Per ”Perra” Olsson R.I.P

 Handbollens vingslag har mattats av och frågan är om inte sporten blivit vingklippt för livet. Per "Perra" Olsson har alltför tidigt lämnat sin familj, vänner, bekanta och hela idrottsvärlden.

Mina tankar går till familjen eftersom jag vet vad de har gått igenom och kommer att gå igenom. 

När man står bredvid så ser kampen ut på ett annat sätt. En sjukdom som präglar hela familjen, hopp och sorg som blandas under lång tid. Som mattar ut ens förstånd och gräver hål i själen. Men man lever och är frisk, maktlös, tom och uppgiven.
Så man ska inte klaga.

Det finns olika stadier av sorg. Sorg för sjukdomsförloppet, sorg för begränsningar och sedan den stora avgrundsdjupa sorgen när den man älskar drar sitt sista andetag. 

En blandning av lättnad när man ser ansiktsdragen slätas ut och smärtan lämnar ansiktet. Men sedan det stora tomma hålet som gör att man blir en halv människa. Den ena halvan har rykts bort och man blir så otroligt vilsen och ensam – även bland både barn, nära anhöriga och vänner.

Men det finns ljusning och att man fått delat sitt liv med en människa som gjort skillnad och som satt avtryck hos många andra. Man vill inte vara utan det även om livet och tillvaron har stannat av.

Mina tankar går till familjen.