Jag sitter och sneglar på alla böcker jag har som jag ska läsa. Förstår inte vad det har vart med mig för förkylningen håller ju faktiskt på att lämna min kropp. Jag känner mig otroligt trött och loj, svårt att komma tillskott och börja något. Svårt att läsa utan att somna etc.

Det är så ovant för jag brukar ha energi. Men som så många sakt; kroppen behöver läka ut 2 månaders förkylning så håll ut.

Viss kroppshållning är väldigt förknippade med särskilda tillstånd. Jag  behöver bara slänga en blick och det framstår så tydligt att när man står på detta sätt så betyder det att någon är gravid.

Jag sitter och ler lite åt mig själv eftersom det är män som står och håller om sin mage och sitt ena bröst i den posé som man framställer gravida kvinnor i att det tar en stund att se mannen bakom.
VISST ÄR DET HÄFTIGT!

 På facebook har denna bild figurerat runt. Fotografen är okänd och ingen vet var den kommer ifrån.

Detta måste jag få påpeka är världens bästa produkt just nu för detta fina pris. Ät och njut av högoktanig avocado.

Istället för 3 wienerbröd för 10 kr.

Måste ut och handla!
Har förbrukat alla plastpåsarna till sophinken och har finkammat och hittar ingen någonstans. Där fick jag för att jag har STÄDAT så noga ett tag..blää

Druckit dagens boost av ingefära – check
Freedagsfeeeeeling i kroppen – check
Storasysters stickade ullsockar på – check

 Ord är det mäktigaste vi har efter tanken, men tanken kan inte bli offentlig utan ord. Den makten ord besitter kan både förgöra och förlösa. Ord kan också förföra, förälskelsen är inget intellektuellt problem som vi kan lösa med hjärnan, utan en känsla som drabbar en…


Jag gillar ord, helt klart, allt handlar om kommunikation, alltså informationsutbytet mellan sändare och mottagare ,ibland i en dimension, ibland i flera dimensioner och syftet för mig är, att få mina åsikter och tankar prövade. Jag tror att jag kan bli en bättre individ. Jag kan, efter en diskussion eller debatt, välja att revidera, behålla eller rent av förkasta den åsikt jag framförde.

Jag fyllde på fröautomaten och innan jag hann in så hade den här herren kommit på besök. Har den suttit och spanat på mig eller?

Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp – hur mår man då? Accepterar man att få en ny kropp av tacksamhet för livet eller tycker man inte om den och känner sig fången i den?



När jag träffar min svåger så brukar vi ibland grotta ned oss och diskutera delikata små ämnen som får resten av sällskapet att gäspa och gå i säng. Vilket uttryck ’gå i säng’.



Ja i alla fall, Vad TROR ni? I detta fall kan man bara tro för man vet ju inte. Vid första tanken var vi överens att människan är mycket ’hjärna’, att livet sitter i hjärnan. Därför borde man kunna acceptera att få en ny kropp nu när vi utgick ifrån att den var snygg, väl fungerande och matchande med det övriga.



Nästa steg – men man säger ju att människan är kropp och själ. Rent vetenskapligt (han är forskare) så är vi inte bara hjärnan utan vi kommunicerar ju med hela kroppen via vårt nervsystem och våra fem sinnen (sex enligt dem som har ett utvecklat sjätte sinne). Synen, hörsel, känsel, smak och lukt har ett väl utvecklat transportsystem via nervsystemet.



Dvs; då är vi ju inte bara en hjärna utan känner mycket via kroppen. Men om man får en ny kropp, sänder hjärnan ut (i vårt huvud) mer signaler än mottar den mest från den transplanterade kroppen? ALla små receptorer som skickar signaler till hjärnan.



Om man ser på vissa sjukdomar så kan vår hjärna spela oss en rejält spratt angående vår kroppsuppfattning också. Tänker på människor med ätstörningar som ser sig själv så tjock att de måste gå tvärsover genom dörröppningen för att rymmas fast de är som små sparvar i storlek. Då är inte hjärna särskilt pålitlig.



De som har drabbats av t ex halvsidesförlamning genom stroke har ibland svårt att fatta att den där ’kalla, orörliga handen’ som ligger på mitt knä är MIN. Det är helt obegripligt att få det att koppla och svårt att acceptera.



De som har förlorat en kroppsdel och som har fantomsmärtor brukar få använda ’spegling’ för att minska och få smärtan att försvinna. Hjärnan tror fortfarande att man har kvar t ex sin hand. Sätter man fram en spegel som speglar den andra handen – där man skulle ha sin hand. Fattar ni – man tittar i spegeln och ser sin hand (som är den som man har kvar) och hjärnan tolkar det som om man har en hand och minskar på smärtan ju fler gånger den tolkat synintrycket.



Fantastiskt, eller hur. Hjärnan – vår mentala förmåga är så oändligt stor.



Jag ska i alla fall vara tacksam för att jag lever. Hur jag ser ut är inte så viktigt, allt beror på hur jag tar det, hur bra självförtroende, självkänsla och självinsikt jag har.



Nästa följdfråga; men hur blir jag ?jag?hur formas jag till den person jag är?



Utan förebilder – utan någon/några att göra efter, avspegla sig i och följa?..hur blir det då?.



Ja, natten är lång. Frågan är om någon av oss blev något klokare. Ju mer vi grottade ned oss i frågeställningarna desto svårare blev det att riktigt bestämma sig för man tycker?



Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp – hur mår man då?

Frågan som var så självklar att svara på i första stycket har nu blivit – SVÅRT

Vilken TOAborste….

Visst känns en fällkniv med denna logga som en svag vind från en svunnen tid.