer i huvudet som ska landa på papper. En paus är välbehövlig så jag åker på en hjärnvilande semester till Oslo istället – lång weekend. Känns jätteroligt att få koppla av från allt i flera dagar.

Sedan sist så har ambassadörerna haft vårt första möte med vår koordinator samt fått träffa Näringsminister Maud Olofsson. Hon ville veta vad vi ville med vårt ambassadörsskap samt vad vi ville hon skulle genomdriva.

Jag högg direkt och vill ha förenkling med anbudsförfaranden så små företag också jan lägga in anbud. Annat som kom upp var forskningspengar, bro till Finland, sänkta avgifter för att anställa folk, bättre transporter i inlandet, mer pengar til starta eget för ungdomar etc.

Har ni föresten uppmärksammat att en av ambasadörerna har blivit nomonerad till Europaparlamentet…se här:

Stod att läsa på VK web (inte mitt stavfel)
’Vilmelminabo på EU-lista för c
Maria Kristoffersson, Vilhelmina, är en av totalt 78 personer som nominerats till Europaparlamentet för centerns räkning’

GRATTIS MARIA…..

SMULAN – min trogna läsare..
Nu har de vart lugnt med mina filosofiska tanker på ett tag. Men du har skriver så kloka ord så man blir alldeles varm i själen. Det är så befriande med människor som har åsikter och tankar, som kan framföra dem så man förstår etc.
TACK….

Nu ska jag packa …..